I Överum som österut gränsar till Åtvidabergs kommun grundades ett järnbruk år 1655.
Det kom drygt 160 år senare att köpas upp av baron Jan Carl Adelswärd som drev kopparverket i Åtvidaberg.
Därmed blev bruket i Överum en del av det omland som fanns kring bruket i Åtvidaberg.
Det har också gjort att bruksmuseet är en del av Ekomuseum Åtvidabergs bruksbygd, som består av flera besöksmål i Åtvidabergs och Västerviks kommuner.
Bruksmuseet i Överum är inrymt i den gamla smedjan där både en stångjärnshammare och tyskhärd finns kvar. Via många föremål och modeller kan man följa järnbrukets historia, från 1600-talets kanonepok fram till dagens plogtillverkning
Idag lockar bruksmuseet inte bara lantbrukare och människor med ett intresse för järnbruk. Det är också en plats där ungdomar kan skapa sig en bild av den gamla bruksorten.
Det tycker iallafall Oliver Kellgren, 19 år, som är en av sju ungdomar som sommarjobbar på museet. Han har växt upp i Överum och det här är hans andra sommar bland järnet och plogarna.
– Jag tycker att det är roligt att se vad man gjort här tidigare.
25 år har gått sedan Hembygsföreningen bestämde sig för att samla föremål från bruket och öppna upp ett museum.
– Det är inga exklusiva museiföremål vi har här, men tillsammans skapar de en kontext och berättar en historia, säger Elis Adolfsson som jobbat på museet i nästan 20 år.
Han visar raden av plogar, de äldsta är från runt 1875. Då var plogarna fortfarande i trä. Skruvhuvudena sticker upp flera millimeter, handtagen har blivit nernötta av händer som med stadigt grepp dragit plogen framför sig. Mitt i rummet står en annan av museets stoltheter – Överums tyskhärd, troligtvis den enda tyskhärd som finns bevarad i Sverige. Det var i den man smälte tackjärnet till smidbart järn.
– Man skulle kunna säga att järnbruket här var Västerviks kärna under 1700-talet, säger Elis Adolfsson.
Hur man ska få besökare att sätta sig in i bruksortens historia har Hans Jakob Wastvedt, ansvarig för museet sedan i vintras, en idé om.
– Det är svårt att förstå allt när man bara går omkring och tittar på föremålen, i framtiden funderar jag på om man ska få lyssna i hörlurar för att få mer förståelse och kunskap, säger Hans Jakob Wastvedt.
