Inför praktiken har hela skolan delats in i olika zoner som en del i riskanalysen för att ha hund på skolan.
– Det finns ju både personal och elever som kan ha allergier eller rädsla och då är det bra att veta att Akela egentligen bara har en liten del av skolan där hon är.
I en korridor på källarplan i Alléskolan hörs tassar mot det hårda betonggolvet tätt följt av fotsteg. Det är läraren Emma Arstadius som utbildar sig till skolhundspedagog och vid sin sida har hon Akela, en Flatcoated retriever.
– Jag gillar hur vänlig och arbetsvillig den rasen är. Hon tar det mesta med ro.
Akela viftar lite extra på svansen när hon hör sitt namn och i väntan på att få en uppgift hoppar hon upp på en av stolarna i klassrummet. En stor del av hennes arbete är att inge lugn, men också att motivera eleverna i deras skolarbete. Och Emma tycker hittills att det ger en bra effekt.
– Eleverna har varit väldigt positiva och gillar att sitta nära henne. Det blir många leenden när hon är med i klassrummet.
Emma har ett år kvar på utbildningen och just nu pågår praktiken. Under några veckor har hon varit på Alléskolan, där hon är anställd som mellanstadielärare, men snart ska de förflytta sig till de något yngre eleverna på Centralskolan.
– Det ska bli spännande. Det är ett lyckorus att vara med och se deras glädje och kunna vara en pusselbit som gör skillnad.
Akela rör sig hemvant i klassrummet. Skolan har indelats i färgzonerna grönt, gult och rött. I den röda zonen får hon inte vara, bland annat med hänsyn till allergiker. I den gula zonen, som korridoren utanför klassrummet, kan eleverna träffa på henne. Men det är i den gröna zonen inne i klassrummet som Akela jobbar.
– Ibland gör hon trick men mycket handlar om att bara vara där och sitta bredvid när eleverna läser för henne.
Akela har en egen pausmatta där hon får vara om hon behöver en paus eller helt enkelt inte har en uppgift för stunden.
Emma jobbar idag som mellanstadielärare i årskurs 6 samtidigt som hon utbildar sig till skolhundspedagog. I framtiden hoppas hon vara en naturlig pusselbit i arbetet för att få elever att må bättre.
Emma inledde lärarkarriären i Linköping innan hon för några år sedan började i Åtvidaberg. Hon trivdes så bra att hon för några år sedan bestämde sig för att flytta hit, ungefär samtidigt som hon träffade kärleken i kollegan Sofia. Tillsammans skaffade de Akela vilket var självklart för Emma som haft hund sedan barndomen.
Även hemma kan Emma utforska sitt samarbete med Akela. Sedan i somras har hon och Sofia varit familjehem för en liten tjej och Akela har varit en självklar del i att få henne att känna sig som hemma.
– Det är en svår process för samkönade att få egna barn och det tar väldigt lång tid. Vi kände redan nu att vi har plats och kärlek för ett barn.
Utbildningen till skolhundspedagog har förändrat Emmas syn på skolan och lärandet. I framtiden hoppas hon få använda sina nya kunskaper i skolmiljön och bli en naturlig del i arbetet att få eleverna att må bättre.
– Även om jag är utbildad lärare och har jobbat ett tag så har jag fått en annan syn på eleverna och deras behov.
Teamet är involverat i både inlärning och studiero men också värdegrundsarbete. Akela hämtar bollar med olika påståenden som eleverna får tänka och diskutera runt.
Emma upplever att Akelas roll i klassrummet ger många uppsidor. Både genom det arbetet hon utför men också den generella inverkan djur har på människor.
– Det bästa med hundar är att man aldrig blir bedömd av dem. Aldrig bedömd men alltid behövd.
Men det är ovisst om det ges möjlighet att jobba med detta i skolan i framtiden. Responsen har varit enbart positiv från lärare och elever, men som alltid blir det till sist en ekonomisk fråga. Emma hoppas kunna få jobba ihop med Akela i Åtvidaberg, men hon är inte främmande att titta på andra lösningar.
– Det är en del som jobbar på uppdrag mot skolor och andra instanser. Då måste man ha eget företag och det kan jag absolut tänka mig. Men helst vill vi ju jobba här där vi redan känner oss hemma och ser att Akela gör skillnad.
Första delen av praktiken har genomförts på Alléskolan där Emmas och Akelas arbete varit väldigt uppskattat. De kommande veckorna ska de jobba på Centralskolan istället med lågstadieelever.