– Jag blev jätteglad. Nästan chockad, säger Caroline Almkvist, 22 år om telefonsamtalet när hon fick veta att hon får årets stipendium om 15 000 kronor till konstnären Bernt Holmströms minne.
Holmströms vänner som delar ut stipendiet såg likheter i Bernt och Carolines uttrycksätt.
– I collagen, säger Åke Söderqvist i stipendiekommittén och berömmer Caroline för hennes teknik.
– Roligt att höra. Jag har alltid gillat Holmströms tavlor, hans cirklar och färgkombinationer, säger Caroline.
Själv målar hon på beställning. Det kan vara till ett bröllop, en födelsedag eller till någon som bär känslan av att bära för mycket.
Hon får inspiration av andras önskemål och formar sina verk till vackra, och tänkvärda collage med symbolik och ibland textade budskap.
– Jag vill att det jag gör ska ha betydelse. Inte bara vara ett lager färg.
Caroline bjuder på kaffe i föräldrahemmet i Åtvidaberg. Hit återvänder hon mellan studierna. Direkt efter gymnasiet läste hon under ett år musikteater på Ölands folkhögskola. På det följde en resa till Indien.
– Vi tågluffade från norr till söder. Såg allt från förorternas slumområden till de vackraste palats. Det gav perspektiv på livet.
Nya studier väntade. Nu i Skåne, på Lunds konst-, design- och arkitekturskola.
– Jag gillar allt inom det estetiska, förklarar hon och nämner dans, musik, teater, kostym, konstfilm.
Just nu är Caroline mellan studier och jobbar på äldreboendet Kopparsvanen.
– Jag möter gamla människor. Man blir ödmjuk och förstår livet bättre.
Hon vet vad hon vill till kommande läsår. Åren i Ölands Skogsby och Lund har gett erfarenheter och svar om en utbildning på konstskolan Nyckelviksskolan i Stockholm.
– Jag vill läsa till kostymör och jobba med att ta fram karaktärer genom form och struktur.
På Öland jobbade hon i skolans kostymgrupp inför en uppsättning av "Brott och straff". I Lund gjorde hon konstfilm, baserad på kortlekens fyra kvinnor.
Det är en i vissa stycken rå konstfilm. En kvinna bär en baddräkt i krossat spegelglas. Kvinnorna är som insnörda i sina kostymer. Någon gråter.
– Jag vet inte om det skulle passa att visa den i Åtvidaberg, säger Caroline och beskriver att hon i all sin kreativitet ibland känt sig udda i Åtvidaberg.
– Det var fantasiskt att komma till Ölands folkhögskola och sen Lund. Där mötte jag andra människor som skapar och reflekterar. Jag kan verkligen tips andra om att ta ett år på folkhögskola, ett jättebra sätt att spendera tid på.