Jacob och Jenny Kark driver Norrby gårdsbutik i Grebo. Här gör vi dagens första stopp, bland viltkött, glass och heminredning.
– Man skulle byggt en rondell, kanske?
Det säger Jacob Kark, som står i gårdsbutiken i Norrby, nummer ett av Torsdagsturens 17 besöksmål. Flera bilister ska in, andra ut från parkeringen vid familjens ladugård. Det blir lite trångt, men lättar efter en kort stund.
Mycket folk idag?
– Ja, det har varit en del, säger han och ler.
Klockan är strax efter 13 och dagens Torsdagstur har just börjat. Jacob och Jenny Kark har öppnat porten till det gamla kostallet på gården i Grebo.
Vi gör som många andra denna torsdag och sätter oss i bilen för en tur, som påminner mycket om en konstrunda, men som har långt mer än konst att erbjuda.
På en del besöksmål finns konst och konsthantverk. På andra djur, kaffe, kött, hantverk, mat, loppisprylar, läckra kolasnittar, musik, dans och mer djur – både tama och vilda.
På Norrby gårdsbutik i Grebo är just viltet i fokus. Här finns kött, färs och korvar av dovhjort och vildsvin från trakten, men också 18-årige sonen Edvin Karks ljusstakar av horn och kreativa ölöppnare av gamla tomhylsor. På hyllor och bord finns även krukor, vaser, lyktor och en del lokalproducerat hantverk, samt glass och kaffe.
– Vi har det ihop som en familjegrej, säger Jenny Kark som sköter inköpen av varor, medan Jacob hanterar jakten.
Gårdsbutiken engagerar hela familjen Kark. 18-årige Edvin Kark tar hand om horn och tomhylsor från jakten och återanvänder dessa till ljusstakar och ölöppnare.
För den jaktintresserade, kanske?
Torsdagsturen är nu inne på sin fjärde säsong. Den föddes ur en idé om att få turister att söka sig till Åtvidaberg och att stanna lite längre, och handla lite mer – något som skulle gynna handeln i hela kommunen.
Inspiratören Carina Jarhall driver själv ett av besöksmålen, Trädgårn i Bersbo vid den gamla gruvfogdebostaden, senare lärarbostad i Bersbo.
– Det handlar om så mycket mer än min egen verksamhet. Om bara jag öppnat mitt ställe, så hade ingen kommit. För vår del är det nödvändigt att vara i ett sammanhang. Vi drar åt varandra. Om vi inte haft samarbetet så hade vi inte haft lika många kunder.
– Nu får vi hit folk från hela Östergötland, från Jönköping, Stockholm och andra ställen.
Vad gör man när man har en stor fin trädgård och vill att fler ska få njuta av den? Carina Jarhall öppnade trädgårdskafé och tog initiativet till Torsdagsturen. "För vår del är det nödvändigt att vara i ett sammanhang. Vi drar åt varandra. Om vi inte haft samarbetet så hade vi inte haft lika många kunder", säger hon.
Konceptet är enkelt. De som är med i besöksnätverket Gör Åtvid och som arrangerar Torsdagsturen håller öppet samtidigt – varje torsdag fram till den 15 augusti, kl 13– 18. Flera har öppet oftare än så.
Blir det inte konkurrens mellan gårdsbutiker och kaféer, med mera?
Inte alls, menar Jenny Kark.
– Torsdagsturen har blivit ett uppsving för oss. Vi har gemensam marknadsföring och vi når ut, säger hon och berättar att hon ofta skickar sina besökare vidare till andra ställen.
Närmaste stopp från Norrby är kajakuthyrning för paddling i Ärlången. Vi passerar förbi denna gång och styr istället vidare över riksvägen och in mot Värna. Här ligger flera besöksmål på rad, först av dem Stora Björksved, en liten fårgård med kafé och en större gårdsbutik.
Nicklas Larsson och Malin Forsling Parborg är lite av stammisar på ett av Torsdagsturens besöksmål, Stora Björksved i Värna. "Vi kommer hit en gång i månaden ungefär. För lugnet här ute på landet. För dofterna och stämningen. En god kopp kaffe och våfflorna. Det kan vara mycket folk här, men det är ändå lugnt. Det är väldigt mysigt", säger Malin.
Nicklas Larsson från Bankekind sitter på huk med en gråspräcklig kattunge i famnen. Han är här tillsammans med hustrun Malin Forsling Parborg och sina föräldrar Peter och Maud Larsson.
– Idag är vi bara här, men vi har åkt Torsdagsturen till andra ställen tidigare. Det är roligt att kunna åka till flera och att man vet vad som finns och kan planera hur man ska åka, säger Malin Forsling Parborg.
Hon har tidigare arbetat med kulturfrågor i Åtvidabergs kommun. Nu jobbar hon i Linköpings kommun, också inom kultursektorn.
– Det är många i Linköping som pratar om Torsdagsturen. Jag brukar tipsa min kollegor om att åka.
Vilka är dina favoriter?
– Björksved och Lapphem är mina guldpärlor, men det finns mer att upptäcka.
Medan parkeringen på Stora Björksved fylls på med fler besökare, summerar Malin varför hon fastnat för stället.
– Vi kommer hit en gång i månaden ungefär. För lugnet här ute på landet. För dofterna och stämningen. En god kopp kaffe och våfflorna. Det kan vara mycket folk här, men det är ändå lugnt. Det är väldigt mysigt.
Eva-Lena Swenson plockar luktärter hemma på Stora Björksved i Värna. Hon känner själv mycket för platsen och har utvecklat gården undan för undan, testat idéer och tillsammans med familjen byggt upp ett populärt besöksmål. "Det är något speciellt med detta. Folk sänker sina axlar när de kommer hit. Det är min belöning", säger hon.
För Eva- Lena Swenson, som driver Stora Björksved tillsammans med familjen, landar ord som Malins som en slags belöning.
– I mitt fall är drivkraften mycket omvårdnadsbiten och att se att människor har det trevligt och mår bra. För mig detta just det som turism handlar om. Det ska vara trevligt.
Hon blickar ut över gården. Barn springer runt, någon letar efter en katt, en annan kollar in i ladugården. Runt de utspridda borden sitter gäster.
– Det är något speciellt med detta. Folk sänker sina axlar när de kommer hit. Det är min belöning.
I besöksnätverket finns företag som drivs av både män och kvinnor. Men det är övervägande kvinnor som driver besöksmålen och som är drivande i besöksnätverket.
Carina Jarhall har funderat över det och diskuterat med andra i nätverket vad som driver framförallt kvinnor att öppna turismverksamhet, ofta i anslutning till den egna bostaden eller gården.
– Själv köpte jag huset här med en stor fantastisk tomt. Jag har utvecklat trädgården med terrasser, blommor och odlingar. Det skulle vara så mycket roligare om fler fick ta del av allt detta.
I Trädgårn i Bersbo kan man få sällskap av en tupp.
Hon fick med sig sambon Mats i beslutet.
– Jag tror att kvinnor oftare har en uthållighet. Man kan hålla på en längre tid och pö om pö låta idéer och verksamheten växa, utan att ha någon tanke på att bli börsnoterad.
Hon skrattar lite. Börsen är långt bort från Trädgårn i Bersbo, där tupparna gal och ankor låter sig hälsas på.
– Vi är pensionärer nu. Jag vill förstås ha svarta siffror i bokslutet, men målet är inte att vi ska försörja oss på det här. Blir det överskott, så går det till verksamheten, till mer blommor och snyggare utemöbler. Det går tillbaka till mina kunder. Jag samlar inte pengar för att åka till Thailand.
Från Björksved tar vi vägen mot Värna. 1500-talskyrkan i byn, är liksom Björsäters kyrka, nya besöksmål för året. Vi viker av från Värnavägen och tar in på grusvägen som leder mot Bersbo.
På Herrsäters kungsgård är den lilla gårdbutiken obemannad. Den som vill handla får räkna ut och swisha rätt belopp för varorna. Utanför håller bordecollien Ozzy koll på besökarna och låter sig gärna klappas.
Vid Herrsäters kungsgård är den obemannade gårdsbutiken öppen, torsdagar liksom alla andra dagar mellan kl 8– 20. Hundarna Ozzy och Turbo hälsar glatt, men vet att de inte får följa med in i den lilla butiken med gårdens egna mejeriprodukter, sylter och mer närproducerade livsmedel.
Sara Carlsson, som driver butiken tillsammans med sin bror Erik Carlsson, kommer förbi.
– Vi har fler kunder på torsdagar. Många tycker att det är mysigt att åka runt. Det blir en bra utflykt, säger hon.
Nästa stopp är bokstavligen nästgårds. Kungsviks gård ligger idylliskt på en liten höjd, omgiven av åkrar och hagar och kantat av skog. Här går hästar, får och kor i hagarna. Linderödssvinen Greta och Kerstin håller till strax bakom gårdsbutiken, där det finns både kafé och diverse inredningsvaror.
Den som åker på Torsdagstur kan njuta av naturen ocjav vackra vyer, men också klappa på de vänliga och pratsamma Linderödssvinen Greta och Kerstin på Kungsviks gård.
Kom så, Greta (eller är det Kerstin?). Camilla Thor lockar svinen med kakor från gårdskaféet.
Cattis Brusman Nilsson som bor på gården och driver verksamheten med väninnan Camilla Thor, kallar på "grisarna". De kommer omedelbart från den lilla stian i hagen.
– De är roliga. De pratar och håller på. Om vi har tur så blir det kultingar i slutet av juli, säger Cattis Brusman Nilsson.
Flera barnfamiljer strosar runt på gården.
Cattis Brusman Nilsson svarar snabbt på varför hon öppnade gårdsbutik med spel och djur, hemma på Kungdviks gård: "Man gör det här för att man tycker om att dela med sig av det som gör en själv lycklig."
– Vi har haft väldigt mycket besökare idag. De hälsar på djuren och fikar. Och så har vi många spel, som plockepinn, kubb, mjölky och så kan man kasta disc. Vi vet vad barn tycker om. Man kan komma hit och bara spela spel och titta på djuren, man måste inte köpa fika.
Går det ihop sig då ekonomiskt?
– Vi gör mycket arbete ideellt, men det vägs upp av annat i företaget. Man gör det här för att man tycker om att dela med sig av det som gör en själv lycklig. Gör man det så ger det tillbaka någon gång. Nästa gång kommer kanske barnens mormor och morfar och handlar.
Cattis Brusman Nilsson har varit med i Torsdagsturen sedan start och sett den växa.
– Det har blivit etablerat nu. Det är så pass att företagare från andra kommuner hört av sig och undrar hur vi gjort.
På Kungsviks gård finns mycket att göra för barnen. Här kan man titta på djur, men också spela flera spel utomhus.
Sist i vår tur för dagen är Trädgårn i Bersbo. Carina Jarhall har också haft en strid ström av besökare under dagen, bland dem Lisbeth Hallström och Astrid Pettersson, som sitter vid ett av borden, under en stor lönn, omringade av blommande malvor och rosor.
– Jag fick en ekoxe i knäet. En hane, utbrister Astrid Pettersson glatt.
Mitt i sommaridyllen, bland blommor och med gofika på bordet, landade en ekoxe. Ett oväntat, men spännande besök för Lisbeth Hallström och Astrid Pettersson som fick ekoxen i knäet.
Livet på landet kan överraska. I Trädgårn bjuds inte bara kaffe och blommor. Carina Jarhall brinner för att dela med sig och låter gästerna prova på att kitta fönster och skära glas.
– Jag är byggnadsvårdare i botten och har glas som min inriktning. Det vill jag visa. Om jag hade tid så skulle jag vilja ta med mig gästerna runt om i trädgården och prata om jord och odling.