Susanne fick redan som 7-åring upp ögonen för keramik genom sin granne. Förutom ett avbrott i tonåren har hon arbetat med keramik hela sitt liv och sedan 2005 driver hon Keramikfabriken. Hon tror inte att hon någonsin kommer tröttna på att dreja och har många planer framöver.
I arton år har Susanne Nyhlin Åstrand drivit sitt företag Keramikfabriken där hon skapar och säljer sina verk. Intresset började redan i sjuårsåldern när hon fick följa med sin granne som höll i keramikkurser på kvällstid inne i Linköping. Förutom en paus under tonåren har hon ägnat sig åt keramik i större delen av sitt liv.
- Jag älskar allt med keramik, säger Susanne entusiastiskt.
Susanne jobbar helst i svart och vitt. Till Konstrundan skapade Susanne stora versioner av de svarta kärlen på översta hyllan.
Sedan några år befinner hon sig i lokalen nere vid Gamla Torget där hon även erbjuder hon prova-på-kurser för dem som är intresserade av att prova att dreja.
- Man behöver vara minst två och högst sex personer för att det ska bli en kurs, förklarar Susanne.
Det var på just en sådan kurs som hon träffade Pia Mucchiano som drömt om att få arbeta med lera nästan hela livet. Pia som jobbar som danslärare till vardags finner många gemensamma nämnare mellan dansen och drejandet. Hon fastnade direkt för konsten.
- Jag tycker om att skapa i rörelse. När man drejar kan man inte tänka på någonting annat. Men det var mycket svårare än jag trodde, säger Pia.
Susanne Nyhlin Åstrand har drivit Keramikfabriken sedan 2005. Under en prova på-kurs förra året träffade hon Pia som fastnade för keramiken. Idag jobbar de med keramik i lokalerna bredvid varandra.
- Du är ju min läromästare och stora inspiration, säger Pia till Susanne.
Drejandet går ofta fort men processen till färdigt verk är längre. Först drejar man och sedan ska det torka en vecka. Därefter skröjbränning vilket tar 2 dygn i ugnen på 960 grader. Man avslutar med att glasera verken genom att doppa i hinkar med glasyr. Möjligheterna är många och det är bara fantasin som sätter stopp.
Trots att Pia aldrig tidigare drejat berättade Susanne redan den där första kvällen att den andra delen av lokalerna var lediga för en ny hyresgäst. Hon tyckte att Pia skulle passa bra in. Sagt och gjort tog Pia över den andra delen av lokalen och köpte en egen drejskiva.
- Ibland fastnar man för människor. Pia var så entusiastisk och jag tänkte att det är klart att hon ska dreja, förklarar Susanne med ett skratt.
Men affärsverksamheten delar de inte. Pia ägnar sig åt keramiken på en hobbynivå medan Susanne driver företaget utöver sitt arbete på LSS-boende. Ingen av dem vill känna press när det kommer till keramiken. De njuter av att skapa och prova sig fram. Pia har en grupp genom Bilda som hon träffar regelbundet.
Pia har drömt om att arbeta med lera hela sitt liv. Förra året uppmuntrade barnen henne att prova och hon fastnade direkt. Som dansare trivs hon med att skapa i rörelse.
- Jag tycker om närvaron. När jag drejar kan jag inte tänka på något annat, förklarar Pia.
Pia provar sig fram med olika färger och glasyrer. Att få jobba lustfyllt utan krav på prestation tycker hon är viktigt.
- Jag har många idéer som jag tänker att jag ska förverkliga när jag blir pensionär, berättar Susanne.
I dagsläget har hon några fasta öppettider men påpekar att det bara är att ringa telefonnumret på dörren om man har vägarna förbi om det är stängt för då kommer Susanne gärna och öppnar upp.
Än har Pia inte vågat sälja sina verk men det är bara en tidsfråga. Medan Susanne skapar i svart och vitt provar sig Pia fram med färg.
- Jag ser väldigt mycket fram emot att få ut Pias verk i butiken när hon är redo. Hon bidrar med en riktig färgklick, berättar Susanne.