Nu åker designlampor ut – kan vara värda en förmögenhet

Det är nya tider i kommunens finrum. På golvet i fullmäktigesalen ligger elva utrangerade och bortvalda armaturer, signerade formgivar-ikonen Hans-Agne Jakobsson. Dessa eftertraktade designklassiker kan vara värda en halv miljon kronor, kanske mycket mer. Men efter mer än 50 år byts de ut.

"Ovärdigt", säger Susanne Helgeson, pressanvarig på Konstfack i Stockholm när hon hör att Åtvidabergs kommun bytt ut en design-klassiker som Hans-Agne Jakobssons Selectra mot ny belysning. Det får henne att önska en ny titel i landets kommuner: "Det behövs kommun-esteter", säger hon och beskriver att kommuner idag "skapar mishmash, en enda röra i sina offentliga miljöer."

"Ovärdigt", säger Susanne Helgeson, pressanvarig på Konstfack i Stockholm när hon hör att Åtvidabergs kommun bytt ut en design-klassiker som Hans-Agne Jakobssons Selectra mot ny belysning. Det får henne att önska en ny titel i landets kommuner: "Det behövs kommun-esteter", säger hon och beskriver att kommuner idag "skapar mishmash, en enda röra i sina offentliga miljöer."

Foto: Lotta Willsäter

Åtvidaberg2023-10-03 19:00

 – De ser ut som något från Ikea.

Det säger tidigare kommunalrådet Lennart Haraldsson (S) när han blickar upp mot de nya cirkelformade lamporna i fullmäktigesalen i gamla kommunhuset. Här i salen har han suttit som folkvald, oavbrutet sedan slutet av 1970–talet. 

Han vänder blicken nedåt mot golvet där de gamla armaturerna i svart-vitt ställts på varandra, sex stora med tolv ljuskällor och fem mindre med fyra ljuskällor.

– De har hängt här så länge jag kan minnas, säger han under fullmäktiges senaste sammanträde.

undefined
När fullmäktige samlades för sammanträde senast var det lite trångt och stökigt längst ner i salen. Mellan oppositionens ledmöter och pressbänken hade de lampor som hängt i salen, sannolikt sedan slutet av 1960-talet ställts huller om buller på varandra.

Nu är lamporna utbytta. Mattias Geving, stabschef på kommunledningsförvaltningen förklarar varför:

– Bland annat på grund av arbetsmiljöskäl. De blir dammiga och är svåra att göra rena. 

Dessutom, fungerar inte elen för de LED-lampor som sitter i: 

– Det blir överspänningsproblem och vi måste byta lampor. Det är inte så bra ljus från dem.

Hade det inte gått att byta elen för att passa LED-källor? Hade inte det varit mer hållbart än att köpa nya lampor?

– Vi har gjort en avvägning mellan vad som är rationellt och rimligt. De nya är mer energibesparande. 

Har ni övervägt andra värden? Som att lamporna kanske är fina och passar in i salen? 

– Estetik, menar du? Jag har ingen estetisk ådra.

undefined
Den här bilden är ett par år gammal, tagen innan det uppmärksammade gardinbytet i fukllmäktigesalen. I taket hänger de lampor, signerade Hans-Agne Jakobsson, som nu tagits ner.

Lamporna på golvet visar sig vara en svensk design-klassiker, ritade av framstående inredningsarkitekten Hans-Agne Jakobsson (1919-2009). Tidigt i sin karriär var han industridesigner hos General Motors och senare assistent till världsberömda formgivaren Carl Malmsten. 

1951 gick han sin egen väg och grundade belysningsföretaget Hans-Agne Jakobsson AB i Markaryd. Han skapade moderna belysningsarmaturer, ofta med ett rogivande och dämpat ljus, både för privat och offentliga marknad.

Även om företaget i Markaryd slocknat, går dess lampor strålande på auktioner. Bland toppnoteringarna hittar vi armaturer som gått för 90 000 kronor och flera som värderats långt högre, men där slutpris är okänt.

undefined
I en produktkatalog från belysningsföretaget Hans-Agne Jakobsson i Markaryd från 1980-talet finns flera varianter i serien Selectra. I Åtvidaberg har kommunen valt att ta ner de elva Selectra-lampor som länge hängt i fullmäktigesalen. Det visar sig vara exklusiva dyrgripar som ställts på varandra på golvet. "De borde ha lagt plastskivor som skydd mellan lamporna", säger Roger Svensson, samlare på Jakobsson-lampor som vädjar till kommunen att sätta tillbaka lamporna.

Vi tar auktionsfirman Bukowskis till hjälp för att få veta mer om de lampor som nu, lite ovarsamt ställts på varandra i fullmäktigesalen. Jonathan Jahn, ansvarig specialist samtida och modern design, börjar precis som i SVT-programmet Antikrundan med att berätta om ursprunget:  

– Modellen kallas Selectra. De kom som katalogprodukt ensamma som en taklampa i form av en "kub" eller som vägglampa.

Han uppger att en unik märkning från tillverkningen anger att just dessa lampor är specialbeställda och relativt ovanliga i den här storleken.

Specialbeställda och ovanliga, alltså. Vad värderas de till? 

– Vid försäljning på auktion skulle jag föreslå ett utropspris omkring 20 – 30 000kr styck. Men med förväntat slutpris på kanske det dubbla. Försäkringsvärdet skulle jag sätta runt 50 000 kronor styck i dagsläget. 

undefined
Etiketterna sitter kvar i lamporna. Just denna lossade kommunens stabschef Mattias Geving på. Han visste då inte om lampornas höga värde. En lampa i samma serie, med fyra ljuskällor som denna, finns just nu till salu i Berlin för närmare 156 000 kronor.

Där på golvet i fullmäktigesalen ligger kanske så mycket som 600 000 kronor. Eller rent av ännu mer? 

I Berlin i Tyskland finns Pamono, en unik marknadsplats för distinkta designobjekt. Just nu marknadsför företaget ett exemplar i samma serie som den mindre av de lampor som hängt i fullmäktigesalen. Priset ligger på nästan 156 000 kronor. 

Dimore Gallery i Milano, Italien har haft tre av de större modellerna till salu för 13 000 Euro, drygt 150 000 kronor. 

Men, det finns också exemplar av Selectra till lägre utropspriser. 

undefined
De nya lamporna som ersätter Hans-Agne Jakobssons klassiker Selectra, är runda och har köpts in för runt 30 000 kronor inklusive montering, enligt kommunledningsförvaltningens stabschef Mattias Geving.

På kommunen är värdet av lamporna, både det ekonomiska och det kulturella okänt. När Corren frågade Mattias Geving om vad som ska hända med de gamla Jakobsson-lamporna, svarade han: 

– Det ska vi lista ut vid en värdering. De skulle kunna vara värdefulla. Vi kanske kan sälja dem på auktion.

Han uppgav också att lamporna troligen köpts in under slutet av 1960-talet i samband med att fullmäktigesalen gjordes om. 

På Konstfack i Stockholm, Sveriges största konstnärliga högskola med inriktning på konst, design och konsthantverk häpnar pressansvarig Susanne Helgeson när hon får höra om lampbytet i Åtvidaberg. Hon går tillbaka till den tidsanda som rådde när lamporna en gång hängdes upp. 

– Då fanns en omsorg, vilja och en respekt för att skapa estetiskt sammanhållna miljöer. Man hade utbildade människor för det. Man byggde en stolthet i sina offentliga miljöer.

Och nu? 

– Det finns mycket okunskap och ointresse i kommunerna för att bevara kulturmiljöer. När ingen har någon som helst koll så blir det ett mishmash (röra, reds anm). Det saknar ett helhetstänk och det smärtar mig. 

Susanne Helgeson pekar inte särskilt ut Åtvidabergs kommun, det finns fler exempel på kommuner som dumpat kulturvärden. 

– Vems ansvar är det?, frågar hon sig och söker en lösning:

– Kommunerna borde ha kommun-esteter!

undefined
Susanne Helgeson, pressansvarig på Konstfack i Stockholm häpnar när hon får höra om lampbytet i Åtvidaberg. Hon går tillbaka till den tidsanda som rådde när lamporna en gång hängdes upp. – Då fanns en omsorg, vilja och en respekt för att skapa estetiskt sammanhållna miljöer. Man hade utbildade människor för det. Man byggde en stolthet i sina offentliga miljöer.

I fullmäktigesalen hörs olika röster över lamporna på golvet. 

– Fula. Jag har aldrig tyckt om dem. Rummet är inte gjort för så stora lampor, säger Máire Skogstjärna (KD).

Jenny Enerby (S), dotter till Lennart Haraldsson slänger en blick på lamphögen.

– Jag hade gärna behållit dem här i salen. De är snygga. De passar in.

Lennart Haraldsson skrattar till och bjuder på en familjär samtalston:

– Det är för att du är så där retro.

Jenny svarar tillbaka: 

– Estetiskt hade jag valt de gamla, alla dar i veckan.

På det nickar pappa Haraldsson:

– Jo, de är charmigare.

Tommy Aarna (M) ansluter till högen av lampor. Han ser rationellt på saken:

– De har hängt ner och stört bilderna, säger han och pekar mot projektorduken i salen.

– Det hade ju gått att hänga dem högre upp, kontrar Jenny Enerby.

Det sista instämmer Hans-Agne Jakobsson-samlaren Roger Svensson i. Han bor i Stockholm, men den småländska dialekten bryter igenom. 

– Jag är från Markaryd. Min pappa jobbade över 30 år på Hans-Agne Jakobsson AB och jag gjorde det också som ung.

Själv driver han en liten rörelse, som säljer lampkupor och renoverar Jakobsson-lampor. I sin egen samling har han på några år fått ihop runt 500 produkter från företaget i Markaryd. 

Har du någon egen Selectra?

– Nej, tyvärr. De är jättefina, och ovanliga. Jag har varit på jakt efter någon länge, men det är sällan de kommer ut på marknaden.

undefined
I en försäljningskatalog från 1980-talet finns flera varianter i serien Selectra.

Han skulle kunna glädjas över möjligheten att kunna köpa en av lamporna från Åtvidabergs fullmäktigesal. Istället frågar han: 

– Är det helt kört att de kommer upp igen? Jag tycker absolut att kommunen ska kämpa för att behålla dem. De har ju hängt i salen i mer än 50 år. 

Om elen och överspänning är ett problem så finns lösningar:

– Det är jättelätt för en fackman att byta elen så att de passar för LED-lampor. Det har man gjort i en kyrka i Göteborg.

Att lamporna skulle ge en dålig belysning i salen, som kommunens stabschef anger, ställer sig Roger Svensson tveksam till. När Hans-Agne Jakobsson AB sålde belysning till offentliga miljöer gjordes alltid noggranna beräkningar för att belysningen skulle anpassas efter lokalen. 

– Det fanns folk på företaget som räknade på det. Just de lamporna som hängt i Åtvidaberg ska ha 100 W-lampor för att lysa upp salen. Man kan lägga till fler ljuspunkter i lokalen om man inte tycker belysningen är tillräcklig, till exempel genom neutrala spotlights eller någon form av downlights, som inte stör ursprungsdesignen i lokalen. Det finns fler sätt att lösa problemet på än att plocka ner lamporna.

Roger Svensson har även information från gamla kataloger. Han knyter an till Bukowskis uppgifter om att lamporna skulle vara specialbeställda. 

– C:et i tillverkningsnumret anger att de tillverkats som specialbeställning från början. De blev populära och fanns senare i standardsortimentet, men man behöll märkningen. 

Är de stora lamporna med tolv ljuskällor de största i serien? 

– De fanns från en-lågiga till lampor med upp till 24 ljuskällor.

undefined
"Ovärdigt", säger Susanne Helgeson, pressanvarig på Konstfack i Stockholm när hon hör att Åtvidabergs kommun bytt ut en design-klassiker som Hans-Agne Jakobssons Selectra mot ny belysning. Det får henne att önska en ny titel i landets kommuner: "Det behövs kommun-esteter", säger hon och beskriver att kommuner idag "skapar mishmash, en enda röra i sina offentliga miljöer."

Som samlare vet Roger Svensson att Jakobssons lampor är eftertraktade. Ändå svävar han lite på frågor om värdering och väger in flera faktorer. Att flera lampor släpps på marknaden samtidigt brukar vara till nackdel för säljaren.

– Då blir marknaden mättad. Om man ska sälja är det viktigt att vänta ut marknaden och sälja vid rätt tillfälle.

Sannolikt kommer kommunen nu när det blir känt att Jakobsson-lamporna tagits ner att bli kontaktad av spekulanter med olika syften, bedömer Roger Svensson. Skulle kommunen välja att sälja lamporna kan de lämna Sverige.

– Säljs de för 50 till 60 000 kronor så hamnar de i de allra flesta fall hos köpare som säljer dem vidare i Europa eller USA. Då får man helt andra summor. Många av de stora lamporna hamnar utomlands.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!