Hur stor är risken för att en mördare ska mörda igen? När, var och hur skulle det sannolikt ske? Vilka är de utlösande faktorerna?
Frågorna som ligger till grund för att göra riskanalyser för våldsbrott, partnervåld och hedersvåld är många och komplexa. De skiljer sig markant åt beroende på typ av våld och arbetet med att utarbeta analyserna är rigoröst.
Henrik Belfrage har, under flera decennier och tillsammans med bland annat kolleger i Kanada, varit en av nyckelspelarna i att ta fram professionella riktlinjer för polis, socialtjänst och rättsväsende.
2002, efter att ha gjort mängder av riskbedömningar inom kriminalvården, stötte han på patrull i arbetet.
– Det handlade om hedersmordet på 19-åriga Pela Atroshi 1999, utfört av hennes två farbröder. Det var ett fall som drabbade mig på djupet och de traditionella riskfaktorerna stämde inte alls in.
Vilka är de ”vanliga” riskfaktorerna?
– Personlighetsstörning, psykopati, tidigare kriminalitet, återfallsrisker och missbruk. Här blev det uppenbart att risken med att bedöma alla brottslingar efter samma mall är att vi skjuter förbi målet. I hedersrelaterat våld finns inga ”normala” risker och därför har vi utarbetat en särskild manual för hedersbrott. Jag har varit ambassadör för Gapf (Glöm aldrig Pela och Fadime) och det är jag stolt över.
Hur ser du på hedersvåld?
– Av allt elände så är hedervåldet det värsta. Det är ett hårt, kallt och strukturerat våld som riktar sig mot den egna avkomman, oftast de unga flickorna.
Hur kan det få fortgå?
– Här finns en beröringsskräck som är svår att förstå och som jag tror i hög grad har med rädslan för rasistkortet att göra. En grundläggande princip anses vanligen att aldrig schackra med grundläggande mänskliga rättigheter, men här är det precis det som görs. Om man inte ens står upp för dem, utan flyttar gränserna, vad står man då upp för?
Hur ska flickorna hjälpas?
– Genom att anställda på berörda myndigheter börjar göra sitt jobb och tar till sig den professionalism som finns, istället för att använda hemsnickrade, banala ”farlighetstester”. Det handlar om socialtjänst och polis, men också om skolpersonal som är de som först kan upptäcka varningssignalerna med föräldrar som börjar diktera villkor för sina döttrar.
– Jag frågade en myndighetsperson vad som hade hänt med en specifik och mycket utsatt flicka och fick svaret: ”Hon blev tvångsgift med en 40 år äldre släkting och väntar sitt tredje barn nu”. Detta skulle ha förhindrats om någon satt sig ner och offrat en timme eller två av sitt eget liv och gjort en professionell bedömning. Det gör ont.
Vilka lagändringar vill du se?
– Det måste utkrävas ett större ansvar av myndighetsanställda. Det måste vara kännbart att begå tjänstefel. I dag kan människor strunta i att göra en professionell riskbedömning och komma undan med det – trots att det hade räddat liv! Vi behöver mer mod, mer jädrar anamma.
Vad har upprört dig mest?
– Jag gick igenom allt partnervåld i Sverige under 90-talet. Jag vill påstå att fem-sex kvinnoliv i Sverige skulle kunna räddas varje år om de bara hade blivit professionellt bemötta av personer som därmed förstått deras sårbarhet och insett deras behöv av stöttning.
Hur kan bestialiska mördare ofta bedömas som inte psykiskt sjuka?
– Det finns en begreppsförvirring inom detta område eftersom lagen kräver en "allvarlig psykisk störning" för att kunna dömas till vård, vilket i medicinsk terminologi i princip betyder en allvarlig psykisk sjukdom. Att inte bli bedömd som "allvarligt psykiskt störd" i en rättspsykiatrisk undersökning betyder sällan eller aldrig att man är frisk. De allra flesta som genomgår sådana undersökningar har en eller flera störningar – men ingen sjukdom.
– Det många inte inser är att rättspsykiatrisk vård är mer kännbart än ett fängelsestraff och ger minst tre gånger så långt frihetsberövande. Det är ju en domstol, förvaltningsrätten, och inte en enskild läkare, som avgör när och om patienten ska få avsluta tvångsvården.
Är det aldrig svårt att uppvisa ett professionellt lugn när du möter grova våldsbrottslingar?
– Nej, jag har varit så fokuserad på själva mitt uppdrag. Men vid hedersvåld är det svårt. Jag hade ju en föreställning om att de mördarna skulle stå för sin gärning, för sin ”heder”, men det är total förnekelse som gäller. Här finns inga hederstankar alls . . .
Vilka fall har berört dig mest?
– Anna Lindhmordet, med statsministern som grät öppet, och själva våldshandlingarna som var så hemska i sig. Jag hade en del med Mijailo Mijailovic att göra på rättspsyk i Sundsvall. Numera finns han inom kriminalvården dömd till livstids fängelse och kommer sannolikt aldrig att komma ut.
– Malexandermorden har också etsat sig fast. Dels för att det var här i våra trakter, dels för det extremt hänsynslösa och närmast makabra sätt det begicks på. Jag har bedömt två av de tre mördarna.
Det värsta fallet?
– På 90-talet gjorde jag och en kollega en riskbedömning av en man som attackerat tre andra män med kniv på ett dansgolv, varav en dog, och som dömts till fängelse för dråp och dråpförsök. Vi ansåg att han var extremt farlig och psykiskt sjuk. Han blev djupt kränkt över att vi ”hittat på” en psykisk sjukdom. Min kollega som är psykiatriker fick motta fler allvarliga hot från honom och när han på grund av detta skulle tvångsomhändertas sköt han ihjäl en ung polis.
Har du fått många hot?
– Ja, eftersom alla jag bedömt delges resultatet så blir det ju så. Man vänjer sig aldrig, men försöker ha ett rationellt förhållande till det.
Varför fascineras vi av psykopater?
– Ja, det kan man verkligen fråga sig. Vi andra är färgsprakande, levande och kreativa individer med drömmar. Psykopaterna är bara extremt primitiva reflexmaskiner. Jag hyste ett slags fascination över dem de första tio åren, men nu är jag bara oändligt trött på dem.
Vem mördade Palme?
– Christer Pettersson, det var jag tidigt 100-procentigt säker på. Jag var på rättspsyk i Stockholm vid den tiden och träffade honom mycket. Vid otaliga undersökningar bedömdes han som extremt psykopatisk. Han stämmer så väl in på den typen av brottsling; impulsiv, tillgång till vapen, missbruksproblematik, Palmehatet, hur han höll hov och njöt av uppmärksamheten efteråt.
Det var enklare än många ville tro?
– Exakt och så är det ofta med brott, att de är ganska simpelt utförda. Men det ter sig alltid mer spännande med konspirationstankar om en vittförgrenad komplott med kopplingar till utlandet . . .
Vad ska du göra som pensionär i höst?
– Jobba med det jag verkligen brinner för. Undervisa inom polis och socialtjänst, och uppdatera riskbedömningsmanualerna. De är färskvara och vi lär oss hela tiden nytt.
Vad är du mest stolt över av ditt livs bedrifter?
– Min forskargärning vars resultat betraktas som ”state-of-the-art” (bästa tillgängliga kunskap) och som används flitigt i praxis och därmed kommer människor till del. Det känns stort att ha fått bidra med någon liten pusselbit. Den absoluta merparten av all forskning leder inte till något annat än en bunt papper.
Din största utmaning i livet?
– Har gett mig tusan på att lära mig att slå en golfboll bättre, men det går trögt.
Beskriv dig själv.
– En balanserad känslomänniska. Lugn och balanserad, men mycket nära till tårar vid känslomässiga händelser.
Vilken är den bästa bok du läst?
– Da Vinci-koden. Utan tvekan. Den har allt.
Om du fick resa i tiden?
– OS i Lake Placid 1980 och specifikt hockeymatchen där de unga amerikanska hockeyamatörerna från USA slår det kanske bästa hockeylandslag (Sovjet) som någonsin stått på is och vinner guld. Det är nog den största idrottsbragd jag upplevt. Blir tårögd bara jag tänker på det.
Vilket är ditt allra sämsta köp?
– Fick för några år sedan för mig att köpa aktier i ett lokalt drönarföretag. Dom pengarna flög sin kos . . .
Vad gör du helst en ensam ledig dag?
– Gärna ensam på ett övningsfält och kämpar med golfsvingen.
Om du fick ändra en sak med dig själv?
– Är kanske lite väl blödig, dvs har i mitt tycke alltför nära till tårar.
Något du är extra nöjd med, i din personlighet?
– Empatisk och absoluta spärrar mot fysiskt våld. Har aldrig brukat våld mot någon människa eller ett djur.
Har du någon okänd talang?
– Önskar jag kunde ha svarat ”golf”, men tyvärr tycks det inte vara så.
Om du vore ett djur, vilket vore du då?
– Hund. Lojal och trofast.
Var surfar du när ingen ser?
– Golfsvingtips.
När är människor riktigt pinsamma?
– När skillnad görs på person utifrån titlar. Har själv genom åren märkt hur behandlingen av mig som person ändrats i takt med att det kommit allt bättre titlar före mitt namn. Ibland från att vara närmast obefintlig till att vara nästan allt. I sanning pinsamt.
En egenskap du högaktar?
– Moralisk resning. Att stå upp för grundläggande värderingar trots att det kanske inte är politiskt korrekt och inte gynnar den egna karriären i stunden. Har tyvärr blivit alltmer sällsynt idag.
Vad gör dig riktigt, riktigt arg?
– Djurplågeri.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?
– Med tanke på allt elände som finns i vår värld så tror jag tyvärr att en dag inte skulle räcka till, och att prioritera vad som skulle göras absolut först ser jag som en närmast omöjlig uppgift. Så, jag passar här.
Ett annat yrke som också hade passat dig?
– Veterinär. Är extrem djurvän.
Har du någon extravagans?
– Älskar att röka en god cigarr.
Var trivs du allra bäst?
– Hemma. Vid Svartån. Sommarkväll. Cigarr.
Vad äter du vid din sista måltid?
– Förhoppningsvis vet jag inte vilken som blir min sista måltid så frågan är därför omöjlig att svara på.
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?
– Winston Churchill. Utan tvekan.
Vilket erbjudande hade du inte tackat nej till?
– För tio år sedan hade jag nog svarat justitieminister. Det finns så mycket som jag tror mig kunna påverka och göra så mycket bättre inom rättssamhället än vad som görs i dag, och detta skulle bespara så många människor så mycket lidande. Men i dag får det nog bli något mer personligt och jordnära, så jag väljer en golfrunda med Tiger Woods. Det skulle vara svårt att tacka nej till.