– Vet du, varje morgon när vi vaknar så säger Frank-Bertil: Godmorgon älskling!
Ingvor Samuelsson tittar på sin Frank-Bertil Kindgren med värme.
– Det känns så lugnt och tryggt att vi finns här för varandra.
Hon är sådär härligt flickaktig och sprudlande, trots att åren gått och faktiskt passerat 80 och lite mer.
– Äsch, det där med åldern är inget att skriva om, säger Ingvor och vi enas om att åldern är oväsentlig.
För inombords bor någon som känner sig som 20. Fast med lång livserfarenhet.
I Åtvidaberg har man som lokalreporter med skyltfönster mot Stortorget koll på de som rör sig i centrum.
Ingvor och Frank-Bertil syns ofta promenera tillsammans. Hand i hand eller i armkrok. Ofta i varsin hatt och ofta färgmatchade. Han alltid i slips och kavaj. Hon på lite högre klackar och i åtsmitande strumpbyxor eller tajts.
– Jag gillar att klä mig så. Jeans? Nej, aldrig. Joggingbyxor? Nej, man ska vara fin, säger Ingvor.
Under hösten har Ingvor och Frank-Bertil promenerat flitigare än vanligt. Från Correns redaktion såg jag dem ofta bärandes på tavlor och kassar. Fram och tillbaka över torget. Det väckte några nyfikna frågor:
– Vad gör ni? Varför bär ni så mycket?
Ingvor och Frank-Bertil stannade upp och ställde ner sina kassar.
– Vi flyttar. Vi ska flytta ihop. Du är så välkommen när vi är klara.
Då bodde de i varsin tvåa i det så kallade Centrumhuset i ena änden av centrum.
– Vi var alltid tillsammans om dagarna, men det var så tråkigt om kvällarna när Frank-Bertil gick till sin lägenhet.
Ingvor häller upp kaffe ur en vacker porslinskanna. Kaffekopparna är av tunt porslin och kakfatet dignande. Hela lägenheten på Stenhusgatan är färdigmöblerad. Det har gått undan att få ihop två hem.
– Vi gick förbi här den 26 augusti och såg en man som målade balkongen. Jag frågade om det var ledigt att hyra. Och det var det.
– Vi gick 72 gånger med 144 kassar över torget. Men möblerna fick vi hjälp med. Sen har vi jobbat på med att få upp tavlor och gardiner.
Utanför faller höstlöven i trädgården och över kullen mot kommunhuset. Det händer att hjortar går förbi.
– Det är fint här, säger Frank-Bertil och uppskattar ett stycke natur mitt i centrum.
De träffades på en dans i Åtvidaberg för 15 år sedan. Hon var ensam sedan flera år. Han var nybliven änkling och ute på sin första dans efter att ha blivit ensam.
– Hon stod där på dansgolvet. Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Frank-Bertil.
Det var mycket som förenade. Bland annat dragspelen och det blev många uppträdanden i länet och i Småland, både i Roxenbälgarna och i egen duo.
De levde på olika håll. Hon i Åtvidaberg och han i Hjulsbro.
Men 2010 blev en lägenhet ledig i Centrumhuset. Frank-Bertil sålde sin villa och blev granne med Ingvor.
– Då tänkte vi inte på att flytta ihop. Men så bra det blivit nu när vi kommit närmare varandra. Vi har det så bra att man kan önska att vi får leva tills vi blir hundra.
De är friska och pigga. Livsfilosofin är att njuta av livet, varje dag.
– Allt tråkigt lägger vi en påse och knyter igen.
Några livsråd: Ha många vänner, mys till det i vardagen, fixa tjejfester (jo, Ingvor kallar sig hellre tjej än tant), ha party, promenera och ät vettigt.
Två andra: Leta inte efter krämpor och klaga inte!
– Man ska vara glad över det man har och över den tid man får.
Lyckan och värmen på Stenhusgatan är påtaglig.
– Det känns så himmelskt bra, säger Ingvor och kramar om sin nyblivne sambo.