Carl-Jan Granqvist var oklanderligt klädd efter resan från Stockholm men ville ändå byta om inför mötet. "Åh så vackert, det är ju som en dröm" utbrast han när han såg utsikten över golfbanan och sjön.
Carl-Jan Granqvist är oklanderligt klädd i kostym när han kliver ur bilen vid Åtvidabergs golfbana där det östgötska gastronomiska sällskapet Hagdahlsakademien ska ha möte.
– Åh så vackert, det är ju som en dröm, utbrister han entusiastiskt när han ser ut över golfbanan och vattnet.
Efter mötet kommer de inta middagen hos en av Carl-Jans goda vänner Viveka Adelswärd. Trots sin fina klädsel vill han byta kostym innan mötet. Det är inte första gången som Carl-Jan besöker Åtvidaberg eller golfbanan. Han kom tidigt i kontakt med orten främst via vänskapen med Gösta Adelswärd och Lars "Pluto" Johannison, tidigare kock på Trädgårdshotellet.
Carl-Jan på Villans balkong med utsikt över Bysjön. Självklart hade han med sig den nya boken som ges ut på 7 språk och sitt eget vin från sin vinkällare.
Men någon golfspelare är han inte.
– Det räcker med att äga en golfbana. Jag uppskattar gröna gräsmattor och är i princip uppväxt på en golfbana, men saknar tyvärr helt bollsinne, konstaterar han med ett skratt.
Att Carl-Jan skulle bli entreprenör har aldrig varit självklart. Föräldrarna var lärare och tidigt under uppväxten konstaterades det att han var ordblind. Redan då odlades det som senare i livet gjorde honom till en pionjär: förmågan att lyfta fram och använda alla sinnen. Fadern sa, att eftersom Carl-Jan inte kunde ta in texten med ögonen så skulle de stimulera hans andra sinnen. Framförallt fick han höra orden genom högläsning, men också genom att använda sin mun och känna orden.
– Sinnesperception är utgångspunkten för närvarandet i livet, konstaterar Carl-Jan.
”Vilken otrolig våning” utbrast Carl-Jan förtjust när han gick runt i Villan, Åtvidaberg.
Han sparar inte på superlativen när han beskriver sin mor och hur hon uppmuntrade honom att satsa på det som han var bra på istället för att skriva. Barndomen var gammaldags och han odlade tidigt intressen som ingen av hans klasskamrater delade.
Carl-Jan använder gärna inte ordet mat. Istället handlar det om måltiden och vikten av att ta in den med flera sinnen.
– Måltiden är en konstart och för att den ska kunna vara en sådan gäller det att välja rätt råvaror och kunna hantverket, berättar Carl-Jan. Det gäller att kunna tillfredsställa sinnesförnimmelserna.
Han har en god relation till Östergötland och främst Linköping där han gjorde lumpen. Även om han trivdes med tjänstgöringen var det andra platser i staden han hellre besökte.
– Det fanns en helt fantastisk antikaffär på den tiden. Den var mitt andningshål, skrattar han.
Genom åren har han besökt Linköping många gånger. Under en period nästan årligen då restaurangskolan i Grythyttan, som Carl-Jan var initiativtagare till, hade en del samarbete med restauranggymnasiet i Linköping. Dessutom lärde han känna biskop Martin Lind på den tid han var domprost och de delade det stora intresset för gastronomi.
– Vi kristna använder måltiden som ett sakrament. Varje gång vi tar ett glas vin och äter tillsammans så blir vi av med vår skuld. Folkhälsa bygger på att man tar bort ångest, tar man bort ångesten kan man ta bort nästan all medicin.
Självklart finns det tillfällen då måltiden inte är väl förberedd, men han ser alltid till att sitta ned. Även om han anser sig vara extrovert uppskattar han tid i ensamhet och ser alltid till att duka fint även när han äter ensam.
Hagdahlsakademien i möte för att utse pristagare för mathållning inom skola och äldreomsorg. Från vänster Carl-Jan Granqvist, Louise Ridderström, Fredrik Eklund, Jonny Ludwigsson, Calle Bäck, Marie Lönneskog Hogstadius, Carl-Fredrik Graf, Magnus Gröntoft, Inga Wallenqvist, Stefan Hammenbeck och Ronny Mårtensson.
Snittar ute på Villa Baro innan mötet.
Stockholm är utsett till Europas gastronomiska huvudstad 2023. En del i arbetet är att knyta samman de olika landskapen. Genom sitt arbete i Måltidsakademien, där man främjar forskning kring måltiden ut ett helhetsperspektiv, är han inbjuden till östgötska Hagdahlsakademien just för att samarbeta kring detta. Det som ligger närmast för de gastronomiska sällskapen är att bestämma landskapsrätterna. Dessa ska förhoppningsvis bli turistmenyer framöver och Carl-Jan ska hålla ett kortare föredrag efter middagen under kvällen.
– Jag håller på att döstäda, konstaterar Carl-Jan lättsamt. Jag har räknat ut att jag måste leva åtminstone två år till för att hinna göra allt jag vill göra. Mitt absoluta mål är att låta gastronomin göra ett avtryck.
För en tid sedan ville man lägga ned Grythyttan vilket oroade honom. Han vill försäkra sig om att man fortsätter med just gastronomi och har jobbat för att säkerställa detta i framtiden.
En del i arbetet inför att Stockholm blir gastronomisk huvudstad 2023 är att binda ihop landskapen.
Ålderdomen är ingenting som skrämmer Carl-Jan. Det enda som är sorgligt med att bli äldre är att många av ens nära vänner dör.
– Jag är en nörd och vi nördar har inte tid aty bli skräckslagna. Vi har fullt upp med annat som intresserar oss, säger han med ett skratt. Jag är tacksam att jag är född i rätt tid och att jag har ett intresse som folk nu delar.