Spelade sig till drömjobbet

Snön faller ymnigt över Åtvidaberg.

– Så fint, säger 33-årige Jonas Brolin på blixtvisit hemma hos föräldrarna i Åtvidaberg.

Han har hunnit vänja sig vid betydligt varmare klimat. Hemma är sedan 2012 Sydafrika.

Dit åkte Jonas Brolin under 2012 i ett utbytesprojekt med uppdraget att spela och undervisa trumpet.

– Sydafrika är ett spännande land. Väldigt internationellt, fantastiskt vackert, men extremt segregerat vad gäller pengar, klass och ursprung.

Vi träffas på Sandelius över en kopp kaffe. Senast vi sågs var inför avresan till Sydafrika försommaren 2012.

Jonas Brolin växte upp i Åtvidaberg. Spelade boll som många andra och tutade trumpet i den kommunala musikskolan.

– Jag var ingen talang. Det fanns inga krav och ingen press, säger han själv.

På musikgymnasiet i Norrköping tog musikintresset fart. Därpå följde en lång och hård skola; folkhögskola, musikhögskola i danska Århus och solistexamen i London.

Relationen till trumpeten är stark.

– Jag måste arbeta med den varje dag, Om jag tar en vilodag blir trumpeten svartsjuk. Den säger till när jag inte spelar.

Det kan låta lite skruvat. Men Jonas Brolin är sansad. För att nå sina mål måste han leva med trumpeten. Spela, spela, spela. Öva, öva, öva.

Som inför audition i december förra året till en plats i Durbans symfoniorkester.

– Det finns ytterst få platser i symfoniorkestrar att söka, bara 18 i hela världen. Missar man en plats dröjer det 25 år tills den som fått den går i pension och man kan söka igen.

Han liknar det vid ett nålsöga. Så smalt att den tunnaste sytråd skulle ha svårt att passera.

– För mig har det varit en dröm att få spela i symfoniorkester. Att provspela är som att vara med i ett OS.

Jonas Brolin är förvissad om att drömmar går att uppnå, men inte utan ansträngning. Inför sin audition i Durban tog han fritt från undervisning i ett halvår och övade mer intensivt än någonsin tidigare.

– Det var en uppoffring. Om man verkligen vill något, då gör man det som krävs och har inga ursäkter.

Så kom dagen när Jonas ställdes inför bedömning.

– Det är en extrem situation att prestera under sådan press. Men om man vill nå sin dröm då kämpar man för den.

Samma kväll fick Jonas ett informellt besked. Nio av tio i juryn höll honom som den främste.

– Jag har frilansat i sju år, nu får jag min första fasta tjänst. Jag är full av förväntan.

Nästa vecka återvänder han till Sydafrika, till sin nyvunna plats i symfoniorkestern.

– Det är enormt häftigt att sitta där, mitt i maskineriet och få spela stora verk. Men jag blir aldrig fullärd, yrket är outtömligt och fascinerande.