– Jag ser det här som en plats full av liv och gemenskap, säger Ann-Sofie Löw.
Vi träffas innan regionen uppmanat till personlig lockdown. På Malmtrappan vid det gamla gjuteriet i Kulturcentrum sitter Ann-Sofie Löw och försöker blicka framåt.
– Just nu försvårar pandemin all dialog och alla träffar vi velat ha, konstaterar hon.
Kulturcentrum består av ett område kring gamla torget och Åssagården. Här har kommunen hittills byggt om gamla industrilokaler till bibliotek och senast ungdomens hus, som fått namnet 1357– vilket är den smältpunkt koppar har mätt i Kelvin.
Den smältdegel som 1357 är tänkt att bli har fått stå tillbaka på grund av pandemin. Idag råder begränsningar för antalet besökare och alla besök måste förbokas.
Samtidigt som lokalerna för 1357 färdigställdes renoverades också en lokal i direkt anslutning, en lokal som är tänkt för ateljéer. Ljuset strömmar in från två håll i den ännu så länge tomma lokalen.
– Det finns intressenter och konstnärer som kontaktat kommunen om dessa lokaler, säger Ann-Sofie Löw.
Här ska uppskattningsvis åtta verksamma konstnärer dela på utrymmet och kunna avgränsa sin del med skärmväggar.
– En tanke är att rummet ska gå att öppna upp och begränsa efter behov. Innehållet ska vara levande och komma fram i dialog med de som ska verka här.
Förebilden, fast den är i betydligt större omfattning, finns vid Linnéplatsen i Göteborg. Där driver en förening Konstepidemin i lokaler som en gång var Göteborgs epidemisjukhus.
En grupp konstnärer tog över det gamla sjukhuset 1987 och drev igenom sin vision om ett tvärkulturellt centrum. Nu är det ett ateljéområde och en unik arbetsplats för 130 konstnärer ur en bredd av konstområden och en plattform för konstnärliga projekt samt en mötesplats för konstärer och publik.
– Vi tittar på om vi kan göra något liknande, säger Ann-Sofie Löw och talar om ett koncept där konstnärer kan teckna hyresavtal med kommunen med motprestationer.
– För den som jobbar som konstnär kan det vara svårt att betala marknadsmässiga hyror. En tanke är att man kommer överens om att konstnärerna ska berika området med andra värden, till exempel med utställningar.
Ann Sofie Löw ser det som en möjlighet att skapa dynamik och aktiviteter i området.
Hon har presenterat tankarna för kommunledningsgruppen och ser just nu över riktlinjer för Kulturcentrum.
– Nu gäller att det hitta hyresnivåer och motprestationer som fungerar.
Från Malmtrappan ser vi den gamla porten till gjuteriet, den är tung och vackert marmorerad av rost. Inne i gjuteriet har en klocka högt upp på ena väggen stannat.
Nya tider väntar, men än saknas beslut om finansiering för renovering av gjuteriet.
– Det är en oslipad diamant, säger Ann-Sofie Löw och berättar att flera av länets stora kulturaktörer följer utvecklingen.
– Tanken är att den ska bli en levande mötesplats för olika kulturella uttryck, för teater, för musik men också för fester. Det ska blir en plats full av liv.
Hon får något längtansfullt i blicken. Med pandemins begränsningar blir ord och tankar om konserter och fester som drömmar.
– Jag längtar dit.
Men först måste beslut om finansiering till. Det gäller även för fortsatt utveckling av Åssaområdet.
– Utvecklingsplanen ligger längre fram i tiden, kanske fem år. Processen är igång och den ska vara levande.