Sedan oktober driver Emma eget företag som hovslagare.
Hästintresset har funnits med under stora delar av Emmas Fredéns 25-åriga liv, men trots det var inte hovslagaryrket självklart. När Emma var 13 år blev hon diagnostiserad med barnreumatism och vardagen har bestått av mycket värk. Sjukdomen har på många sätt begränsat henne när hon funderat på sin framtid. Men slumpen ville annorlunda och efter en tvåårig hovslagare-utbildning driver nu Emma sitt eget företag.
– Jag är ute och skor 3-4 dagar i veckan. Jag har faktiskt aldrig mått så bra i kroppen som just nu, berättar Emma.
Själv tror hon att det är en kombination av att hela tiden röra sig och att trivas med jobbet. Under utbildningen valde hon att lära sig att varmsko hästarna, vilket innebär att man värmer upp skon innan påslagningen. Det är ett medvetet val eftersom varmskoningen är skonsammare för Emmas kropp, jämfört med att arbeta med kalla skor där man måste banka mer och utsättas för vibrationer i högre grad.
Emma varmskor helst om hon får välja.
– Antingen är man "kallbankare" eller så varmskor man, konstaterar Emma som samtidigt påpekar att inget sätt är bättre än det andra.
Utbildningen till hovslagare var till största delen på distans. Var sjätte vecka var hon på skolan i Lerum och de andra fem hade hon möjligheten att följa med Åtvidabergs andra kvinnliga hovslagare, Carina Liljegren, i hennes arbete. Emma tycker det är lyxigt att även nu kunna bolla funderingar med sin tidigare handledare.
– Jag har haft otroligt roligt under min utbildning och med Carina. Att få ta del av hennes kunskap är en otrolig förmån.
Just yrkesutbildningen har bara varit positiv för henne. Främst för att hon har fått vara ute i så många olika stall och på så sätt mött potentiella kunder som nu har fått ett ansikte på henne och vet vad hon kan. Emma utgår dagligen från Långserum som ligger ganska bra till då hon har kunder i Åtvidaberg, Linköping, Söderköping, Östra Ryd, Bjärka Säby, Överum och Västervik.
"Antingen är man kallbankare eller så varmskor man", konstaterar Emma och påpekar att båda sätten är lika bra.
Förutom hovslageriet håller Emma även ridlektioner i Gamleby på helgerna och hemma har hon fem egna hästar som kräver sitt. Hon kan inte minnas en tid där hästarna inte har varit hennes stora intresse.
– Hästar är fantastiska djur. Egentligen är det ganska onaturligt för dem att få skor, men de accepterar det för att vi ber dem om det.
Samtidigt sticker hon inte under stol med att jobbet som hovslagare är tufft. På många sätt är det ett ensamt arbete, speciellt när det kommer till resorna. Dessutom är en del hästar inte så enkla att sko av olika anledningar, vilket ibland gör det riskfyllt.
Själv vill Emma att hästägarna är med vid skoning, åtminstone de första gångerna, tills hon lärt känna hästarna lite bättre. De hästar som har dåliga erfarenheter av skoning eller lider av värk är en utmaning. Då gäller det att hålla sig lugn, konstaterar Emma.
Att hon har stor erfarenhet av olika sorters hästar tror hon bara är en fördel.
– Det roligaste som finns är när man ser en förbättring hos hästen utifrån ens arbete, både vad gäller hovarna och hästens rörelsemönster, förklarar hon.
Emma med stoet Svea efter skoningen.
Det är ingen underdrift att säga att Emma trivs bra med sitt yrkesval. Hon är lättad över att kroppen fortfarande håller efter två års utbildning och skoningar nästan dagligen sedan dess. Det gör att hon kan fortsätta jobba med det hon vill.
– Det är ju ett självständigt arbete där jag både får jobba med hästar och hantverk på en och samma gång. Kan det bli bättre?