Det hade varit fest någonstans i Åtvidaberg. Sent på natten mot en söndag i februari bryter man upp. Två unga män tar vägen över Stortorget. Den ene har en rökfackla och får i berusningen en idé: "Jag var väldigt onykter och tänkte släppa rökfacklan på torget".
Han tänkte vidare. "Undrar har det skulle bli i uttagsrummet".
Det var en flyktig tanke. I samma stund som den genomfördes kom nästa: "Det var inte det smartaste beslutet".
Rummet fylls av rök. Automatlarmet väcker räddningstjänsten.
Corren möter en av de två unga män som erkänt skadegörelsen. Han kommer frivilligt till banken, inbjuden av vd Ronny Mårtensson för ett samtal och går med på att Corren får delta, men avstår att träda fram med namn och bild.
– Jag vill veta hur ni tänkte, säger Ronny Mårtensson.
Ångest kan kännas i ett vd-rum på en sparbank. Den unge mannen är nervös och känner skam, men samlar sig under samtalets gång och talar fritt. "Dagen efter ville jag bara dra täcket över huvudet. Det var ett par jobbiga dagar, det var ångestfyllt att räddningstjänsten fått åka ut i natten och att det skulle bli dyrt att sanera".
En bild från en övervakningskamera publicerades i Corren. Med den följde ett brev på posten: "Jag blev kallad till polisen, misstänkt för skadegörelse. Jag berättade direkt.".
Ronny Mårtensson ställer frågor. Som "Hur bra det var det att tända fackla?" Han får till svar: "På en skala 1–10 går det inte att nämna hur dåligt det var. Jag har förstört för andra och det var inte så wow som jag tänkte, bara ångestladdat. Det som var kul i mindre än en minut motsvarar inte ångesten jag fick efteråt".
Mårtensson svarar: "Som fyrkantig bankgubbe känns det värdefullt att höra".
Bank-vd:n är kanske annorlunda. Han avstår ersättningskrav via tingsrätten mot samtalet. Varför? "För att jag tror att samtalet är viktigare och att man tar sitt ansvar genom att berätta. Att snacka är ett vettigt sätt för alla att komma vidare".
Den unge mannen nickar och säger att han lärt sig en läxa: "Om jag får en korkad idé igen ska jag vara eftertänksam och vänta. Jag måste kunna se mig i spegeln igen".
Stämningen lättar. Den unge mannen får några livsråd innan de båda skakar hand och går vidare.
Mårtensson drar också slutsatser om lokalt polisarbete och behov av lokal polis. " Polisen här har gjort ett bra arbete och klarat upp detta, man vet var man ska leta. Det är min fulla övertygelse att en patrull från Linköping inte har samma förutsättningen och kunskaper om människor i ett litet samhälle. Det är brottspreventivt att veta att lokal polis reder ut och inte struntar i småbrott".