Kent Carlsson lämnade Gotland för över 30 år sedan, men dialekten är kvar och förklarar varför han kallas "Kenta Gotland" här på fastlandet.
Lastbilen med ett långt släp står parkerad på rastplatsen vid Håckla, utmed 35:an. Lasten är tung, sammanlagt 32 ton i tre gröna containrar.
– Hushållssopor från åtvidabergarna, skrattar Kent Carlsson, eller Kenta Gotland som många kallar honom.
Han sitter vid ett bord på rastplatsen. Det långa blonda håret är samlat i en hästsvans. Dialekten avslöjar direkt varför han kallas Gotland.
– Jag är stolt gotlänning. Från Sproge vid Karlsöarna. Om jag längtar tillbaka till ön? Nej, det gör jag inte. Jag kände mig låst, säger han och beskriver friheten att som fastlänning kunna ta bilen till Stockholm och hälsa på vänner när andan faller på.
Det har gått 31 år sedan han lämnade Gotland tillsammans med hustrun Lill Carlsson och flyttade till Lakvik, mellan Åtvidaberg och Björsäter, där de bor kvar. De träffades tidigt i livet, redan 1983 – 40 år sedan i år. De förlovade sig 1984 och gifte sig 1987.
– Vi har ett gemensamt mål. Att husbilen ska bli ett permanent boende, på en tomt vid en liten sjö. Kanske när jag blir pensionär, det är mitt mål.
Kenta pratar snabbt och har mycket att berätta. Han är spontan och lättsam.
– Jag är en riktig snackepåse, skrattar han.
Kent Carlsson, eller Kenta Gotland som han kallas, har alltid en god historia på lager. Som den om när han fick maskar från gröna påsen ner över nacken. Han skrattar gott år det.
Han fyller snart 60, närmare bestämt den 25 juni, söndagen efter midsommar.
– Jag har sagt att när jag blir 60 så ska jag trappa ner på jobbet. Men verkligheten är nog sån att jag är kvar på jobbet om 20 år också. Jag tar ju knappt semester.
Du verkar lojal, stämmer det?
– Jo, det är jag. I mycket.
Han förklarar att lojaliteten inte bara gäller arbetet.
– Jag är lite av lokalpatriot och stöttar det jag har nära. Jag handlar hellre mat hemma på Tempo i Björsäter än i Åtvidaberg.
Lojaliteten gäller också människor. Kenta berättar att han har en egen inre byrå med tre byrålådor.
– Jag har en rangordning. Det man älskar har man högst upp. De som är där kommer jag att försvara i vått och torrt och alltid ställa upp för.
Vad stoppar du i lådan längst ner?
– De man inte använder så mycket. Som de som sårat andra medvetet.
Kent Carlsson fyller snart 60 år. Istället för kalas hemma eller på lokal bjuder han vänner och bekanta att komma till Brådtoms sluss. "Man kommer varandra närmare. Det ska vara enkelt och trevligt, i goda vänners lag".
Vi lämnar det tunga. Kenta har ett lätt sinne. Han skrattar mycket och ofta, säger själv att han tar tillvaron med en klackspark och tar vara på möjligheterna.
– Jag försöker vara positiv.
Hela yrkeslivet, men också fritiden har gått på hjul.
– Jag började köra frysbil med glass och hamburgare mellan stränderna på Gotland.
Därefter blev det jobb för Päls-Bruno och transporter med allt från levande djur, till slaktavfall, pälsar och sill, som skulle gå till foder. Han har kört för åkerier, kört skolskjuts, röjt snö och kört vägslåtter. Nu jobbar han för Baltazar Agro AB och kör bland annat allt hushållsavfall och merparten av returavfallet från återvinningscentralen i Åtvidaberg.
"Jag älskar mitt jobb och att köra denna lastbil", säger Kent Carlsson. Om han stöter på problem längs vägen så löser han dem. Om han behöver hjälp, så är telefonboken i mobilen full med kontakter.
På fritiden tar han plats i Mikael Kågereds racingteam – inte oväntat som chaufför med logistik bland uppdragen. Han har kört dragracingbilar till olika banor, nu är det Porsche Carrera och annan racingutrustning i lasten.
–Jag har min hobby som mitt yrke. Jag älskar mitt jobb och jag trivs vansinnigt bra med att köra den där, säger han och pekar mot lastbilen.
Vad är det med jobbet som gör det så speciellt?
– Det är många bollar i luften hela tiden. Ibland blir det problem, jag gillar att lösa dem, och tycker att jag är bra på det.
Vilket är ditt bästa knep om man råkar ut för något riktigt krångligt problem?
– Ring en vän.