– Klart det känns lite vemodigt att sluta, speciellt då det har gått riktigt bra. Men det är många aspekter som ska klaffa för att få en bra tävlingssäsong och det drivet finns inte riktigt kvar, säger 25-årige Lukas Kindgren.
Vi möts i Linköping där han arbetar som snickare på Åhlin & Ekeroth, de håller just nu på att bygga nya lokaler åt Hedin Bil.
Lukas har varit snickare i åtta år.
– Många trodde nog att jag skulle läsa fordon och transport, men jag klarade en vecka på Vretas Transportprogram innan jag kände att det inte skulle passa mig. Det var alldeles för stillasittande och redan som barn var jag inte bra på det, säger Lukas och skrattar.
Han berättar att han var sju år gammal när han körde bil för första gången.
– Den lyckan glömmer jag inte, när jag äntligen kunde nå ner till pedalerna på pappas Subaru. Pappa är ju bilhandlare så motorintresset har funnits lite i mitt dna kan man säga.
Kommer du ihåg när du sålde din första bil?
– Absolut, jag var i tioårsåldern och sålde min Volvo 740 GLT för 6 500 kronor. Vissa affärer och bilar kommer man bara ihåg.
I Lukas garage står just nu hans allra första rallybil, en Volvo 240 GT som han fick när han var tio år gammal.
– Jag sålde den efter några år men har nu köpt tillbaka den. Lite nostalgiskt såklart och jag är glad att den står hemma igen.
Han började tävla 2013 och har vunnit Svenska rallycupen fyra gånger.
Är det inte lite vemodigt att lägga av när du dels är så ung och det går väldigt bra?
– Självklart är det tråkigt men det tar otroligt lång tid att försöka få in sponsorer och det är jobbigt att leva med känslan att man tigger pengar av privatpersoner och företag. Det är en dyr sport och mycket ska klaffa för att få allt att gå runt.
Är det någon tävling som du minns lite extra?
– Volvo cupen 2021 var extra spännande, dels eftersom det är deltävlingar i stora delar av Europa, men också för det är otroligt jämt i toppen. Trots att bromsarna försvann helt på en sträcka i Belgien, och jag och kartläsaren åkte rakt in i en fastgjuten telefonstolpe och fick bryta den sträckan, så slutade vi på en andra plats.
Nervositeten och spänningen är något Lukas kommer att sakna, men samtidigt inte.
– Klart man var nervös, ofta flera dagar innan stora tävlingar. Den stressen och pressen kommer man ju inte sakna, säger han och ler.
Vilka var dina största styrkor som rallyförare?
– Att jag inte var för ivrig utan kunde lita på min körning, ligger man hela tiden på gränsen till att köra ur så gör man det till slut. Jag var uthållig också, ibland kör man tio sträckor på två dagar och då blir det intensivt både fysiskt och psykiskt.
Slutar du helt med motorsport nu?
– Absolut inte, nu kör jag cross nu och det är riktigt roligt. Även om det är tävlingar där med så känner jag inte alls samma press. Jag kör mest för att det är roligt även om vinnarskallen såklart inte är helt bortkopplad, säger Lukas och skrattar.
Hemma står hans KTM 350 och väntar på att hans rehabilitering efter en knäoperation ska bli färdig.
– Det har varit lite segt att inte kunna köra varken rally eller cross på ett tag, men det blev kanske ett naturligt avslut. Jag slutar med fyra vinster i rad och det känns bra. Det är viktigt att låta annat ta plats i livet också, men jag slutar inte helt med motorsport.