– Det är inte vårt fel att tiden har sin gång, säger 84-årige Svante Kullgren som lett Åtvidabergs manskör i 34 år.
I takt med åren har han sett sin kör åldras och tunnas ut.
– Om vi bortser från de två yngsta så är medelåldern över 80 år, säger han och fortsätter:
– Vi var elva personer kvar på slutet. Länge har vi bara haft en förste tenor och andra tenoren har fått vara ensam många gånger. Det blir inte så mycket kör av det.
Åtvidabergs manskör bildades 1923.
– Det fanns körer och kvartetter i Åtvidaberg innan dess, men manskören som förening startade då, berättar Svante Kullgren.
I måndags tog kören under ett sammanträde beslutet att lägga ner sig själv. Under hösten och vintern har sångträffarna i Kulturhuset varit vilande.
Genom åren har det blivit många framträdanden, inte minst under valborgsfiranden. Under de senaste åren har manskören i sina vinröda kavajer och vita, eller lätt gulnade mössor, varit ett givet inslag i Näbbetorp, Mormorsgruvan och som gäst hos DHR i Smedstorp.
Här har traditionen att sjunga in våren med fyra obligatoriska sånger hållits vid liv. Svante Kullgren nämner dem alla med inledningsstroferna: ”Vintern rasat”, ”Glad så som fågeln”, ”Sköna maj” och ”Åh, hur härligt majsol ler”.
Vem ska nu sjunga ut vintern och välkomna våren?– Allting går runt, så också intresset för manskörer. Det kanske blir inne igen. Vill befolkningen ha en manskör så får den ställa upp och sjunga,
Svante Kullgren lockar med ett piano och en diger samling noter.
– Om det blir någon ny manskör, så kan vi komma att ge bort det vi har.