Janne Engström drar historier ur sitt arbetsliv. Som när han hittade ett finger, eller var det något annat, i en avloppsbrunn.
Arbetsdagarna är räknade.
Den 20 december tog Janne Engström, 67 år sina sista arbetsordrar. Det känns.
– Hade huvudet fått bestämma så hade jag fortsatt till 70. Men kroppen är sliten. Axlar, knän och höfter är slut.
På grund av jobbet, eller?
– Ja, du anar inte så många diskbänkar och krypgrunder jag krupit under. Det tar på kroppen. Det är tungt.
Janne Engström sitter på en stol i sin verkstad, centralt i Åtvidaberg.
I hyllor längs väggarna finns kulventiler och kopplingar, packningar, slangar och en gammal avloppsrensare. På golvet står ett expansionskärl och ett par toalettstolar.
Utanför porten står spolbussen – en verklig räddare i nöden.
– När folk ringer, då är det akut. Då ska doktor Engström komma och fort ska det gå.
Janne Engström skrattar och lägger huvudet på lite på sned. Han ska just dra ett exempel när mobilen ringer.
Den låter som ett kärnkraftslarm. Reportern studsar till. Engström garvar.
– Jo, när de ringer då är det bråttom. Det kan låta så här: "Det kommer upp ur avloppet och vi ska ha gäster om två timmar."
Vad är det som kommer upp ur avloppet?
– Kiss, bajs och toapapper.
Roligare kan man ha timmarna innan en middagsbjudning.
Janne Engström, 67 år har jobbat sedan han var 16 år. Nu tänker han ta pension och har tagit sina sista ordrar. "Hade huvudet fått bestämma så hade jag fortsatt till 70. Men kroppen är sliten. Axlar, knän och höfter är slut", säger han.
Janne Engström har en lättsam ton. Skattar och plirar med ögonen. Skämtar och drar historier.
– Surmulen och tjurig. Nej, du sån är inte jag. Jag är en glad skit, jag ser egentligen aldrig motgångar. Jag löser problem och är glad när jag fixar det.
Han har vant sig vid snabba utryckningar för att bokstavligen lösa andras problem. Som den dagen, när han var nyopererad och hade knäet i bandage.
– Kvinnan grät. Det kom upp ur avloppet. Hon var gravid och mådde illa. Då var det bara att kasta på sig arbetskläderna och rycka ut.
Hyllor och fack ska tömmas när Janne Engström går i pension.
Spolbussen har sina speciella egenskaper; 160 bars tryck och en vattentank som kan värmas till 70-80 grader.
Det krävs hett vatten när det blir stopp i avloppen. Som när fett från stekpannor, matrester, frityrolja, kalla såser och majonnäs under lång tid kletat sig fast i avloppsrören under köksvasken.
Eller när sånt som inte ska vara i toalettstolen spolats ner.
– Det enda man ska spola ner där är kiss, bajs och toalettpapper.
Men, det är väl självklart?
Janne Engström ler finurligt och frågar: Vill du veta vad jag hittat?
Och så börjar han berätta:
– En falukorv. Nedspolad i toan. Då var det totalstopp.
Det låter som en skröna, men Janne Engström har hittat en falukorv i ett toalett-avlopp.
Det kommer mer:
– Våtservetter, vinglas, kalsonger, strumpor, cigarettändare, avbrutna toaborstar, kondomer, tamponger.
Sa du vinglas?
– Ja, och hur det kommer sig, det kan man ju undra.
Vinglas, ett exempel på vad Janne Engström hittat i toalettavlopp.
Det är inte bara toaletter som bjuder på överraskningar. Nu kommer en historia som ger kalla kårar utmed ryggraden:
– Det var stopp i ett avlopp på landet, en hela gata var drabbad.
En två meter djup brunn var fylld med skitvatten. Engström lyste med ficklampan och fick syn på något:
– Ett finger. Jag skrek till de som bodde där: "Det ligger ett finger därnere". De svarade: "Vi har inte hört om någon som tappat ett finger".
Kanske var det vädret, gråmulet och mörkt, som skymde sikten. När "fingret" sögs upp med hjälp av en slags dammsugare, visade det sig vara något helt annat:
– En prinskorv! Änden på den var lite vitaktig och såg ut som en nagel.
Hur den hamnat i brunnen är oklart.
En prinskorv kan ha vissa likheter med ett finger.
Telefonen dånar till igen med sin skarpa varningssignal. Janne Engström är eftertraktad och gör tre till fem avloppsspolningar om dagen, utöver det även andra uppdrag inom rörmokeri.
Det är med blandade känslor han går mot pensionen. Han är fjärde generationen Engström som hanterat åtvidabergarnas rör och avlopp. Farfars far, farfar och far gjorde det före honom.
De två döttrarna vill inte ta över. De har valt andra yrkesvägar.
Själv ville Janne Engström i unga år bli konditor, men blev fastighetsskötare inom HSB.
– Jag tänkte att det nog fanns en entreprenör i mig, säger han och går tillbaka till tidigt 1990-tal.
Då drog han igång försäljning av brasvärme och installerade kaminer på fritiden. Han började också jobba på en rörfirma.
– Jag var där i åtta år, sen ville jag hitta på något eget. Jag köpte en spolbuss.
Han ger en enkel förklaring:
– För att det inte fanns någon spolbuss här. Folk ringde till företag i stan, som svarade att de inte hade tid. Jo, på jourtid.
Janne Engström har en gammal metod för att hitta vatten- och avloppsledningar. Han håller två kopparpinnar löst i sina händer. När han går mot en vattenbrunn korsar pinnarna varandra. "Det är sant", säger Engström åt skeptisk reporter, som stunden senare får samma resultat med pinnarna.
Nu ska spolbussen säljas. Janne Engström har kastat ut några krokar, men inte fått napp. Han vill att bilen stannar i Åtvidaberg.
– Annars finns det inte någon i den här byn som kan åka och spola avlopp.
Och då?
– Ja, då blir det problem.
Aja, baja! Här får man endast spola ner kiss, bajs och toapapper.
Det går förstås att sköta sina avlopp. Att inte spola ner fel saker. Att inte hälla ut fett i diskhon. Janne Engström skickar med ett tips, så här i juletider.
– Häll inte ut skinkspadet i vasken.
Nu dånar telefonen igen.
Vi går från skinkspad till framtiden, när alla ordrar är utförda och dagarna ligger öppna.
Vad ska du göra som pensionär?
– Jag har blivit morfar, till lille Acke, tre månader. Jag ska ut och gå med hunden, Hera som är en terrier. Vi har sommarstuga i Hårsfjärden. Och hus. Det finns att göra.
Hur känner du inför detta?
– Det är lite vemodigt.
Fotnot:
Vi testade Åtvidabergs renhållning på frågan om skinkspadet. Här kommer svar på hur det ska hanteras: Låt det kallna och skilj av fettet. Släng det i gröna påsen eller i restavfallet. I bolagets sorteringsguide finns mer info; som att "Större mängder matfett, olivolja, rapsolja, majsolja och frityrolja ska placeras i tättslutande behållare och kan lämnas vid återvinningsstationerna och på återvinningscentralen i Korshult.