För bara några timmar sedan tilldelades han ett VM-silver i Stockholm. När vi får tag i Hans Wincent, mer känd som Farmen-Wincent, står han i I-huset i Linköping och väntar på den mat han beställt.
Under gårdagen samlades ett hundratal entusiaster i en konferenslokal i Stockholm för att avgöra vem som är bäst i världen på snapsvisor. Med för att göra debut i tävlingen var Hans Wincent från Rumma, som ligger mellan Åtvidaberg och Valdemarsvik.
– Det var en trevlig upplevelse. Det var god stämning och kamp mellan den svenska och finska klacken också, berättar han.
Debuten blev lyckad och idag kan Hans Wincent stolt titulera sig som silvermedaljör i VM för snapsvisor. Trots det lyser hans ambitioner för guldet igenom.
– Ju högre upp desto bättre, jag hade ju helst av allt velat ha guldet. Jag kom fyra i SM och det är ju samma bidrag man tävlar med. Nu slog jag ju SM-vinnaren i världsmästerskapet och blev bästa svensk.
Hur får det dig att känna?
– Jag känner mig stolt och glad. Man kanske kan känna att man förlorade ett guld men jag känner att jag vann ett silver.
För Hans Wincent fanns det ett självklart ställe att fira sin andraplats på.
– Först firade vi på plats men sedan passade jag på att besöka drinkmässan i Stockholm efteråt. Jag har ju lite intressen i sånt eftersom jag har mina två egna sorters snaps på systemet.
Blev du gratulerad där?
– De som var på mässan hade inte hunnit se tävlingen då i och med att det inte sänds ut på någon tv eller så, säger farmen-profilen och fortsätter:
– Hade det varit idag hade det säkert varit mera känt, men en del visste om det. De som inte visste om det talade jag om det för, säger han och skrattar.
Nu har han fått blodad tand när det kommer till att tävla på snapsvisornas allra största scen.
– Jag kommer att skicka in snapsvisebidrag till SM nästa år igen. Jag skriver ju nya snapsvisor varje fredag och publicerar på mina egna sociala medier så det blir en hel del träning under tiden.
Han har redan lagt undan några visor med potential att framföras under kommande år.
– I och med att jag skriver någon ny varje fredag så känner jag ibland att: “Den här är nästan för bra för att ta nu, den kanske jag ska spara på”. Den får ju inte vara publicerad innan man skickar in den, så det händer att jag stoppar undan.
Har du ett litet "bibliotek" med visor?
– Det finns några stycken som ligger, sedan får man se om man skriver något bättre eller om man behöver någon till ett annat tillfälle.