– Min pappa hade korvkiosken utanför Folkets hus, berättar Åke Söderqvist som hörsammat Correns efterlysning förra veckan.
Då berättade vi att en modell av ett framtida Folkets hus påträffats i samband med att Folkets hus/ Kulturhuset byggs om till lägenheter. Modellen visar ett Folkets hus som fått en förlängning med en teater och flera butiker. Av planerna blev inget.
Åke Söderqvist har nära till berättandet. Pappa Valter Söderqvist hade gått den långa vägen från anställd inom kooperationen till att bli sin egen med flera rörelser. 1943 köpte han en korvkiosk som stått vid Folkets hus sedan 1930-talet.
Åke var elva år när han började hjälpa sin pappa i kiosken och en korv med bröd kostade 45 öre. 1950 började han på alldeles nyinvigda Sandelius konditori (som sonen Krister äger och driver idag).
1957 återvände Åke till Folkets hus. Nu som bagare på bageriet som drevs av Folkets hus-föreningen.
Samma år hade Folkets hus genomgått en omfattande renovering. Föreningen drev utöver bageriet, en tobaksaffär, ett kondis, bio och danser. Flera hyresgäster fanns; bland annat sjukkassan och en frisörsalong.
Det var vid lucia 1957 som Folkets hus återinvigdes.
– Högtidligt förstås. Invigningen hölls i stora salen, säger Åke och berättar vidare:
– Det var många höjdare där, bland annat från Folkets hus centralorganisation. Folkets hus-föreningens ordförande Folke Johansson tog emot presenter, bland annat en tavla av Amelin.
Och så visades modellen över framtidsplanerna.
– Det som gjorts var bara början. Man skulle fortsätta, spränga berget bakom och bygga nytt.
Föreståndaren för tobaksaffären var nöjd.
– Hon tyckte att hon fått för litet utrymme efter renoveringen, men hon skulle få mer när man skulle spränga berget.
Men så kom verkligheten, eller ekonomin ikapp.
– Det blev inga stora affärer. Med den omsättning och personaltäthet som blev kunde det inte gå. Intäkterna räckte inte till att täcka lånekostnaderna. Kommunen fick gå in med tillskott.
Samtidigt beslutades om en ny genomfart i Åtvidaberg. Den gamla sträckningen Stenhusgatan-Gamlatorget- Verksgatan ersattes med den nya Järnvägsgatan-Bruksgatan. Möjligen påverkade det affärerna.
För egen del gick Åke vidare. Han och hustrun Mary övertog Linköpings partiaffär 1966. De flyttade rörelsen till Åtvidaberg och drev den i 35 år. ÅSÖ lever kvar än, men i annan regi.
Och så var det historien om tavlan av Albin Amelin. Nu behöver vi läsarnas hjälp att reda ut vad som hände med målningen som lämnades i samband med invigningen 1957. Försvann den? Var den äkta? Eller var det bara en reproduktion, som hävdats.