Gräset är grönare och högre inne i buren. Den står nära vägen för att ge förbipasserande en visuell referens av de problem dovhjortstammen är för lantbruket.
pDet är en skara uppgivna lantbrukare vi möter på en vall i Missmyra längs landsvägen mellan Bersbo och Björsäter. På andra sidan vägen vid våtmarkerna trumpetar gäss våren välkommen.
På vallen har snön precis smält undan och blottar ett annat vårtecken - viltskador. Intill vägen tycks allt grönt i vallen - gräs, klöver och lucern - vara betat.
– Mot skogskanten längre bort är det värre, säger Erik Gunnarsson, 26 år som driver Valsinge gård och arrenderar marker vid Missmyra.
En par meter från vägen står en bur i armeringsjärn. I den sticker friska gröna obetade grässtrån upp.
– Den står så nära vägen för att de som kör förbi ska se, som en visuell referens på hur stora skador det blir av all hjort, säger han och analyserar skördebortfallet.
– 40 till 50 procent av skördemängden går förlorad på grund av hjorten.
Det är ett bortfall som måste ersättas med köpt grovfoder.
Kvällen innan har Erik Gunnarsson passerat Missmyra och sett två flockar dovhjort; 50 i den ena och 15-20 i den andra.
– Det är nedslående, deprimerande. Det var inte så här för tio år sedan, då var det mer balans på viltstammarna.
Det är nedslående, deprimerande, säger Erik Gunnarsson som trots jakt på egna och arrenderade marker har problem med främst dovhjort.
Bakgrunden till vår träff på vallen är ett reportage om Baroniet Adelswärd som under vintern stödfodrat hjortar runt Åtvidaberg och i Bersbo. En del i en planerad viltförvaltning, enligt Baroniets vd Jonas Nilsson, men också ett försök att hålla hjortar utanför tätorten och ett sätt att hindra att hjortar svälter ihjäl under vintern.
Samtidigt uppgav Jonas Nilsson att Baroniet på grund av covid-19 fått flera jakttillfällen inställda och att det kan innebära att dovviltstammen ökar.
Patrik Andersson, ordförande i LRF:s kommungrupp i Åtvidaberg beskriver frustrationen i sina led:
Patrik Andersson, ordförande för LRF:s kommungrupp i Åtvidaberg, är bekymrad över växande viltstammar och menar att de på sikt är ett hot mot lantbruket i kommunen.
– Det är fel väg att gå. Vi måste få ner stammarna. De större markägarna måste ta större ansvar, säger han och beskriver att lantbrukare över hela kommunen drabbas av stora viltstammar.
Maria och Fredrik Ottosson som driver lantbruk i Norrby, söder om Åtvidaberg är också med i Missmyra. Vi besökte dem förra året, då de visade hur både hjort och viltsvin orsakat stora skador på markerna.
Problemet kvarstår, trots jakt under säsong och skyddsjakt. Fredrik Ottosson vänder sig mot stödfodringen.
– Näringen i stödutfordringen räcker bara till viss del. Det måste även finnas naturlig föda för att hjorten ska må bra, men den är slut på grund av den stora populationen. Det gör att hjortarna blir mindre och svagare för varje år.
Där vi står runt buren på vallen bryter Patrik Andersson in och säger att ingen lantbrukare vill att viltet ska svälta. Erik Gunnarsson fortsätter:
Större markägare måste ta större ansvar för att ta ner viltstammarna. Det menar LRF i Åtvidaberg som ser att växande viltstammar orsakar stora skador på åkrar och vallar, men också i skogen.
– Vi vill inte att det ska gå runt magra hjortar i markerna, men som markägare har man ansvar att ha viltstammar som markerna klarar.
– Och då måste man skjuta ner stammarna, säger Patrik Anderson.
Det är ett budskap som framfördes för i dagarna exakt ett år sedan. Då kallade LRF:s kommungrupp till stormöte om vilt och viltskador.
Mötet slutade med ett par slutsatser: ökad samverkan mellan aktörer över ett större område. Samtidigt uttrycktes en vädjan om ökat jakttryck.
– Många markägare har tagit sitt ansvar, men inte alla, säger Patrik Andersson och uppmanar igen:
– Alla måste ta ansvar för att vi ska ha viltstammar i balans, säger han och uttrycker oro på lantbruket på sikt om viltproblemet kvarstår.
– Vi har som mål att öka livsmedelproduktionen, men vi lyckas inte med det. I Åtvidaberg går vi bakåt, säger han.
Det syns på spillningen vem som varit framme och betat på vallen vid Missmyra.
På frågan om LRF kritiserar enskilda markägare för stora viltstammar blir svaret svävande.
– Vi vill inte peka ut någon enskild. Vi vill att större markägare tar större ansvar, säger Andersson.
Den enskilt störste markägaren inom Åtvidabergs kommun är Baroniet. Vd Jonas Nilsson menar att Baroniet jagar förhållandevis mycket på sina marker, med omkring 1 000 fällda hjortar per år.
– Vi har ungefär en tredjedel av markerna i Åtvidaberg. Det kan tyckas att vi ska lösa hela problemet, men det finns markägare på resten av markerna också, säger han.
Samtidigt beklagar han att Baroniet under jaktsäsongen 2020-2021 inte kunnat jaga i samma utsträckning som tidigare.
– Vi har inte kunnat nå planerad avskjutning i år, samtidigt tror jag att dovviltstammen utvecklats på ett sätt som vi inte kunnat förutspå, säger han och uppger att Baroniet också driver lantbruk och precis som övriga lantbruk drabbas av viltskador.