I den gammaldags trädgården trivs paret bra. De använder bland annat äpplena för att göra must.
För sjutton år sedan letade René och Jonas efter en sommarstuga eller fritidshus inte alltför långt från Stockholm där de har sin lägenhet. Jonas mormors sommarstuga strax utanför huvudstaden uppfyllde inte riktigt kraven. Istället för att behålla den valde paret att leta efter ett annat fritidshus. De ville att huset skulle helst ligga inom max 2 timmars körning från Stockholm och ha cirka 70 kvadratmeter boyta. Men de föll handlöst för det ljusa tvåvåningshuset med en boyta på minst det dubbla utanför Åtvidaberg. Där tillbringar de nu mycket tid tillsammans med hunden Torsten.
– Det var mitt i vintern så vi såg inte så mycket av trädgården men huset var i så bra skick. Välskött och vackert, minns René.
Jonas Flodmark och René Wiltoft Möller har varit ett par i 31 år och trivs bra i fritidshuset utanför Åtvidaberg.
Paret hittade snabbt in i gemenskapen i bygden och snart upptäckte de skillnaden mot storstaden.
– Här hjälps alla åt. Det finns en trygghet i att ha varandra och alla är väldigt inbjudande. Tar vi en promenad med Torsten så kan det ta allt mellan tio minuter och två timmar beroende på om grannarna är hemma, förklarar Jonas med ett skratt.
– Det är en helt annan frihet här nere. Vi har behov av att känna grönt under fötterna, förklarar Jonas.
Under pandemin tillbringade de nästan all tid i huset vilket ställde andra krav och allt är inte positivt.
– En nackdel är ju att det inte finns några bussförbindelser. Alla allmänna kommunikationer försvann strax efter att vi flyttade hit, berättar René som själv inte har körkort.
Men fördelarna överväger nackdelarna för paret som uppskattar att få tid för kreativiteten.
– Vi tillbringar ju all tid tillsammans men har väldigt olika intressen, konstaterar Jonas.
Jonas med flera av sina konstverk.
René gärna läser böcker medan Jonas spelar fiol och njuter av att det inte är någon risk för att störa grannarna. Han har flera gånger blivit tillfrågad att spela fiol vid olika högtider som midsommar och bröllop, vilket han ser som en ära. Han har ett stort kulturintresse och ägnar sig även åt folkdans. Sedan 2019 har han börjat måla tavlor och idag finns hans verk i en ateljé i Stockholm som han delar med några bekanta.
Jonas föredrar att måla akvareller men provar gärna olika tekniker för att utvecklas
– Jag har aldrig varit rädd för att prova nya saker, säger Jonas och får medhåll av René som är tvärtom. Men han stöttar alltid Jonas även om han inte uppskattar all Jonas konst.
– Jag tycker inte om allt, erkänner René, men det bekommer Jonas. För det finns andra som uppskattar hans konstverk.
– Det är det som är så härligt med konst. Det som inte passar den ena passar den andra, förklarar han bekymmerslöst innan han visar in till sin konststudio som är belägen ovanför snickarboden.
Helst målar han akvareller men provar gärna nya tekniker som kol och grafit. Det bästa med akvarellen är att man inte ser slutresultatet direkt. Först efter en stund ser man hur det blir när färgen blandar sig.
Paret deltar gärna i det som anordnas i byn. De har själva haft vernissage i trädgården för grannarna som också bjöds på fika i den mysiga trädgården.
Jonas och René bestämde vid husvisningen att de skulle göra något åt den gröna trappen. Men den är fortfarande grön och kommer att få fortsätta vara det.
Detaljer från förr, som strykbrädan som kamouflerats med samma tapet som på väggarna. Paret har låtit den vara kvar bara för att det är roligt.
De har inte gjort så många förändringar i huset sedan de flyttade in, mest lite underhållsarbete. Saker som de först tänkte åtgärda, som den knallgröna trappan, är fortfarande som den var när de flyttade in och de uppskattar kontrasterna mellan sina boenden.
– Det är som två liv. Ett i Stockholm där vi har massor att göra och ett här där vi njuter av att inte ha planer och inget förändras, säger René.