– Jag växte upp i förorten Vällingby i Stockholm. Där hamnade man såklart i lite småbråk ibland, men jag gillade aldrig när man skulle slåss med knytnävarna, det tyckte jag var fegt. Jag var mer killen som brottades med andra på gården, säger Odd Tember med ett skratt.
Vi möts i hans stora villa i Åtvidaberg. Odd startade egen byggfirma 2001 efter att ha jobbat som idrottslärare i elva år.
– Det egna huset har renoverats invändigt och familjen trivs bra, men det finns behov även av yttre renovering, flikar Odd in.
När han i sin ungdom skulle börja gymnasiet råkade han ut för en olycka där skadorna på hans arm blev så allvarliga att han inte kunde börja sin utbildning.
– Min storebror ordnade så att jag fick börja som lärling på ett tryckeri. Där jobbade en kille som var tränare på boxningsklubben Linnéa och han tjatade ett halvår innan jag valde att följa med och prova. Där fick man slå på boxningssäck och skuggboxas, vilket kändes fånigt.
På klubben fanns den legendariske tränaren Yngve Johansson.
– Under min första träning stod jag vid boxningssäcken under en paus, då kom han fram och bad mig slå på säcken. Alla tittade, men jag slog ett tiotal slag och vände mig nervöst mot Yngve för att se hans reaktion. Efter en stunds tystnad säger han "Du kommer bli svensk mästare".
Odd berättar att tränarens ord kändes surrealistiska, men ett år senare i mars 1977 blev han svensk ungdomsmästare, nio månader senare blev han även svensk juniormästare och tre månader efter det svensk seniormästare.
– Med tre dagars marginal lyckades jag vinna alla de tre titlarna under ett år. Den meriten har inte många lyckats med.
1980 kvalificerade sig Odd till OS i Moskva.
– Det var en mäktig känsla att vara där då Ryssland hade slagit på stort inför invigningen. Det var en fantastisk känsla. En mindre fantastisk känsla var min motståndare i första matchen, världsmästaren Adolfo Horta från Cuba.
Odds boxningsstil vid den tiden var väldigt defensivt inriktad.
– Jag höll mig på benen men förlorade matchen.
1982 slutade Odd med boxningen efter att ha vunnit fyra SM-guld på raken och gick då på Bosöns idrottsfolkhögskola.
– 1984 började jag som boxningstränare.
Efter en tid som tränare insåg Odd att han haft en hel del brister som boxare, tre veckor innan SM 1985 bestämde han sig för att ställa upp, med fokus på att förbättra flera detaljer i sin boxning.
– Jag mötte Joakim Johansson i första matchen, hans tränare och storebror hade jag tidigare mött under SM 1979. Han gav sin bror helt fel information om hur jag boxades och jag vann mina matcher utan problem fram till finalen.
I finalen mötte han en annan OS-boxare, Kalervo Alanenpää.
– Han var redan uttagen till EM, men jag kände mig väldigt bekväm och stark i min nya, mer offensiva boxningsstil och vann finalen lätt. I och med det tog jag mitt femte SM-guld. Dessutom fick jag pris som bästa boxare över alla de 12 klasser på SM, ett pris jag är mycket stolt över.
1986 fick Odd en av de två åtråvärda platserna på GIH och specialidrottslinjen. På sommarloven arbetade han som ledare på Barnens ö, där träffade han sin fru. 1990 etablerade de sig i Åtvidaberg och de har nu fyra barn.
Händer det något speciellt närmaste tiden?
– Vår äldsta dotter Julia kommer hem i sommar efter att ha bott tio år i Australien. Jag ska också bli morfar för första gången då vår dotter Jane ska få barn i augusti. Det ser jag fram emot.