Tomas Andersson, Södra visar hur tallplantor utanför hägnet betats och blivit buskiga. "Vi vill att sju av tio tallar ska klara sig och vara oskadade vid 5 meters höjd".
Vi kör en lång grusväg mot Ändtorp i Mormorsgruvan. Efter en tät granskog, öppnar sig landskapet.
Här på väg mot vägs ände är skogen nyplanterad. Tallplantor sticker upp, men också flera vilthägn.
Tomas Andersson, projektledare på Södra och ansvarig för Kraftsamling tall Götaland kliver ur bilen. Han vill visa hur stora stammar av framförallt dovhjort, men också övrigt klövvilt skadar skogen och skogsnäringen, men också viltet och mångfalden.
– Det hänger ihop, säger han och stövlar iväg över blött visset gräs mot ett av hägnen.
Efter honom går Patrik Andersson, lantbrukare och ordförande i LRF Åtvidaberg. Han och andra lantbrukare i Åtvidaberg har tidigare visat hur stora stammar av dovhjort påverkar vallskörden.
– På vallarealen är det i år tio procent som minst och 85 som värst.
Han är bekymrad. Stora viltstammar slår mot lantbruket, men också mot skogsbruket.
Tomas Andersson, projektledare för Södras Kraftsamling tall och Patrik Andersson, ordförande i LRF Åtvidaberg vill båda minska betesskador efter vilt i skogen såväl som i lantbruket. De uppmanar markägare att ta gemensamt ansvar genom ökat jakttryck, men också genom att avstå utfodring annat än vid åtling för jakt.
Thomas Andersson stannar till och visar hur tallplantor betats. När ett toppskott bits av skjuter tallen sidoskott. Istället för att bli till långa raka träd för virkesproduktion blir de buskiga.
– Det blir träd som går till massaved.
Vi är mitt i ett av Kraftsamling talls demonstrationsområden. Utanför hägnen är nästintill varenda tallplanta i det vissnade gräset betad.
Inne i hägnen är tallarna mer än dubbelt så höga. De växer rakt bland björkskott och örnbräken. Vegetationen är frodig.
Det påminner om de inhägnade provytor som LRF haft på vallar runt om i kommunen. Betestrycket utanför syns i båda fallen.
I skogen konkurrerar klövviltet– älg, hjort och rådjur– om det som går att äta.
– De är som barn. Om det finns ett smörgåsbord av mat så tar de det godaste först. I tallskogen är det blåbär, ljung och lingon, samt RASE, som är rönn, sälg, asp och ek och sist björk och tall, förklarar Tomas Andersson.
Med stora stammar av dovvilt är betestrycket högt.
Nästan samtliga tallplantorna utanför hägnet har betesskador. Det tyder på stora viltstammar och obalans mellan vilt och fodertillgång.
– Dovhjorten äter upp allt och hinner före älgarna. Det gör att älgen inte får tillräcklig möjlighet att äta av det goda och att de tvingas att äta av tallen.
Det ger mer skador på skogen, men påverkar också dräktiga och diande älgkor och deras kalvar.
– Älgkor får sämre med protein för mjölkproduktionen. Kalvarna blir lidande. Vikten på dem har gått ner.
Det låter nattsvart som i en tät granskog, men Södra har en lösning – Kraftsamling tall för att minska viltbetesskador och öka andelen tall i föryngringarna.
Just viltskador på tall ha fått skogsägare att plantera mer gran, som inte uppskattas av viltet och därmed inte utsätts för samma betestryck. Men det är inte hållbart att fortsätta att plantera mer gran, hävdar Tomas Andersson och pekar på klimatförändringarna med återkommande varma och torra perioder.
Granskog på fel mark riskerar dö av torka, insektsangrepp, röta och stormar.
– Vi måste plantera rätt träd på rätt marker. Det ska vara tall på tallmarker. Tallen klarar värme och torka bättre än granen. Tallskogen ger också mer av blåbär, ljung och lingon, sånt som viltet vill äta.
Inne i hägnen är det inte bara tallar som får vara i fred från betande vilt. Även rönn, sälg, asp och ek får en chans att växa upp och bidra till mångfald i skogen.
Det är ingen snabb lösning. För att tallplaneringar ska klara sig måste stammen av dovvilt minska. Ett sätt är genom ökad jakt, med fokus på avskjutning av hondjur.
– Vi måste få ner stammen till en rimlig nivå, säger Tomas Andersson.
Målet är en viltstam i balans med fodertillgången i skogen. Det skulle gå att mäta i andelen tall som får växa upp utan betesskador.
– Målet är att klara sju av tio tallar, men också att få upp vikterna på älgkalvarna och att få lövträd som rönn, asp, sälg och ek att öka. Målbilden är långsiktig. En äldre tallskog ger mer foder till viltet, för att nå dit måste vi få ner viltet nu. Marken bär inte fler djur, säger Tomas Andersson.
Tomas Andersson, projektledare för Södras Kraftsamling tall visar ett av de viltdemohägn som finns i skogen nära Mormorsgruvan. Här sattes tallar under 2018. Utanför hägnen syns tydligt hur klövvilt skadat plantorna, när annat foder i skogen inte räcker till.
Patrik Andersson nickar instämmande.
– Vi måste få ner viltstammarna. Det har gått för långt. Om vi ska ha en levande landsbygd med odling, djur och produktiv skog och man ska kunna leva på det man brukar, så måste vi ta gemensamt ansvar, säger han.
Med det följer en uppmaning till alla markägare om ökat jakttryck, men också en vädjan om att avstå utfodring i vinter.
– Det får inte bli så att markägare redan nu i november börjar vräka ut bal efter bal med foder. Undantaget är om det sker vid åtling med bara lite foder för jakt, för att skjuta av vildsvin och hjort.