Sedan 1970-talet har Per Filip Waldenstad tillsammans med sin fru Mia Marianne Waldenstad varit musikartister. De båda är utbildade operasångare och träffades hos deras gemensamma sångpedagog. De har sålt över en miljon skivor, gjort konserter, film och tv ihop. De har dessutom varit engagerade på Dramaten, Operan och Riksteatern.
– Vi har sjungit mycket blandad musik genom åren, det har varit både visor och klassisk musik. Vi har sjungit en del i kyrkan och tycker om det väldigt mycket. Det ligger oss allra närmast hjärtat, berättade Per Filip Waldenstad efter framförandet.
Under torsdagens framförande skulle Mia Marianne ha deltagit, men hon fick ställa in på grund av sjukdom. Per Filip Waldenstad genomförde vägkyrkoandakten tillsammans med Ulla-Maj Strand som spelade piano och med Owe Strand på bas.
– Det är trevligt att vara här igen. Vi ska bjuda på ett blandat program, med både kända låtar som jag skrivit själv men också gamla klassiker, berättade Per Filip Waldenstad när framförandet drog igång.
Inför varje sång berättade han historier om hur en del av de egenskrivna låtarna tillkommit, men också om andra personer som fått honom inspirerade. Han hyllade författaren Astrid Lindgren genom att sjunga Fattig bonddräng.
– Astrid Lindgren har berikat oss med mycket, både för unga och gamla. Alfred hade en egen visa, och jag tänkte sjunga om den fattiga bonddrängen.
Under kvällen blev det en del kyrkliga sånger, men en självklarhet för Per Filip Waldenstad var att sjunga låten "Där rosor aldrig dör." Det var den sången som fick honom och Mia Marianne att bli kallade för rosornas par.
– Vi sjöng den redan 1978 och den blev en jättehit. Där rosor aldrig dör har blivit en väldigt spridd sång och flera artister har sjungit den. Den sjungs också ofta på begravningar, det beror på att det är ett tillfälle där människor tar till sig intryck och sånger på ett särskilt sätt, sade han.
Längst fram i kyrkbänken hade två trogna fans tagit plats. Det var Nils Göran Gustavsson tillsammans med sin fru Birgitta Gustavsson. De hade åkt ända från Kolmården för att se Per Filip Waldenstad.
– I början vågade vi inte sitta allra längst fram, men nu gör vi det. Vi har följt dem sedan 30 år tillbaka och följer dem runt i Sverige. Vi ser dem minst en gång om året, och tänker fortsätta så länge vi lever, sade Nils Göran Gustavsson.