Pontus har tränat i olika former under hela sitt liv och brinner för att inspirera andra.
Pontus Hydén, 41 år, tar emot i receptionen på Hälsofabriken. Här har han jobbat som personlig tränare och massageterapeut i 15 år. Men det är först sedan någon månad tillbaka som han jobbar här på heltid.
– Min andra anställning har varit på Åtvidabergs fotbollsgymnasium där jag ansvarat för fotbollsspelarnas träning, både på och vid sidan av planen.
Träning har alltid varit viktigt för Pontus som redan i ung ålder visade han sig vara en fotbollstalang. Det var en självklarhet att spela i ÅFF. Pappa Mats jobbade som sportchef och a-lagstränare i klubben och Pontus började spela i A-laget redan som 15-åring.
–Jag utvecklades tidigt. Jag har spelat både juniorlandskamper och provspelat för andra lag både i Sverige och England.
Men tryggheten i Åtvidaberg fick honom att stanna i klubben. Han höll sig skadefri, men valde ändå till mångas förvåning att avsluta karriären som 27-åring, när ÅFF låg i allsvenskan.
– Jag var 26 år när jag och Camilla fick vår dotter Elvira. Det är svårt att förklara, men plötsligt var fotbollen inte det viktigaste längre och jag tappade snabbt som spelare. Jag varken ville eller orkade lägga den tid på träning som krävdes.
Han var övertygad om att beslutet var rätt, men det var också en tuff omställning.
– Både lillebror Christoffer och bästa kompisen Daniel spelade i laget så jag besökte självklart alla hemmamatcher, men jag mådde oerhört dåligt. Lika glad som jag var för deras skull, lika frustrerande var det att inte få vara med och spela.
Pontus kände en tomhet när fotbollskarriären var över, men samtidigt njöt han av familjelivet.
–Jag ersatte elitkarriären med att tokträna istället. Jag har alltid älskat att vara runt människor och blev nyfiken på hur det är att vara ledare.
Under många år kombinerade han en tränarroll inom ÅFF med arbetsuppgifterna på fotbollsgymnasiet och Hälsofabriken. Arbetsdagarna var oftast närmare 12 timmar, vilket inte gav mycket tid över för återhämtning och familjen.
– Ibland kan jag nästan få ångest över att jag har jobbat så mycket under mina barns uppväxt. Samtidigt har jag verkligen försökt att vara närvarande när jag är hemma. Min fru Camilla är verkligen en superwoman som alltid ordnat allt runt barnen när jag har varit upptagen.
Men att träna sina egna barn i fotboll har aldrig varit ett alternativ.
–För mig har det varit viktigt att barnen får hitta sig själva i nya sammanhang utan att jag är där och styr dem.
Pontus med dottern Elvira, 15 år, sonen Oliver, 13 år, och frun Camilla.
Pontus blev utsedd till Årets inspiratör 2024 och kopplar det mycket till sin roll på jobbet.
"När jag står framför 25 personer som vill träna med mig så får jag samma kick som när jag spelade fotboll".
Idag jobbar Pontus normala arbetstider vilket ger mer utrymme för familj och fritid. Han blev utsedd till Årets inspiratör 2024 och kopplar det mycket till sin roll på jobbet.
–Jag har mycket energi och låter kanske lite arg ibland. Men jag pushar för jag vill att man ska känna att man har ansträngt sig. Resultat är inte det viktiga, bara man gör sitt bästa är jag nöjd.
Vad betyder träningen för dig?
–Massor. Jag har nära till känslorna och det finns ett mörker inuti som snabbt kryper på om jag inte tränar. Då blir tankarna ganska jobbiga och problemen stora. Jag vet att om jag bara kommer ut och får igång lite endorfiner så blir allt bättre.
Nyligen lämnade Pontus rollen som fotbollstränare och än så länge känns det bra.
– Jag njuter av att kunna fokusera på en sak. När jag står framför 25 personer som vill träna med mig så får jag samma kick som när jag spelade fotboll. Ett lyckat träningspass ger mig samma lyckokänsla som att vinna en fotbollsmatch. Det finns nästan inget bättre!