På gården utanför Falerum har Elinor Svensson i flera år bedrivit kaninuppfödning för eget bruk, men numera är köttet även till salu. För ungefär ett år sedan började hon nå ut till konsumenter via REKO-ringen i Linköping, och på tisdag – som någon har utsett till kaninköttets dag – kommer hon att medverka när Åtvidabergs första REKO-ring äger rum. 

REKO, som står för Rejäl Konsumtion, bygger på lokala Facebook-sidor där producenter lägger ut vilka varor de säljer, och låter kunderna göra beställningar. När REKO-ringen sedan möts upp tar producenterna med de varor som beställts. 

Elinor har redan flera kunder, men hon säger att intresset för kaninkött går lite upp och ner. 

– Det finns fortfarande en tanke att kaniner är sällskapsdjur och att de bara är gulliga – men alla djur är ju gulliga! Kaninkött är lika bra som något annat kött, och dessutom är det klimatsmart.

Hon berättar att köttet är klimatvänligare just på grund av att det inte har så stor påverkan på naturen. Kaninerna behöver inte så mycket yta och mat, och man får därför ut mer kött i produktionen. 

Just nu finns tio kaninhonor och ett antal ungar på gården. Ett fåtal är dvärgkaniner och sällskapsdjur, medan avelskaninerna är av en köttras – en blandning av Nya Zeeland red och Blå wiener.

– Speciellt Nya Zeeland red är vanlig för uppfödning, den växer snabbt och är ekonomiskt bra.

Senast hon slaktade var i våras. Elinor berättar att hon ibland skickar iväg några av kaninerna till ett slakteri, om det blir för många på en gång. Det är nämligen ett ganska tungt jobb. 

– Jag orkar bara med fem, sex stycken i taget. Det är jobbigt för handlederna att ta av skinnet. 

På gården finns i nuläget några ungar redo att slaktas, ifall en konsument vill köpa. För helst vill man ha färskt kött.

– Det bästa är om man kan få upp dem i bra vikt tills att de är 16 veckor. Det är som med allt kött, att man vill ha unga djur. Men om de blir för gamla gör vi färs av dem. 

På gården finns inte bara kaniner. En tupp hörs i bakgrunden, och förutom hundarna och katten spatserar även ett gäng ankor och två gäss omkring. 

– Hela familjen hoppas att gåsen ska hamna i grytan.

I ena hagen finns hästar och i den andra får. Elinor berättar att de på gården även producerar lammkött, fast de inte sköter slakten själva. 

– Det är roligt med självförsörjning. Att äta eget.