"Jag vet vad hjälpsändningarna betyder", säger Almer Ljutika som flydde Bosnien och kom till Sverige 1994, samma år som han fyllde 18.
De senaste dygnens bilder från Ukraina väcker minnen från Sarajevo 1992. Almer Ljutika beskriver att han som tonåring blev vuxen över en natt.
– Det är hemskt att se bilderna från Ukraina. Hus som brinner. Människor som har nycklar, men ingen bostad. Jag vet själv vad det betyder när vanligt folk drabbas av krig. Jag vet hur det är när maten i förråden tar slut och man får makrill på burk från en hjälpsändning, säger han.
Lunchrusningen på La Patrona är över. Nu äter Almer sen lunch. Angela ansluter när hon serverat sena lunchgäster. Hennes flykthistoria från Colombia är för svår och känslig att prata om, säger hon.
Hon ha gråtit de senaste dagarna. Sökt efter vägar att hjälpa utsatta i Ukraina och människor på flykt.
– Jag är sån. Jag vill hjälpa. Vi är lyckligt lottade här och vi kan hjälpa andra, säger hon.
Ett initiativ togs i fredags. Fem kronor per såld rätt på La Patrona ska skänkas till etablerad hjälporganisation.
"Jag har gråtit mycket", säger Angela Roldan som vill hjälpa. Ett sätt är att skänka pengar och organisera insamling och transport av bland annat kläder.
– På två kvällar blev det 1 100 kronor. Vi kommer att skänka pengarna vidare till UNHCR, säger Almer.
På söndagen togs nästa initiativ. La Patrona stöttar Naturkompaniet och Hjälptransporten Filippus insamling för Ukraina. Jackor, byxor, underställ, skalkläder, mössor, strumpor, skor och sovsäckar kan lämnas in på La Patrona. Efter kontakt med lokala Hultmarks åkeri är transport nästa helg till insamlingsorganisationen i Linköping ordnad.
Almer Ljutika och Angela Roldan som driver La Patrona bestämde sig snabbt för att hjälpa krigets offer i Ukraina. "Vi gör vad vi kan", säger de.
Engagemanget märks i mobilen. Angela scrollar bland meddelanden från privatpersoner som vill lämna kläder. Ett lagerutrymme i fastigheten på Järnvägsgatan fylls på. Fler påsar och säckar kommer. 120 filtar, inköpta på Jysk, är en gåva från en företagare.
Meddelandena strömmar in i Angela Roldans mobil. "Många vill hjälpa till och komma och lämna kläder", säger hon.
Angela Roldan tar emot en säck, fylld med kläder från Lovis ochh Jessica Nagel.
Angela lyfter upp en tung blå plastsäck som Jessica Nagel och dottern Lovis kommer med.
– Det är kläder, för ombyte. Det känns bra att vi kan hjälpa varandra, säger Jessica.
Almer tuggar vidare på lunchen. Maten hinner kallna mellan orden. Han går tillbaka till Sarajevo när serbiska militära styrkor rullade in i staden.
– Bilderna från Ukraina påminner mycket om Sarajevo.
Han ser bekymrad ut och skakar på huvudet. Från bordet intill reser sig en man för att hämta kaffe. Han stannar till vid Almers jämförelse mellan serbiska styrkor som stoppades på sin väg mot parlamentet i Sarajevo och Rysslands invasion i Ukraina.
Vit Aspanius och Almer Ljutika har sett stridsvagnar i sina hemländer. Angela Roldan flydde av annan orsak. Nu delar de oron för Ukraina.
– Jag vet vad ni pratar om, säger Vit Aspanius.
Han var med om Prag 1968, när Warszawapakten invaderade Tjeckoslovakien. Han var lärare och beskriver hur han tillsammans med elever kom att prata med ryska soldater i Prag.
– De visste inte vad de gjorde där. Jag känner igen det från de rapporter som kommer från Ukraina nu.
1969 lämnade Vit Tjeckoslovakien. Efter ett år i Österrike sökte och antogs han till Sverige. Han stannar till vid de insatser som görs för Ukraina.
– Jag blir rörd, det värmer.
Ytterligare en insamling görs i Åtvidaberg.
Emma Gustafsson som driver butiken Emma G:s saker och ting håller under tisdagen öppet klockan 12–18 för inlämning. Hon berättar att familjen vid sitt lantbruk har en anställd som är från Ukraina.
– Han och några till har gått ihop och köpt en mindre lastbil för att köra ner insamlade saker på onsdag.
De förnödenheter som söks följer en lista som ukrainska ambassaden gått ut med för en insamling i Stockholm (se faktaruta).