Det är lördag eftermiddag och hösten har slagit klorna i landskapet.
Lövträden på vägen mellan Linköping och Åtvidaberg har nästan alla fallit till marken och gråfärgade moln hotar med regn under hela resan.
Men framme vid destinationen, Stenhusgatan 32, stiger värmen igen.
Det är dukat med kaffe och mängder med tilltugg när medlemmarna i Frälsningsarméns hjälptrupp samlas.
– Fika är jätteviktigt för oss, säger Mona Herge och småskrattar.
Lokalen är fylld med besökare som kommit för att umgås och för att försöka vinna utlottade priser under den två timmar långa höstförsäljningen.
Här finns massor av godsaker som ligger och väntar.
– Vi har bakat mellan 500 och 600 kakor. Vi vet att det är uppskattat hos de som kommit hit, fortsätter Mona Herge och berättar att det var hennes mamma, Anna yngve, som fick henne att gå med i Frälsningsarmén.
– Hon var medlem ända fram tills att hon gick bort. Hon blev 103 år.
Mona uppskattar gemenskapen och det sociala umgänget i hjälptruppen, förklarar hon.
– Det är en härlig kamratskap. Vi har väldigt roligt när vi träffas.
De gör det ofta, damerna och herrarna.
Träffas, alltså.
Loppmarknad en gång i månaden.
Mitt–på–dagen–möte en gång i månaden.
Hjälptruppsmöte en gång i månaden.
Sångövning en gång i veckan.
Så där rullar schemat på. Och alltid med kaffepannorna och brödfaten på borden.
Irene Nilsson är ledare för sånggruppen.
– Vi är ett härligt gäng som tycker om att sjunga, säger hon och fortsätter:
– Jag blev medlem redan 1957, när jag var 15 år. Tänk vad tiden går, haha.
Under fikastunderna blir det mycket prat om det som händer i Åtvidaberg.
Och också om Corren.
– Vi kan skälla på er ibland. Nä, jag bara skojar. Tidningen är jättebra, säger Irene och skrattar hjärtligt.
Hjälptruppen har ett 40-tal medlemmar och någon föryngring av gänget är inte i sikte, enligt chefen Bo-Inge Nilsson.
– Medelåldern ligger väl på drygt 60 år. Det är svårt att få ungdomar att bli intresserade. De lockas mer av datorer och mobiltelefoner. Ideellt arbete är inte lika populärt som förr. Men vi är inte ensamma om att uppleva det. Så är det hos de flesta föreningar.
66-årige Ove Linghammar gick med för ett år sedan, berättar han.
– Det är en mycket trivsam miljö här. Alla är så vänliga. Man känner sig välkommen så fort man kommer innanför dörrarna, säger han.