Mycket vitfisk leder till näringsrika sjöar och risk för algblomning, men även avloppsvatten och läckage från jord- och skogsbruk ökar näringstillförseln till sjöar.
Sakta glider båten in mot land. Durken är fylld med vitfisk; braxen, mört, sutare, björkna, sarv och gärs, men också med små aborrar, så kallade tusenbröder under tio centimeter.
– Det är nog 800 kilo fisk i båten, säger Arto Hautala, fiskebiolog i finska företaget Vårdfiske som i veckan har Båtsjön som sin arbetsplats.
Han skakar lite på huvudet. Fångsten kunde ha varit dubbelt så stor om inte gamla träd i sjön stuckit hål på det nät som används för reduktionsfisket.
– Det var många fiskar som rymde.
När nätet dragits in ute på sjön har rovfiskar gallrats ur och släppts tillbaka i sjön. Arto Hautala ger ett mått på förhållande vitfisk respektive rovfisk i fångsten:
– Vi fick 18 aborrar, tio gäddor och 59 gös.
Reduktionsfisket i Båtsjön är en del i ett lokalt vattenvårdsprojekt, lett av Storåns vattenråd med Åtvidabergs kommun som huvudman och med Västerviks kommun och Hushållningssällskapet som andra stora aktörer.
Arto Hautala och Aulis Kiiskilä från finska företaget Vårdfiske fiskar med hjälp av två flottar. Ett nät spänns mellan flottarna. Fångsten sorteras och rovfiskar släpps åter i sjön. Vitfisken förs med in till land.
Hela projektet löper fram till 2023 och rymmer en rad åtgärder inom Storåns sjösystem, ett vattensystem som börjar i Horsfjärden och rinner genom Nären, Glan, Bysjön, Håcklasjön, Fallsjön, Getryggen, Båtsjön, Åkervristen till Storsjön, som mynnar ut i Syrsan och till slut når Östersjön.
Siktet inställt på att öka kunskaper och att minska näringspåslag.
– Syftet är att få till sunda sjöar, att slippa algblomning och syrefattiga bottnar, säger Anton Sunnergren, kommunekolog i Åtvidaberg.
Aulis Kiiskilä med tisdagens första fångst. Det blev omkring 800 kilo vitfisk, men kunde blivit mer om inte döda träd i sjön slitit sönder nätet.
Ett sätt att nå dit är reduktionsfiske i sju av sjösystemets sjöar. När andelen vitfisk minskar gynnas rovfisk. Huvudsyftet är att nå bättre balans i ekosystemen och på sikt minska näringsinnehållet i sjön.
Reduktionsfisket engagerar. Ett 20-tal personer med intresse i sjösystemet följer Arto Hautala och hans kollega Aulis Kiiskilä när de kommer in mot land.
Den som vill kan ta betesfisk. Några småabborrar plockas ihop för en annan del av vattenvårdsprojektet och ska provtas för en rad miljögifter. Resten ska rötas till biogas.
Knut-Magnus Simonsson tar för sig av fångsten. En braxen ska kokas med dill och kryddor till aladåb.
Vitfisk har kanske oförtjänt dåligt rykte som matfisk. Knut-Magnus Simonsson hugger tag i en braxen och ser lycklig ut.
– Jag ska hem och koka braxenaladåb. Man kokar med mycket dill, salt och peppar. Det blir gott, säger han.
Med durken tömd styrs båten åter ut i sjön. Utifrån tidigare provfiske och förhållanden i sjön beräknas 15-20 ton vitfisk tas upp.