Fallet Adam är ett av flera, där barn och unga rekryterats till gängkriminalitet under tiden de varit i samhällets vård och ansvar. 

Juno Blom påpekar att hon får inte ge sig in i enskilda ärenden. 

Vem tar ansvar för barn och ungdomars placeringar när det går snett? 

– Det är socialtjänsten och ytterst socialnämnden i aktuell kommun som beslutar om placeringar. 

– Då tar de över ansvaret för barnet. Genomgående vid placeringar är att det måste göras tydliga uppföljningar. Det är också otroligt viktigt att det görs riskanalyser och riskbedömningar i samband med placeringar.

Hon betonar avsikten med att barn placeras:

– De ska skyddas, ges stöd, vård och behandling. 

Blir det så?

– Många gånger hamnar dessa barn i ny utsatthet och i risker.

Juno Blom tar stöd av BO:s egen färska rapport ”Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem.” Den tar bland annat upp orsaker som kan leda till ökad risk för att barn och unga rekryteras och utnyttjas av kriminella nätverk.

– Vi har varit ute och träffat 88 barn och ungdomar som är eller varit frihetsberövade. Vi har tagit del av deras livsberättelser.

Syftet med rapporten är att öka kunskapen och förståelsen för de svåra uppväxtvillkor som många barn och unga lever under.

– De här barnen har tidigt i livet varit utsatta. Det kan ha bevittnat mycket våld i hemmet, försummelse, missbruk, psykisk ohälsa eller utsatts för fysiskt våld mot barn. 

Slutsatsen? 

– Sammantaget visar det att vi misslyckats. Ingen såg den utsatthet och de allvarliga brott de utsattes för. Det är först när dessa barnen utvecklar egna beteenden och gör något fel som samhället reagerar. Men inte ens då frågar vi vilka de bakomliggande orsakerna är. 

Juno Blom talar med skärpa och eftertryck. Också när hon beskriver sina möten med ungdomar som hamnat i gängkriminalitet.

– De säger: "Ni måste fatta allvaret". Vi skickar dessa röster vidare till beslutsfattare.

Hur ska samhället skydda placerade barn och ungdomar från att rekryteras av kriminella? 

– Nu kan vi inte längre säga att vi inte vet. Vi måste hinna före och skydda de barn som är mest sårbara och enklast att värva. 

När det går fel med placeringar och barn rekryterats, hur ser du att det ska hanteras? 

– På ett prestigelöst sätt. Man måste vara medveten om att man gjort fel och se det som ett lärande exempel. Om inte tar det ansvaret så är risken att det fortsätter.