Hilda Källström, Anna-Linnéa Svensson och Klara Slätt, där har ni de tre kvinnor som 1920 bilade Åtvidabergs Frälsningarmé.
De var inte först i landet. Kåren i Åtvidaberg blev den 343:e i landet, berättar Markus Kihlagård, divisionschef inom Frälsningsarmén.
Nu är han i Åtvidaberg, tillsammans med sin fru Ewa-Marie Kihlagård, också divisionschef, för att fira att kåren i Åtvidaberg fyller 100 år.
– Det är ganska intressant att det var tre kvinnor som startade kåren. Men det var faktiskt så att många kårer startades av kvinnor. Ända från början har vi haft ett kvinnligt prästerskap, säger han och tillägger:
– Tänk att det var 100 år sedan. De här kvinnorna var frimodiga, modiga. De kämpade på och höll det första mötet i det gamla bankhuset.
Det bankhus som Markus Kihlagård syftar på är den vita kubformade byggnaden på Stenhusgatan som byggdes som sädesmagasin, blev bank, kontor och nu är bostäder.
Frälsningsarmén i Åtvidaberg fick till en början flytta runt i Åtvidaberg; möten hölls en tid hemma hos officerare och i Missionskyrkan. Först 1934 kunde kåren börja bygga sitt eget hus på Stenhusgatan. Där är kåren kvar än och det är där som 100-årsjubileet firas under fredagens mitt-på-dagen-träff.
Många besökare kommer i god tid innan klockan 14.
– Så är det alltid. En del kommer redan vid halv ett. Man vill ha sina platser och sitta ned för att prata, säger Märta Andersson som är med i kårens hjälptrupp och just lagt upp hembakta bullar och småbröd på fat.
Till kaffet ska också vita prinsessbakelser med Frälsningsarméns emblem serveras. Antalet beställda bakelser är 100 och matchar jubileumsdagen.
Bo-Inge Nilsson har varit med i kåren i större delen av sitt 81-åriga liv.
– Det är 65 år nu. Jag började i scouterna här.
Minnena är många, liksom de frivilliga arbetstimmarna.
– Vi har en fin gemenskap och alla ställer upp, säger han om hjälptruppen som driver kåren idag.
Den goda gemenskapen bekräftas av Ove Linghammar som tillsammans med sin fru Siv Linghammar gick med hjälptruppen för två år sedan.
– Vi trivs jättebra här, det är alltid skön stämning.
En god atmosfär har betydelse, understryker Ewa-Marie Kihlagård när hon får frågan om kårens framtid.
– Det finns ett gensvar här från besökarna och ett bra frivilligteam. Det tillsammans med intäkter från loppisförsäljning gör att jag tror att kåren har goda chans att bli kvar.