– Den är otroligt charmig och vi upptäcker ofta någon ny rolig detalj, både inomhus och utomhus, säger Ann-Sofie.
I oktober förra året flyttade paret in i den ombyggda ladugården. De berättar att det var tillfälligheter som gjorde att de hamnade just där.
– Vi sålde båda våra bostäder, men huset vi hade siktat in oss på gick oss ur händerna. Vi tog då kontakt med mäklare runt Linköping och berättade vad vi sökte, säger Fredrik.
Ann-Sofie fyller i:
– Vi letade efter ett mindre enplanshus med lättskött trädgård. Det slutade med att vi köpte raka motsatsen, säger hon och ler.
Fastigheten har totalt fyra byggnader, bland annat den gamla torpstugan som nu är gästhus. Tomten är 7500 kvadratmeter och boytan 210 kvadratmeter.
– Vi föll direkt för huset och miljön, det har verkligen själ med sin historia som sträcker sig tillbaka ända till slutet av 1600-talet.
Den välplanerade och lummiga trädgården har skapats av tidigare ägare. Den senaste ägaren arbetar som landskapsingenjör.
– Trädgården har anlagts som olika rum, med många olika sorters träd och växter.
Ge exempel på detaljer ni hittat i huset?
– I husdokument står att mycket av den fasta inredningen kommer från rivna hus i Linköping. Räckena ovanför trappen är gamla smidesgrindar, det sitter flaskbottnar inmurade under braskaminen och vi tror att räckena vid ingången till vardagsrummet kommer från gamla Reginabiografen.
Något som sticker ut är den timrade baren mitt emot eldstaden. Ovanför bardisken sitter en emaljskylt med texten "Förbjudet att spotta på golfvet".
– Vi vet att ladugården byggdes om 1960 och att den först användes som jakt- och feststuga. Baren har fått vara kvar, den är charmig på något sätt. Jag har alltid velat bo i ett lite knasigt hus och det här passar utmärkt, säger Ann-Sofie och skrattar.
– Fördelen med ett sånt här hus är att man inte är låst vid någon särskild stil, här kan man blanda gammalt och nytt, säger Fredrik.
Han arbetar som kantor i Åtvidabergs församling men frilansar även som musiker, bland annat på Östgötateatern. Ann-Sofie frilansar som sångerska, konferencier och borgerlig begravningsofficiant.
De träffades första gången på en begravning där Fredrik var musiker och Ann-Sofie solist, men det skulle dröja några år innan de blev ett par.
– Ann-Sofie har ett naturligt sätt att möta människor, det gör henne väldigt uppskattad, säger Fredrik.
– Vi klickar otroligt bra och Fredrik är så lätt att leva med, säger Ann-Sofie.
Är det en stor fördel relationsmässigt att båda arbetar med musik?
– Absolut, det underlättar massor. Fredrik vet vad jag menar och tänker när vi musicerar tillsammans. Vi vet båda vad som krävs för att vara frilansare, det är många sena kvällar, mycket förberedelser och nära samarbeten med andra musiker.
När paret flyttade hit kom Fredrik från lägenhet i centrala Norrköping och Ann-Sofie sålde sitt hus, som ligger elva kilometer från den nuvarande bostaden.
– Jag är bonnunge så jag är glad att Fredrik trivs så bra på landet. Han fick även upptäcka en annan värld som är viktig för mig, nämligen hundvärlden.
Nedanför det gamla slagbordet, som kommer från Ann-Sofies farmor, ligger Berner Sennenhundarna Nessie och Elsa och sover på det svala golvet.
– Jag har inte haft djur tidigare, så att kliva in i Ann-Sofies djurvärld var något nytt. Men det känns hemtrevligt med både hundar och katt i huset, jag uppskattar att leva med djur, säger Fredrik.