Lång väntan för Vlora och hennes döttrar

Minns ni Vlora och hennes döttrar som utvisades från Sverige förra året? Nästa vecka får de i praktiken återvända till Sverige. Men väntan blir längre än så.

"Jag är jättestark, men det är jobbigt. Jag är så trött", säger Vlora, 31 år som har en dröm i livet: att få återvända hem till Sverige och fortsätta sitt arbete som teamedlare på ett städföretag och att barnen ska få fortsätta sin skolgång och få leva  i Åtvidaberg.

"Jag är jättestark, men det är jobbigt. Jag är så trött", säger Vlora, 31 år som har en dröm i livet: att få återvända hem till Sverige och fortsätta sitt arbete som teamedlare på ett städföretag och att barnen ska få fortsätta sin skolgång och få leva i Åtvidaberg.

Foto: Lotta Willsäter

ÅTVIDABERG2019-07-02 19:00

– Det är jättejobbigt. Vi är trötta, säger Vlora från en lägenhet i Kosovo.

Här har familjen väntat sedan april förra året. Två ansökningar till Migrationsverket om arbetstillstånd har avslagits.

Nästa vecka, den 11 juli upphör det skäl som fått Migrationsverket att upprepade gånger neka Vlora arbetstillstånd.

– Då är återreseförbudet borta, säger Vlora.

Vloras migrationshistoria är lång, men vi ger en snabb återblick. Hon flydde år 2010 till Sverige undan grovt hedersrelaterat våld. Ansökan om asyl avslogs. Av rädsla för allvarliga hot i hemlandet stannade hon kvar i Sverige och arbetade lagligt som städerska på Åtvidabergs städ- och fastighetsskötsel. Barnen, som i dag är 13 och elva år har gått i skolor i Åtvidaberg.

Hennes beslut att stanna i Sverige ledde till att Migrationsverket utfärdade ett återreseförbud.

– Och på sådana finns ingen straffrabatt, konstaterar före detta riksdagsman Carl G Nilsson (M) som engagerat sig helhjärtat för familjen.

Inför hot om avvisning med polisinsats åkte familjen tillbaka till Kosovo i april förra året.

– Nu när återreseförbudet är borta, så hoppas jag att jag kan få arbetstillstånd, säger Vlora.

En sådan ansökan har lämnats in. Under tiden som den behandlas kan familjen inte resa in i Sverige. Carl G Nilsson har sökt och hoppas på snabb hantering av ärendet.

Vlora har en förhoppning: att barnen kan vara tillbaka i sina skolor i Åtvidaberg till skolstarten i augusti.

– De har förlorat ett år i skolan. De vill tillbaka. Och jag vill komma tillbaka och jobba.

Vlora berättar om ett stort stöd från Åtvidaberg. Hon har tät kontakt med sin arbetsgivare Kenneth Axelsson och sina arbetskamrater, samt med Carl G Nilsson och hans hustru Gerd. Döttrarna pratar dagligen med sina vänner hemma i Åtvidaberg.

– Men det är svårt här. Jag tänker ibland att jag är jättestark, att jag väntar här i Kosovo själv med mina barn och med alla problem vi hade i Kosovo innan vi flydde och problemen i Sverige. Jag är stark, men det är jobbigt.

Genom frivilliga bidrag till ett konto i Åtvidabergs sparbank har familjen fått hjälp till sitt uppehälle i Kosovo.

– Jag vill hälsa till alla i Åtvidaberg så jättemycket, säger Vlora ödmjuk inför stödet.

Carl G Nilsson hoppas på fortsatt stöd tills dess att Vlora är tillbaka i Åtvidaberg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!