Elisabet Karlsson skakar på huvudet.
– Kommunen är ansvarig för sina stolpar. Den jag tog stöd mot var uppenbart trasig.
Hon sitter vid sitt köksbord. Solen faller in genom fönstret och landar på en buntar med papper, skadeståndskrav, svarsbrev och bilder på den upprostade stolpen.
Efter olyckan sökte Elisabet skadestånd från kommunen. Det var blygsamma krav för omkostnader i samband med vårdbesök, mediciner och färdtjänst.
– Jag har inte ockrat på något sätt. Det handlade om 10 000 kronor från mars till december.
Senare begärde hon 5 000 kronor i månaden för sveda och värk.
– Det är det värt, så ont som jag haft natt och dag.
Men kommunen har nekat henne samtliga anspråk. I ett brev från kommunen framgår att Elisabet, om hon vill gå vidare, får stämma kommunen i domstol.
– Jag ska göra det, men det är som Davids kamp mot Goliath. Ska en kommun göra så här mot den lilla människan?
Mattias Geving, stabschef på kommunledningsförvaltningen har undertecknat brevet. Han börjar med att beklaga både olyckshändelsen och utgången av den.
– Det är klart att vi tycker att det är jätteolyckligt. Vi lider naturligtvis med henne.
Men, tillägger han och går vidare till ansvarsfrågan.
– Vi har inte haft anledning att tro att stolpen var dålig. Det fanns inte någon felanmälan förrän den rasade.
Mattias Geving tar stöd av ett yttrande från kommunens försäkringsbolag, Kommunassurans som utrett kommunens ansvar och som rekommenderat kommunen att bestrida Elisabets skadeståndskrav.
I utredningen framgår tydligt att stolpen gav vika. Orsaken var rostangreppet.
Det framgår även att kommunen som huvudman för allmänna platser är skyldig att hålla platser i sådant skick att "olägenheter för människors hälsa hindras".
Försäkringsbolaget menar ändå att kommunen inte brustit i sitt ansvar eller agerat vårdslöst, och att det ligger på den skadedrabbade att visa att kommunen agerat vårdslöst.
Kommunen hade under våren 2021 låtit sin externa entreprenör för yttre skötsel genomföra en skyltinventering. En sådan genomförs vart fjärde år och omfattar även stolpar.
Stolpen på Bruksgatan fick grönt ljus. I dokumentationen får anläggningen ok för fundament och stolpe. Skicket bedöms med kommentaren: Ej bytas.
– Kommunen har inte fått veta att stolpen kunde ramla, säger Mattias Geving.
Är ni säkra på att entreprenören fullgjort sitt ansvar under inventeringen?
– Det är vår bedömning.
Men stolpen var ju helt upprostad i botten mindre än ett år efter inventeringen. Är det tillräckligt reglerat hur inventeringen ska gå till?
– Det kan bli en fråga framöver att vi ser över vilka krav vi kan ställa på entreprenören. En effekt kan bli tätare kontroller.
Hade kommunen kunnat ersätta Elisabet Karlsson, trots rekommendationen från försäkringsbolaget? Frågan är komplex, menar Mattias Geving.
– Vi kan inte frivilligt ta på oss ansvar. Det öppnar för att andra också tycker att vi frivilligt ska ta på oss ansvar.
Men ska människor som är 80 år behöva stämma kommunen?
– Vi kan inte föra resonemang utifrån ålder. Vi måste bedöma alla medborgare lika och utifrån situationen.
Mattias Geving tillägger att kommunens självrisk i skadeståndsärenden uppgår till 250 000 kronor och Elisabets krav ligger under självrisken. Försäkringsbolaget inte har någon egen vinning i sin rekommendation till kommunen, påpekar han.