Ingrid Brännström gör lockrop på kossor i en hage.
När de provade lockropen på lördagen så kom alla kor springandes.
Borkhults natur- och kulturförening har i helgen haft en kulningskurs över två dagar. Här har deltagarna fått chansen att lära sig mer om kulningens teknik och historia.
Kulning är en gammal lockteknik som användes på fäbodarna förr, och har fungerat som kommunikation över långa avstånd.
– Det används främst som lockrop på tamdjur, främst kor, säger sångläraren Ingrid Brännström.
När deltagarna provade lockropen på lördagen så kom alla kossorna i hagen springandes.
Hela gänget går ner till stranden och kular ut över vattnet, de hörs på långväga avstånd.
Kursdeltagaren Lina Svärd från Rönninge har aldrig tidigare kulat, men har fastnat för tekniken och känslan som infinner sig.
Deltagarna testar om kulningen kan väcka kossornas intresse.
– Det är ett så naturligt ljud och alla kan verkligen göra det här, säger Lina.
Hon beskriver det som både avslappnade och lugnade för kropp och själ.
– Man får verkligen kontakt med sig själv, det gäller bara att våga höras och använda rösten.
Lina Svärd gillade känslan som kulning gav. Ett lugn för kropp och själv beskrev hon det som.
– Jag tycker om att höras så det passar mig bra, det är bara att vråla iväg ljud, säger hon med ett skratt.
Kursens yngsta deltagare 10-åriga Martha Boknäs från Linköping.
– Det har varit jätteroligt, men lite svårt att kula högt för mig som inte är så stor.
Martha Boknäs var yngsta deltagaren på kursen.
Hon gillar främst att sjunga pop och rock, helst på engelska. Kulning tyckte hon var en rolig teknik att lära sig.
Ingrid Brännström tror den svåraste utmaningen är att kulningen är ett annorlunda ljud, plus att man måste våga släppa på sina spärrar och bara låta.
– Man behöver inte kunna sjunga för att kula, kulning är snarare rop än sång.