I Åtvidabergs fullmäktige finns 35 ordinarie ledamöter: 22 män och 13 kvinnor.
Det råder alltså mansdominans sett till andelen män respektive kvinnor. Det råder också mansdominans i talarstolen.
Vi har gått igenom årets fem fullmäktigesammanträden och räknat på hur många män respektive kvinnor som begärt ordet och som gått upp i talarstolen.
– Det är inte många kvinnor, säger fullmäktiges ordförande Elisabet Edlund (S) redan innan hon får höra resultatet.
Partikamraten och kommunalrådet Thomas Lidberg (S) uttrycker sig på liknande vis:
– Då har du inte behövt räkna länge, säger han.
Vår genomgång visar:
* Tolv män och fyra kvinnor har begärt ordet och gått upp i talarstolen.
* Åtta av männen och en kvinna har argumenterat för sin sak. Dessa nio har alltså tagit debatt med andra, gett repliker och uttryck sin ställning.
* Övriga; fyra män och tre kvinnor, som gått upp i talarstolen har endast yrkat bifall åt majoritetens eller något av oppositionspartiernas förslag. Det sker oftast med en enda mening och lyder till exempel: "Jag yrkar bifall åt majoritetens förslag".
Elisabet Edlund är inte förvånad. Genomgången stämmer med hennes egen uppfattning om att män dominerar debatterna i fullmäktige.
– Det är viktigt att lyfta detta. Vi är lika många män som kvinnor i samhället. Vi tänker olika och har olika perspektiv, säger hon och markerar att det är viktigt att fler kvinnor, men även fler män talar för sin sak.
Elisabet Edlund blev efter valet 2014 Åtvidabergs första kvinnliga ordförande i kommunstyrelsen samt kommunalråd och kom under förra mandatperioden att leda majoriteten tillsammans med förste vice ordföranden samt kommunalrådet Mira Wedenberg (M).
Båda reflekterar över att det på uppdragen som kommunalråd och oppositionsråd idag sitter män.
– Det ligger i uppdraget som kommunalråd och oppositionsråd att gå upp i talarstolen, säger Mira Wedenberg som lämnade politiken 2019 och idag arbetar som företagsrådgivare på Åtvidabergs sparbank.
Hon var en flitig talare, både som kommunalråd och senare som oppositionsråd efter valet 2018.
– Det var min uppgift att föra partiets talan, säger hon.
Malin Svensson (S) som kom in i fullmäktige efter valet 2018 nämner Mira Wedenberg som ett exempel på en kvinna som tagit plats i talarstolen.
– Hon var drivande. Vissa är det mer än andra.
Själv har Malin Svensson åsikter och står för dem i partigruppen och i sitt uppdrag som vice ordförande i barn- och utbildningsutskottet. I fullmäktige har hon bara yrkat bifall vid ett tillfälle.
– Det var digitalt. Jag tyckte att det var lättare, säger hon och beskriver sig som eftertänksam.
– Jag vill fundera och vara påläst om jag ska säga något. I fullmäktige ska man vara debattkunnig, rapp och kunna ta repliker. Jag är inte bekväm med att tala.
Michelle Svensson (SD) har inte yttrat sig i fullmäktige.
– Jag är inte lika duktig, inte lika rutinerad som de andra i mitt parti och som många andra i fullmäktige. Och så talar jag med brytning och vill inte förstöra något. Jag vet inte om jag skulle klara av att ta repliker.
Både Malin Svensson och Michelle Svensson berättar att deras respektive partier uppmuntrar alla till att tala och framhåller att det är bra. Ändå är de tveksamma:
– Man vill inte känna sig tvingad. Jag tror att det handlar om vilken personlighet man har, säger Malin Svensson.
– Jag är inte blyg och kan prata för mig. Men jag har inte vågat gå över tröskeln till talarstolen säger Michelle Svensson som i årets val kliver ner på listan för att ge plats åt sin dotter, Ronja Haienhjelm som idag är ersättare.
– Jag backar för att bereda Ronja plats. Hon vill och kan tala.
Båda kvinnorna får samma fråga: Tar männen plats för kvinnorna?
– Nej, svarar de båda och markerar tydligt att de båda tar för sig i respektive gruppmöten och att de som talar har partiets uppdrag att göra det.
Malin Svensson är andranamn på S-listan i årets val. Hon uttrycker att positionen gör att hon kanske måste ta klivet nästa mandatperiod:
– Jag ska jobba på det. Det här är en ögonöppnare, säger hon om vår genomgång.
Mira Wedenberg som framstod säker i talarstolen medger nu att hon kunde vara nervös.
– Det var jag nästan jämt. Det var många som lyssnade och pressen var där. Det gällde att inte få några syftningsfel, så man misstolkades.
Det blev bättre med åren och vanan.
– Självförtroendet växer. Det är viktigt att man blir peppad att göra det första gången.
Har du några goda råd till alla som vill ta klivet upp i talarstolen?
– Att tänka igenom hur man vill inleda. Att vara förberedd, så att man inte behöver läsa innantill. Om man ser andra växa av att våga, så kan man bli peppad.
Men att föra sin talan från talarstolen är inte något som passar alla, menar Mira Wedenberg.
– Vi behöver alla sorters människor i politiken, inte bara de som vågar tala, utan också de som är mera eftertänksamma.
Vår genomgång visar att det framförallt är fyra män som är tongivande i debatten; kommunalråden Thomas Lidberg (S) och Joakim Magnusson (C) samt oppositionsrådet Tommy Aarna (M) och Jan Svensson (SD).
Thomas Lidberg skulle gärna ser fler talare.
– Jag uppmuntrar alltid till det på våra gruppmöten inför fullmäktige. Det är en spärr man behöver komma igenom. Jag tror att många är lite rädda att bli ifrågasatta.
Han nämner också att ett fåtal politiker, som kommunalråden och oppositionsrådet naturligt är mest insatta i ärendena.
– Vi kan ha gått igenom ett ärende fem, sex gånger innan fullmäktige. Som vanlig ledamot är det inte så enkelt att ha helheten. Jag tror att det gör det svårt för en del att argumentera då.
Elisabet Edlund säger att hon som ordförande vill skapa trygghet, men att debattklimatet ibland blir hårt.
– Då blir man på sin vakt, man vill inte bli utsatt. Ibland blir det härskartekniker, det gör folk osäkra. Som ordförande försöker jag vara noga med att man ska hålla sig till ämnet.
Inför valet har partierna fastställt sina valsedlar. Om mandatfördelningen blir densamma som nu, så ökar andelen män med en, från 22 till 23. Kvinnorna minskar från 13 till 12.
Det skulle göra att andelen kvinnor sjunker, från dagen drygt 37 procent.
– Jämfört med andra kommuner är det en förhållandevis låg andel. Rikssnittet ligger på 43,3 procent, säger Jonas Olofsson, som arbetar med demokratistatistik på Statistiska centralbyrån.