Maria Strid och Lotta Mårtensson är två av Åtvidabergs mest engagerade Pokémon Go-spelare.
Lotta Mårtensson och Maria Stridh hälsar glatt på varandra i Folkets park. Snön faller men det hindrar dem inte från att mötas. Faktum är att de har träffats utomhus, på olika platser i Åtvidaberg, i flera år. Allt tack vare mobilspelet Pokémon Go.
Spelet som kom ut 2016 uppmuntrar till rörelse då man måste gå runt i omgivningarna för att hitta och samla Pokémons med telefonen. Hela tiden kommer nya utmaningar och raider där man måste samarbeta med andra spelare.
– Jag höll emot länge innan jag började. Det var barnbarnet som tjatade, berättar Lotta som har spelat Pokémon Go aktivt i tre år.
Med sig på promenaderna har hon hunden Sol. Faktum är att Sol, som inte spelar av förklarliga skäl, är minst lika engagerad som Lotta. Det finns en messengergrupp för aktiva spelare i Åtvidaberg där de hörs av för att hjälpas åt med raider där flera behöver vara med. Ibland hörs de ofta och ibland lite mer sällan.
Oavsett intervall vet Sol precis vad signalen från telefonen betyder. Det är dags för promenad.
– När det var som mest spelande så vrålskällde Sol varje gång som det plingade i telefonen, säger Lotta med ett skratt.
Nu är Sol äldre och har lugnat ned sig lite men verkar fortfarande tycka att det är lika roligt. För Lotta är just utmaningarna i spelet en sporre till att ta sig ut. Att hela tiden ha något nytt att fokusera på och sätta delmål passar henne.
Lotta och hunden Sol tar alla promenader tillsammans för att spela. Sol har till och med lärt sig känna igen signalen från mobilen i messengergruppen som de spelande hörs i. Då skäller Sol glatt eftersom det vankas promenad.
– Jag har ju alltid gått mycket med mina hundar men nu finns det ju ännu en anledning att komma ut, förklarar Lotta som är pensionär sedan några år tillbaka.
Hon uppskattar gemenskapen med de andra i gruppen och även om de mest pratar om spelet så har det blivit nya bekantskaper.
Aktiviteten bland spelarna går i vågor och ibland kommer det in nya spelare som är lite mer på. Framförallt är det roligt med det stora åldersspannet där de yngsta spelarna ibland precis börjat skolan medan Lotta tillhör det äldre gänget.
– Tantligan brukar jag säga, skrattar Lotta och syftar till kvinnorna i övre medelåldern som är aktiva med att spela.
Maria och Lotta kände inte varandra innan de började spela, men numer har de regelbunden kontakt.
– Ser jag inte till Lotta på några dagar så blir jag ju orolig, då vill jag veta att hon mår bra, berättar Maria Stridh som inte bor särskilt långt ifrån Lotta.
Deras vänskap har växt fram genom åren och de ses inte mer än för att spela, men samtidigt konstaterar de att de träffar varandra oftare än många andra.
Maria började spela tillsammans med sonen redan 2016 när spelet kom. Men när sonen tappade intresset fortsatte hon själv och snart var hon fast. Eftersom hon efter pandemin har fortsatt att jobba hemifrån är det en viktig social del att komma ut för att både träffa människor och få motion.
Maria och Lotta spelar enskilt dagligen men ses ofta med andra spelare för att hjälpas åt med spelet.
– Utan spelet hade jag aldrig gått så här mycket, säger Maria som ofta passar på att spela under lunchen och det har flera gånger hänt att folk undrar vad hon håller på med.
Hon har uppnått den åtråvärda högsta nivån på 50, men har inga planer på att sluta.
– Det har jag sagt så många gånger att jag ska göra när jag uppnått något mål, men så dyker det upp något mer som jag vill köra. Det är ju det som är det roliga med spelet. Att det händer något nytt hela tiden.
Har ni några tips till nya spelare?
– Ser ni någon spela så gå fram och fråga om det ni undrar över. De flesta är duktiga och hjälpsamma. Vi vill bli fler aktiva, säger Lotta.