Simon Deltén jobbar på Willys i Åtvidaberg.
Det kom ett tips till redaktionen att vi borde skriva om den glada, trevliga och piercade killen på Willys. Här är han, Simon Deltén från Åtvidaberg.
– Tydligen är det så man ser på mig, säger han och skrattar. Men jag tror inte att folk tänker så mycket på att jag har både tatueringar och piercingar. En tidigare kollega frågade om jag behövde vara extra trevlig, men jag tycker inte jag behöver vara det. Jag är som jag är.
– Jag försöker vara så trevlig jag kan. Det brukar heta att vi är på scenen, när vi går ut i butiken ska vi vara på ett visst sätt. Ibland kan det vara svårt, man är ju mänsklig, men för min del är det bara glädje. De flesta kunder är så glada. Jag har flera stamkunder som bara kommer hit för att småprata lite och vissa vill prata mer om sitt liv.
Har du tid med det då?
– Jag tar den tiden för jag tror många behöver det. Och så ökar jag farten efteråt istället.
Hur skulle du beskriva dig själv som person?
– På jobbet är jag ganska social och skämtar mycket med både kunder och personal. Det är min jobbpersonlighet. Men när jag inte är på jobbet så är jag mer tillbakadragen. Jag tycker det kan vara skönt att få vara själv, säger han.
Simon flyttade till Åtvidaberg 2007 tillsammans med sin mamma och pappa. Han har sedan dess hunnit med att påbörja flera studier och jobbat på olika ställen. När han kom till Willys 2012 var det först en praktikplats genom arbetsförmedlingen, det ledde i sin tur till ett sommarjobb och sedan dess är han kvar här. Han trivs bra med jobbet trots att han lider av social fobi.
Hur kände du inför ett butiksjobb utifrån det perspektivet?
– Det var en omställning i livet. Nu skulle jag träffa mycket folk och jag gick runt och kollade ner i backen hela tiden. Jag kommer ihåg första sommaren när jag skulle sitta i kassan. Jag var jättenervös inför det, men det gick bra och jag blev kvar fem år på den positionen. Så länge jag inte blir inkastad i en miljö där jag inte är bekväm så fungerar det ganska bra.
Simon har lärt sig att hantera svårigheterna även om de finns kvar till viss del.
– Innan jag började här så tyckte jag inte om att vara bland folk. Men nu känner jag mig mer bekväm. Det är ungefär samma människor som kommer in och frågar ungefär samma saker. Det kan variera lite, men allt är ungefär på samma sätt.
Nyligen inledde Simon en utredning kring adhd/autism. Men han tror det blir svårt att få en diagnos eftersom han fungerar så bra både på jobbet och i privatlivet. Samtidigt skulle han gärna ta lite hjälp för att strukturera vissa saker på ett annat sätt, eftersom jobbet tar det mesta av hans energi.
– Jag orkar inte så mycket annat, men eftersom jag har barn och familj så skulle jag behöva stöttning i hur jag kan hitta balansen utanför jobbet.
Hur ser framtiden ut, kommer du vara kvar på Willys?
– Ja, jag tror det. Det enda som skulle få mig att sluta är om någon kommer och ger mig ett annat jobb. Då skulle jag också veta att den personen tror att jag kommer att klara av det.
– Men jag tycker det är kul att gå till jobbet, speciellt för kundernas skull. Men det är nog inte många av mina gamla skolkamrater som skulle känna igen mig. Jag var betydligt mer tillbakadragen då än vad jag är nu. Jag är en helt annan person idag.