Det skulle ta ungefär tolv timmar att vandra den sträckan som Rurik har gått.
Man uppskattar att det finns omkring 100 000 hemlösa katter i Sverige, enligt Agria. Antingen har de blivit övergivna, eller sprungit bort från sitt hem. En av de katter som vandrat iväg på egen hand var Rurik.
Det var under midsommarhelgen i år som Ruriks familj upptäckte att han var borta. Efter att ha letat efter honom och gjort flera efterlysningar började hoppet om att finna honom sakta förtvina.
– Vi hade nog gett upp hoppet om att han skulle komma tillbaka. Vi trodde att han antingen blivit påkörd eller träffat på ett lodjur som det finns några stycken av här i skogarna, säger ägaren Pernilla Alpsten.
Var kunde han vara? Av de tänkbara platser de kunde komma på stod inte Norrköping högt upp på listan, men där skulle det visa sig att han var.
– Jag blev nästan förvirrad när jag fick samtalet om att han hade hittats där, säger Pernilla Alpsten.
Samtalet kom från Maria Carlsson. Hon är aktiv inom föreningen Slättens katthjälp som startades i januari i år. Föreningens medlemmar har lång erfarenhet av att arbeta med katter i nöd och bistår med bland annat adoptioner och omplaceringar.
Eldsjälen Maria Carlsson med en av hennes katter.
Det är inte första gången hon kommer till en katts undsättning. Denna gång var det en vän som tipsade henne om att Rurik strök omkring i Norrköping, och precis som tidigare fanns det ingen tvekan om att hjälpa till.
– Jag åkte dit för att sätta på ett halsband och kolla efter märkning. Lyckligtvis var Rurik märkt, både i örat och med chip. Annars hade han med största sannolikhet aldrig hittat hem, säger Maria Carlsson.
Norrköpingsbon Karin Holst träffade på Rurik på sin promenad och la upp det på sociala medier. Han ville gärna åka med på en cykeltur.
När Maria Carlsson fått kontakt med Ruriks ägare körde hon hem honom till sommarstugan utanför Åtvidaberg. Sträckan på totalt tio mil, tur och retur, var helt klart värd det.
– Det är alltid en så himla otrolig upplevelse att få vara med om en återförening. Det blev lite tårar i ögonen, säger hon.
Borta bra men hemma bäst. Rurik har bytt ut asfalten mot sin favoritplats - sängen i gästrummet.
För Ruriks matte Pernilla Alpsten var det svårt att greppa att han hittats.
– Det var först när han kom hem som man förstod att det var på riktigt. Det blev lite tårögt att se honom igen, säger hon.
Hur mår Rurik nu?
– Nu är han i toppform. Han håller sig i närheten av oss och huset. Ligger på sina vanliga ställen och myser, stora stenen på ängen, ovanpå grinden, bordet i trädgården som aldrig blir färdigmålat och sängen i gästrummet som är hans egen, säger Pernilla.
Det blev en långpromenad för huskatten Rurik. Tillbaka hem fick han skjuts av Maria Carlsson från Slättens katthjälp.