Tommy Karlsson hade en jobbig skoltid där han helst ägnade sig åt att teckna istället för att plugga. Idag jobbar han heltid som tatuerare på Åtvid Ink och hoppas kunna inspirera andra som inte riktigt hittat sin väg i livet än.
– För mig var det otroligt stort. Att någon kunde tänka sig att ha en bild som jag ritat på kroppen.
Inne på Åtvids Ink är det lugnt när Tommy Karlsson tar emot. Tatueringarna på armarna och piercingarna i ansiktet stämmer in på sinnebilden av en tatuerare. Men faktum var att Tommy aldrig själv hade en tanke på att jobba med tatueringar.
– Jag bara älskade att teckna.
Idag målar Tommy tatueringarna digitlalt innan de skrivs ut.
- Men jag målar mycket för hand för nöjes skull också, förklarar Tommy.
Flytten från Söderköping till Åtvidaberg som 12-åring var en omställning för Tommy. Snart började det strula i skolan och det enda han ville göra var att teckna. Under högstadiet fick han praktik två gånger i veckan på JH:s reklam där han kunde jobba med något kreativt. Tommys kompisar var säkra på hans talang och flera gånger blev han ombedd att rita motiv som de skulle få tatuerade av en riktig tatuerare. I övrigt var självförtroendet lågt. Tommy började gymnasiet men motivationen var låg och han minns själv hur han ibland lämnade tillbaka påbörjade prov med en teckning istället. Snart hoppade han av gymnasiet och framtiden var oviss.
– Ett tag gick jag på soc, satt hemma där jag rökte och målade. Det var inte den bästa tiden i mitt liv.
Han drömde om att jobba med konsten och gick en serietecknarkurs. Samtidigt fortsatte kompisarna tjata på honom om att han borde börja tatuera men Tommy ville absolut inte tatuera någon. Till slut samlade kompisarna ihop pengar bakom hans rygg och köpte en tatueringsmaskin åt honom.
– Jag köpte hem några övningsskinn och började på dem. Detvar mycket roligare än jag trodde men också oändligt mycket svårare.
- Jag hade inga tankar på att bli tatuerare, berättar Tommy som alltid haft ett stort intresse för att teckna.
Men kompisarna tyckte annorlunda och samlade ihop pengar till en tatueringsmaskin åt Tommy.
Ugglan färdigtatuerad på en kunds arm.
I fem år fortsatte Tommy tatuera på sina skinn och nära vänner innan han år 2015 fick erbjudande från två tatueringsstudios i Linköping som ville erbjuda honom en plats att hyra. Självförtroendet fick en rejäl boost och på en fest berättade han om erbjudandet för sin före detta chef Johan Hjalmarsson på JH:s reklam.
– Johan tyckte det vore roligare om jag skulle starta en tatueringsstudio här i Åtvidaberg. Först trodde jag att det var något som han bara vräkte ur sig i stunden. Men måndagen därpå fixade vi lokal och sedan dess har jag varit anställd på Åtvid Ink.
Tommy ser sig omkring i lokalen som han jobbar heltid i idag.
– Det har hänt att jag har fått höra att jag är långsam men ska det bli bra så måste det få ta sin tid. Allas hud är olika och man kan inte tatuera exakt likadant.
Tommy är övertygad om att han har någon form av diagnos och önskar ibland att skolan varit lika medveten då som den är idag om hur man bemöter människor som han själv.
– När vi öppnade här var jag så nervös. Jag trodde inte det skulle komma någon. Men det var fullt hus från början och sedan dess har jag kunnat jobba med det här på heltid.
Tommy ser sig omkring i lokalen som han jobbar heltid i idag. Ryktet har spridit sig om hans talang och han får kunder som reser långt ifrån.
- Det har hänt att jag har fått höra att jag är långsam men ska det bli bra så måste det få ta sin tid. Allas hud är olika och man kan inte tatuera exakt likadant. För mig är varje tatuering lika viktig.
En uggla för en kunds räkning. Djurmotiv har blivit något av en favorit för Tommy.