Hon kommer gående i en korridor på Åtvidabergs vårdcentral, 31-åriga Hadil Hassan.
Stetoskopet hänger runt nacken. Den röda skylten lyser över bröstet.
– Jag fick den i oktober förra året. Det var som en seger, säger Hadil Hassan och ler stort.
Vi slår oss ner i ett lunchrum på vårdcentralen. Kollegor kommer förbi, växlar några ord och hämtar matlådor medan Hadil Hassan berättar om hur hon sedan hon kom till Sverige hösten 2013 trotsat myndighetspersoner som skakat på huvudet och sagt:
– Det är svårt, svårt, svårt.
Ord som dem har motiverat henne att jobba ännu hårdare och att knacka på fler dörrar för att nå sitt mål- att fullfölja sin utbildning till läkare och att få svensk läkarlegitimation.
– Jag har verkligen pressat mig. Jag har en fördel av att vara högutbildad och ha bra studieteknik, men jag har också viljan och har tagit ansvar för mig själv.
Vid lunchbordet sitter även Rickard Lundin, tidigare chef vid vårdcentralen och en av dem som stöttat Hadil längs vägen mot målet. Han nickar igenkännande.
– Hadil har sedan första stund övertygat om att hon vill göra allt för att få tillbaka sin identitet som läkare. Då har det varit lätt att stötta henne i processen.
Vi går tillbaka till 2012, till Aleppo i Syrien. Hadil Hassan är efter nio års studier nästan klar med sin specialistutbildning inom internmedicin. Hon har också just blivit mamma. Då rullar stridsvagnar in i staden. Himlen korsas av flygplan och helikoptrar.
– Samma dag som jag fick min son kände jag att jag inte ville låta honom växa upp i Syrien.
Samtidigt finns det inget som kan få henne att släppa läkarstudierna. Efter att ha nekats detta i Irak och Förenade Arabemiraten får hon en utbildningsplats i Egypten.
– Men det var så otryggt. Jag kunde inte stanna.
Maken, som har arbete som farmaceut blir kvar i Syrien när Hadil Hassan och sonen reser till Turkiet. Hon hör genom andra att det finns möjligheter i Sverige. Hon reser hit, söker asyl och placeras i oktober 2013 Finspång. Ett drygt halvår senare har familjen fått uppehållstillstånd och bostad i Åtvidaberg.
Hon klarar utbildningen i SFI, svenska för invandrare på rekordfart. Efter två månader går hon vidare i sina studier i det nya språket och talar snart flytande svenska utan brytning.
Hadil Hassan går vidare med läkarstudierna. Hon ställs inför det så kallade Tuleprovet, Socialstyrelsens omfattande kunskapsprov för läkare med utbildning utanför EU och ESS. För att vara mer förberedd på både de teoretiska och praktiska delarna av provet vänder sig Hadil Hassan till vårdcentralen.
– Jag ville se hur en svensk vårdcentral och svensk vård fungerar.
Hon får och gör praktik på vårdcentralen, och på kvinnokliniken på US i Linköping samt Karolinakliniken, en privat gynmottagning i Linköping
Rickard Lundin tar under processen beslut att anställa Hadil Hassan som läkarassistent, en funktion som är ovanlig inom primärvård. Hadil Hassan får handledning och delegation på vissa bedömningar.
– Vi utgick från de kunskaper, den bakgrund och utbildning inom internmedicin som Hadil har. Det vi delegerade var vi trygga med, säger Rickard Lundin.
Under anställningen som läkarassistent gör Hadil Hassan också praktik psykiatriska kliniken vid US.
I september 2016 skriver Hadil Hassan den sista delen i Tuleprovet och blir godkänd. I oktober börjar hon arbeta som underläkare på vårdcentralen.
– Jag blev Hadil igen, för mig är yrket en del av min identitet. Jag vill jobba inom vården och jag vill hjälpa människor som läkare.
Hon har en bit kvar innan hon kan ansöka om svensk läkarlegitimation. Först väntar nästan två års allmäntjänstgöring vid US i Linköping.
– Jag börjar i slutet av oktober och har bett att få göra mitt primärvårdsblock i Åtvidaberg.
Hadil Hassan tar sig över magen. I slutet av maj väntas familjen andra barn. Det blir en kort föräldraledighet innan AT-tjänstgöringen. Maken Yassar, som fått jobb på apoteket i Åtvidaberg, får ta över föräldraledigheten.
– Vi vill stanna i Åtvidaberg och köpa hus här.
Hon låter lugn när hon summerar de senaste intensiva åren:
– Jag har tagit steg för steg och självständigt pressat mig framåt. Men jag hade inte klarat det så snabbt om det inte varit för allt stöd jag fått, säger Hadil Hassan och nämner Rickard Lundin, personalen på vårdcentralen (”som haft sådant tålamod över alla mina frågor”) och praktikplatserna och yrkesmentorn genom Rotary, Eva Swahn och inte minst Yassar.
– Vi har stöttat varandra att nå våra mål om svenska legitimationer.