Glas från Ikea och tallrikar från Höganäs. På Sri Lanka-loppisen har volontärer genom åren sett till att allt i loppisbutiken ska vara helt och rent.
Butiken i Gropen mitt i Åtvidaberg är proppfull med prylar – bruna skinnsoffor, randiga trasmattor, tavlor med blomsterstilleben, mängder med böcker, prydnadssaker och serviser från olika årtionden.
– Det är mycket och det finns ännu mer på lagret, säger Ulla Molander, ordförande i föreningen Sri Lanka- Åtvidaberg.
Allt har skänkts till föreningen för att säljas vidare. Hela överskottet, tillsammans med gåvor och fadderbidrag går direkt till föreningens verksamhet på Sri Lanka.
Sedan 2007 driver föreningen en skola för barn och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Utan föreningens insatser skulle de inte fått någon skolgång.
– Idag har vi 34 barn och nio anställda. Loppisen har gått bra, så vi har kunnat skicka pengar till driften, berättar Ulla Molander.
Ulla Molander, Janet Lantra och Carl Anders "Lulle" Lundgren har ett stort engagemang för Sri Lanka och den skola föreningen driver i Negombo för pengar som loppisen i Åtvidaberg drar in på skänkta prylar och möbler.
Föreningens volontärer i Åtvidaberg har hållit igång länge. En del i snart 20 år. Janet Lantra, som har sina rötter på Sri Lanka är en av dem.
Hon var på Sri Lanka tillsammans med en grupp åtvidabergare när tsunamin juldagen 2004 sköljde över staden Negombo på öns västra kust.
– Vi låg och sov när vi hörde folk skrika att det kom vatten. Vi trodde att det var vattentankar som runnit över.
Yrvaken sprang hon ut i bara nattlinnet.
– Folk på gatorna sprang omkring. Det var rörigt. Vi var 28 personer som fick plats i en minibuss som åkte inåt landet, bort från vattnet.
Utan pass, pengar och kläder fick de under krisdygnen i landet oväntat bemötande.
– Vi fick mat och vatten. En i sällskapet hade diabetes och fick hjälp med det.
I tacksamhet över lokalbefolkningens insatser mitt i den egna förödelsen väcktes tanken om att återgälda hjälpen.
För snart 20 år sedan räddades en grupp åtvidabergare undan tsunamin juldagen 2004 på Sri Lanka. I tacksamhet över den hjälp de fick organiserades hjälpinsamlingar till Sri Lanka.
Gunilla Lundgren, som själv inte varit med på Sri Lanka drogs med i engagemanget.
– Vi skickade en första container med hjälpmedel och kläder efter tsunamin. Sen skickade vi fler containrar och öppnade en loppis, den första var i Citygallerian.
Loppisen växte och kom att flytta runt i Åtvidaberg – till den gamla järnhandeln på Gamla torget, vidare till Facetten vid Suckarnas bro och till den gamla Servusbutiken i Edberga.
– 2020 kom vi hit till Gropen. Vårt femårs-kontrakt går ut nu, säger Ulla Molander.
Gunnel Andersson är 78 år och en av 30-talet trogna volontärer. Hennes uppgifter är att diska och putsar silver och koppar innan varorna ställs ut i butiken.
Föreningen har under de senaste åren haft utmaningar; men klarat både pandemi och en brand.
En utmaning som kvarstår är det stora behov av volontärer.
Idag är ett 30-tal, mestadels kvinnor i 70-årsåldern engagerade i arbetet att driva loppisen, med allt från att hämta skänkta föremål och tunga möbler till att sortera, diska, tvätta, testa elektronik, prismärka, fylla butikshyllor och hålla butiken öppen.
Julen står för dörren och borden inne i loppislokalen är fyllda med julpynt.
Så här års kommer julsakerna fram på borden. På lagret finns samlingar av prylar för andra högtider.
När Corren besöker loppisen är det onsdag och arbetsdag. Gunnel Andersson, 78 år står med händerna i diskhon.
– Jag putsar också upp saker hemma, säger hon.
Hon är äldst i arbetsgruppen denna dag.
– Vi börjar bli gamla nu, det blir tungt med allt arbete, säger Ulla Molander.
Under ett årsmöte kom frågan om framtiden.
– Vi tog beslut om att försöka hitta någon annan som kunde ta över verksamheten.
Marie Evald packar och prismärker bakformar. 20 eller 25 kronor för en hel påse. Knepet för att kakor inte ska fastna i formarna är att inte diska dem i maskin.
Valet föll på Ge för livet second hand, som drivs av Evangeliska frikyrkan och som idag har butiker i Norrköping, Finspång, Örebro (två butiker), Mariannelund och Huskvarna.
– Åtvidaberg blir vår sjunde butik, säger Caroline Joumé, som är verksamhetschef för Ge till livet-kedjan och just denna onsdag kommit till loppisen i Gropen.
Åsa Thörner och Caroline Joumé från Ge för livet slår sig ner i en soffa. "Vi hade tänkt öppna i mars, men ska skynda på med att göra om lokalen. Vi räknar med att öppna i februari", säger de.
Med sig har hon Åsa Thörner, blivande butikschef. Hon bor utanför Askeby och är idag arbetsterapeut med uppdrag inom Linköpings kommun.
– Jag har haft en egen möbelrenovering- och tapetserarverkstad och jag har drivit en tyg- och garnbutik i Linköping, säger hon.
De samlade erfarenheterna matchar Ge för livets koncept om att både vara en second hand-butik och en mötesplats för människor med olika bakgrund och förutsättningar.
– Vi vill jobba relationellt och lokalt på de orter där vi finns. Vi vill vara en mötesplats och en aktiv aktör. Vi tycker om att samla människor och kommer att söka volontärer, de befintliga får gärna vara kvar.
– Vi kommer också att erbjuda arbetsträning, praktik och samhällstjänst här. Vi tycker om att se människor växa, det gör man när man har en meningsfull sysselsättning, säger Caroline Joumé.
Åsa Thörner blir butikschef när Ge för livet tar över Sri Lanka-loppisen i Åtvidaberg. Hon är arbetsterapeut och har tidigare drivit egen butik.
Ge för livet har liksom Sri Lanka-föreningen ett välgörenhetssyfte. Överskottet går till internationella projekt för barns rättigheter, mot människohandel och för hållbar försörjning och fattigdomsbekämpning.
– 20 procent av överskottet går att söka för lokala projekt. Det har varit till matkassar och kvinnojourer. Vi får stämma av behovet i Åtvidaberg, säger Caroline Joumé.
Hon hoppas också att lokalen i Gropen kan användas på nytt sätt. Kanske med ett stickkafé, kanske musik?
Sorgligt, men spännande, säger Annette Sundqvist, en av många trogna volontärer på Sri Lanka-loppisen när den ideella föreningen Sri Lanka-Åtvidaberg vid årsskiftet överlåter verksamheten till Ge för livet.
Den 21 december håller Sri Lanka-föreningen sin sista loppisdag. I överenskommelsen med Ge för livet överlåts butiken. Visst överskott kommer fortsatt att gå till skolan i Negombo.
– Vi kan driva skolan flera år, men söker också faddrar och andra som kan bidra, säger Ulla Molander och tillägger att föreningen lever vidare för driften av skolan.
När volontärerna tar kaffepaus serveras hembakade mjuka kakor inne på lagret. Ett vemod ligger i luften. Många år av gemensamt, meningsfullt ideellt arbete har också inneburit sociala kontakter.
– Det är lite sorgligt nu, säger Gunnel Andersson
– Men också lite spännande, säger Annette Sundqvist.
– Vi kommer att sakna varandra, men får träffas på något sätt, säger Ulla Molander.
Som volontärer är alla välkomna även efter årsskiftet, påminner Caroline Joumé
– Då får ni se till att ha hembakt till fikat, skrattar Carl Anders "Lulle" Lundgren