Nico Casal blev 53 år.
Det står "Nico Casal, 1971–2024" på en namnlapp till en liten kista i trä. Den står längst fram i Pingstkyrkan och rymmer en urna med stoftet av Nico.
Intill träkistan möter man Nicos blick från ett fotografi i svart ram.
Han beskrivs med värme, som Nico med det stora hjärtat. Han som ville alla väl och som alltid ställde upp, som vän och som drogterapeut. Han var troende och hade döpts i Pingstkyrkan när han var 15 år.
Nu, den andra fredagen i oktober kommer vännerna till kyrkan för att ta farväl. Stolsraderna fylls till sista plats och många tar trapporna upp till läktaren.
– Jag lärde känna Nico när jag var 15 och han 17. Vi har alltid haft varandra i livet, som vänner. Han brydde sig om mig och mina barn, säger Cherie Edström.
Men det finns också en mörk sida.
Nico övergavs tidigt i livet. Han kom två år gammal till Åtvidaberg som fosterbarn. Som vuxen gick han sin egen väg och tog sina egna beslut. Hans liv blev trassligt och periodvis tungt, kantat av missbruk.
– Han föll tillbaka gång på gång. Han skämdes och var som en ledsen hund, men bad om förlåtelse varje gång, fortsätter Cherie Edström.
Nisse Martinsson, pastor i Åtvidabergs frikyrkoförsamling som lärde känna Nico under de senaste åren, såg kampen.
– Det fanns det i hans liv som fick honom att välja det han egentligen inte ville.
Weine Spets lärde känna Nico som pojke. En lite rastlös, men alltid hjärtegod pojke som gillade att paddla kanot och som alltid ställde upp för andra. Nu har han och frikyrkoförsamlingen tagit på sig att hålla begravning och minnesstund, och att föra Nicos aska till asklunden på Åtvids nya kyrkogård.
Vi går tillbaka till september förra året. Nico får ett avgörande samtal från Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Han har varit drogfri en längre period och varit aktiv i Anonyma Alkoholister och LP-verksamheten, den beroendevård som Pingströrelsen i Sverige bedriver bland missbrukare.
Nu får han beskedet att han placerats i kö till en levertransplantation.
Han skriver själv på Instagram om alla vändor på sjukhuset, om den kroniska värken och att han två gånger varit nära att dö. Också att han många gånger tappat hoppet på grund av all värk och problem som uppstått i kroppen.
"Och med en sjukdom som inte syns direkt på utsidan, så har jag fått höra och varit med om mycket under alla år. Så till alla er som funnits vid min sida vill jag bara säga tack, för min resa har inte varit enkel och tyvärr har många nära och kära blivit lidande på vägen."
Nico är fylld av tro och hopp:
"Smärtan kommer alltid att finnas, men hoppas på att så snart jag är i ordning kunna börja jobba fullt ut igen. Och få ett så normalt fungerande liv som möjligt efter min bästa förmåga. Livet är inte enkelt, men det är värt att leva."
I oktober 2023 genomförs levertransplantationen i Huddinge. I december skriver Nico att livet börjat funka bättre igen, sakta men säkert. "Känslan är att jag fått 10 år tillbaks".
Han skriver vidare: "kanske är det dags att sluta krångla i livet och bara åka med"
På det lilla bordet står en trären kista. I den finns stoftet efter Nico Casal. 53 år gammal avled han några dagar efter en våldsam bilolycka.
Under sommaren, eller kanske redan under våren återfaller han i missbruk. Han drar sig undan vännerna.
Kvällen den 27 augusti sätter han sig i passagerarsätet i sin egen bil. Av okänd anledning förlorar föraren, en man i 40-årsåldern kontrollen över fordonet. Mellan Åtvidaberg och Falerum voltar bilen och hamnar upp och ner i ett träd.
Kraschen är brutal. Båda männen förs allvarligt skadade till US i Linköping. Efter fem dagar på intensivvårdsavdelning avlider Nico Casal, bara 53 år gammal.
– Han har betytt så mycket för så många. Det berör mig, säger Weine Spets, församlingens ordförande som lärde känna Nico redan som barn och nu tar emot begravningsgästerna i kyrkans entré.
Han vill att vi berättar om Nico och har bjudit in till begravningsgudstjänsten.
Varför?
– För att en människa inte bara är sitt missbruk. För att Nico ställde upp för så många människor och för att så många brydde sig om honom. Se bara så många som kommit hit.
Vad hade Nico själv sagt om att vi berättar hans historia så här?
– Jag tror att han hade gillat det. Han hade tyckt om att så många kommit hit för hans skull.
Hur lärde ni känna varandra?
– Han var kompis till min son. Han var mycket ute hos oss på landet och paddlade kanot. Han var ivrig, lite rastlös, men alltid snäll. Alltid hjärtegod. Vid orättvisor ställde han alltid upp för de som behövde det.
Weine Spets är tyngd av allvar och tagen av uppslutningen i kyrkan. 135 personer har föranmält sig, det kommer fler än så.
"Någon kanske undrar över min klädsel idag och varför jag har denna tröja på mig. Den är en gåva från Nico och en påminnelse för mig och oss idag om vad och vem Nico egentligen var och ville vara. Anledningen till att så många samlas här idag för att ta avsked är ett bevis för oss att Nico var en person som ville människor väl och som var villig att ge av sig själv och sitt så mycket han bara kunde", säger pastor Nisse Martinsson.
Pastor Nisse Martinsson håller griftetal i kyrkan och utgår från några rader ur Nya testamentets Romarbrev: "Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag".
– Jag uppfattade det som att Nico levde med denna kamp inom sig, att vilja göra det goda. Ibland räckte det inte till. Det fanns det i hans liv som fick honom att välja det han egentligen inte ville, säger Nisse Martinsson.
De hade lärt känna varandra, Nico och pastorn. De delade MC-intresset, även om Nico helst körde Harley Davidson och pastorn "bara" BMW.
– Det var inte bara MC-åkningen i sig som var grejen för Nico. Det var ett sätt att dela tron, livet, att hjälpa andra och att åka MC. Jag tänker att det var lite av ett himmelrike på jorden för Nico som saknade familj med nära relationer.
Kistan som rymmer Nico Casals aska väger inte mycket, men är tung att bära. Weine Spets ögon tåras när han bär kistan ur kyrkan.
Avskedet vid den lilla träkistan blir tungt.
Blommor läggs på hög. En kvinna kramar hårt om en liten brun nalle innan hon lägger ner den vid blommorna. En annan kvinna knyter en Harley Davidson-scarf i en av blomsterkorgarna. Män håller om varandra. Församlingsmedlemmar håller varandra i händerna.
Solens strålar faller in från färgat fönsterglas när Weine Spets lyfter kistan. Hans ansikte är plågat när han bär Nico Casals aska ut ur kyrkan.
Fotnot: Polisen utreder efter trafikolyckan i augusti flera brott. Förundersökningsledare Marie Åhlund uppger att brottsrubriceringarna i nuläget är vållande till annans död, rattfylleri och olovlig körning.