Wilma Zanderau var 16 år gammal när hon flyttade från sitt hem i Ullervad för att börja på gymnasium i Åtvidaberg.
Wilma var 16 år när hon flyttade från sitt hem i Ullervad, en liten bit utanför Mariestad, till Åtvidaberg för att börja på golfgymnasiet. Idag går hon andra året på naturvetenskapliga programmmet på Bildningscentrum Facetten.
– I början hade jag ingen hemlängtan, men vet att andra hade det. Det jobbiga kom framåt vintern när det blev mörkt. Då pratade jag och min familj ofta i telefon på veckodagarna, men jag kände aldrig att jag ville flytta hem.
Det var en ren slump att Wilma hörde om Åtvidabergs golfgymnasium. På en tävling för tre år sedan spelade hon ihop med en tjej som gick första året på Facetten. När det väl blev Wilmas tur att söka valde hon Åtvidaberg. Hon blev en av de två tjejer som kom in av fem sökande i sin åldersgrupp.
– Varje gång jag går in i golfhallen i Åtvidaberg känner jag att jag vill vara här, jag vill verkligen vara här.
Vinnarskallen är något Wilma tycker är både positivt och negativt.
Knattegolfen på Mariefred GK var starten på golfkarriären. Vid tolv års ålder började tävlandet och efter det har det bara fortsatt. Idag har Wilma 0,1 i handicap och stora drömmar om sin framtid. Målet är att spela på LPGA-touren och efter studenten gå på college i USA.
– Det som är så roligt med golf är att man varje gång får olika förutsättningar och rundorna blir aldrig likadana. Ena dagen ligger man jättefint på fairway och andra dagen mitt ute i skogen. De bästa slagen känner man i kroppen att de är jättebra, berättar Wilma och ler.
Idag har hon 1,0 i handikapp och har stora drömmar.
Distriktsfinalen i Teen cup för två år sedan är ett minne som ligger varmt om hjärtat. Fem tjejer tävlade om att gå vidare till riksfinalen och till slut var det Wilma som tog hem segern.
– Jag gick ut på banan den dagen och hade det jätteroligt och scorade väldigt bra. När jag hade spelat klart rundan visste jag inte hur de andra hade spelat, men då fick jag veta att jag var bäst. Det är ett väldigt kul minne faktiskt.
Wilma var en av två tjejer i sin åldergrupp som kom in på gymnasiumet.
Wilma är en vinnarskalle i grunden. Kortspelmatcherna med mamma och pappa som liten var inget hon tog med en klackspark, hon skulle vinna.
– Mamma och pappa spelade ju alltid så bra de kunde och då behövde jag komma på ett sätt att göra samma sak för att kunna slå dem.
"Jag vill vara här, jag vill verkligen vara här"
Kommentaren "Wilma, tagga ner nu, allt är ingen tävling" är något hon ofta hör.
– Allt jag ser är målet och det är dit jag ska. Därför kan jag bli en dålig förlorare, jag har svårt att inse att vägen till vinst inte är helt rak.