Måleri som känns bra i själen

"Jag tycker om det abstrakta och gillar starka färger". Så sammanfattar Axelin Lee Wigren sitt måleri.

Axelin Lee Wiberg har målat hela livet. Målarkursen har gett henne nya verktyg. "Bäst är palettkviven och kökssvampen. Jag gillar också att blanda dem med pensel."

Axelin Lee Wiberg har målat hela livet. Målarkursen har gett henne nya verktyg. "Bäst är palettkviven och kökssvampen. Jag gillar också att blanda dem med pensel."

Foto: Lotta Willsäter

ÅTVIDABERG2019-01-22 20:54

Det sprakar av färg på Axelin Lee Wigrens målningar i akryl. På hennes egen favorit är vattnet framför den abstrakta staden rött, med skiftningar i gult.

– Jag målar för att må bra. Ja, det är bra för själen och får mig att slappna av, säger hon.

Under tisdagen deltog hon i en vernissage på Kärnhuset tillsammans med åtta andra kvinnor som gått en målarkurs genom kommunens socialpsykiatri.

– Vi har träffats en gång i veckan under tio veckor på höstterminen, säger Monica Bergman som arbetar i kommunens bemanningsenhet med främst handikappomsorg, äldreomsorg och personlig assistans.

Hon är också konstnär och har med engagemang lett målarkursen. Med sig har hon tagit en bred palett av tekniker.

– Vi har provat akryl, olja, olika penslar, skrapteknik, schabloner och mycket mera.

Carin Risto gillar akryl bäst och har två förebilder inom konsten, Lars Lerin och Nils Nilsson Skum, som var en samisk målare och tecknare.

Ett av hennes motiv är inspirerat av Nils Nilsson Skum.

– Där har jag med sameflaggan, säger Carin och visar en målning över en kåta.

Hon berättar också att hon för egen del gillar färg, men att alla deltagare i kursen har sina egna uttryckssätt.

På vernissagen är det bredden som sticker ut, från teckningar till akvareller, akryler och fotografiskt perfekta porträtt av hundar och en häst i torrpastell.

Ewelina Johansson som står bakom de fina porträtten med bland annat mopsen Doris och hästen Nemi, berättar att hon målar utifrån foton.

– Jag målar och tecknat helst djur. Det är något speciellt med dem. Människor blir inte lika bra.

Hon är självkritisk, även om hennes pasteller är knivskarpa.

– Jag är perfektionist och blir aldrig helt nöjd, säger hon och pekar på att ett par av bilderna är utskrifter från original och att de tappat viss färg och kontrast.

De som besökte vernissagen delade med sig av beröm. "Var finns priserna?", undrade flera som ville köpa verken. Axelin Lee Wiberg uppskattar responsen, men vill inte sälja någon av sina målningar.

– Nej, det skulle vara svårt att skiljas från något man skapat. Men jag kanske samlar mod och vågar en dag.

Just nu är det uppehåll i målarkursen, den börjar på nytt i mars.

– Jag ser fram emot det. Det som är bra med gruppen är att man kommer igång, säger Axelin Lee Wiberg.

– Många säger också att man mår bra av att måla tillsammans. Och så får vi inspiration av varandra, även om var och en gör sitt eget, säger Monica Bergman.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!