Det blåser en isande kall vind vid Tekniska verkens fjärrvärmeanläggning i Facetten. Termometern visar på minus elva grader och från skorstenen vid entrén stiger ljus rök.
– Den är 42 meter hög, säger Jörgen Strömberg, drift- och underhållstekniker på Tekniska verken och blickar mot skorstenen samtidigt som han håller upp dörren.
Ett dånande ljud fyller lokalerna.
– Det låter så när allt går för fullt, säger han och visar in i den betydligt tystare driftcentralen.
Här står Fredrik Strömberg, framför en rad skärmar och följer processerna. Strömberg? Jo, det är far och son.
– Jag ska gå i pension i september. Fredrik tar över. Vi håller det inom familjen, säger Jörgen med ett skratt.
Själv är han inne på sitt 42:a år inom värmeproduktion i Åtvidaberg.
De har det där med värme i blodet. Jörgens farfar Ivar Strömberg var under en kort tid eldare på Facits ångcentral som försåg industrin med värme.
Fredrik Strömberg lämnade ett jobb som produktionschef inom industrin för två år sedan och har gått som trainee inom Tekniska verken.
– Att jobba med drift är kul, det är en dröm att få ta över efter pappa, säger han.
På en av skärmarna syns en eldröd brasa direkt från biobränslepannan Cecilia, som fick sitt namn i samband med invigningen på Ceciliadagen 1998. Med kyla och flera minusgrader får hon jobba för högtryck.
Jobbar ni också för högtryck?
– Det händer alltid lite mer när det är så här kallt, säger Jörgen och ger ett iskallt exempel:
Biobränslet måste bevattnas för att inte vara för torrt för pannan.
– Nu när det var så kallt så frös det och vi fick hacka loss stora frusna flisklumpar.
Det går förstås också åt mera bränsle. I Cecilia eldas 90 procent grot (rester i form av grenar, toppar och rötter från skogsbruk) och tio procent stamflis. Allt är, enligt Tekniska verkens miljöplaner, närproducerat och levereras av entreprenörer inom en omkrets av fem mil runt Åtvidaberg.
Under riktigt kalla perioder går det åt nio till tio kubikmeter biobränsle i timmen. Det fylls på i en gigantiskt flisficka för vidare matning in i pannan.
– Vi fyller på med lastmaskinen. Skopan rymmer åtta kubik, så det blir ungefär en skopa i timmen. På ett år gör vi av med 31 500 kubik flis, det blir 3937 skopor, konstaterar Fredrik.
Jörgen skrattar till. Den tidigare skopan rymde bara häften, fyra kubik och krävde dubbelt så många rundor till och från flishögen.
– Nu behöver vi inte köra lika mycket.
Under vinterns kallare perioder räcker biobränslepannan och den energi som tas tillvara genom rökgaskondensering, inte till.
Då tar Tekniska verken företaget Farmarenergi, med egen biobränsleanläggning i Eksätter, till hjälp.
– De stöttar oss, berättar AnnBritt Larsson, affärsenhetschef inom regionala fjärrvärmenät på Tekniska verken.
Trots tillskottet från Farmarenergi räcker biobränsleanläggningarna inte till helt. Det sker när det är kallare än sju minusgrader.
– Då kan vi behöva använda våra oljepannor. På årsbasis brukar mindre än en procent av energin komma från olja. Förra året, som var ett varmt år kom mindre än 0,3 procent av energin från olja, säger AnnBritt Larsson.
Under sommaren kommer all värme- som mest går till varmvatten- från Farmarenergi. Då stängs anläggningen i Facetten ner för årlig genomgång och underhåll.
– Vi arbetar med ständiga förbättringar för att ha en effektiv anläggning, säger Larsson.