Det är en lång och svår historia som berättas i ett konferensrum i Åtvidaberg. En familjs öde ställs mot ett snårigt regelverk för uppehållstillstånd. Den som trotsar ett utvisningsbeslut och får ett så kallat återreseförbud, riskerar att inte ges en andra chans. Det här är berättelsen om en kvinna som vi kallar Sara och hennes två barn. Hon är 30 år och har ett tungt bagage från hemlandet Kosovo. Det är så tungt att hon inte kan berätta några detaljer. Hon vill heller inte att flickorna ska få veta. Istället gömmer hon sina tårar och desperation bakom sina händer.
– Usch, säger hon och samlar sig.
Hon flydde Kosovo efter flera år av övergrepp, våld och dödshot. Försöken att polisanmäla hade lett till ytterligare våld. Hon kom till Sverige i september 2010 med sina två döttrar, då två och fyra år.
Familjens asylansökan avslogs. Migrationsverket tvivlade inte på hennes uppgifter. De bedömdes som trovärdiga, men gav henne varken flyktingstatus eller skyddsskäl i Sverige.
I handlingar finner vi advokatens talan kring hotbilden: ”Välgrundad fruktan för allvarliga övergrepp” och ”Eftersom de inte kan få skydd i Kosovo är de i behov av internationellt skydd.”.
Överklagan avslogs. Kontakter förde Sara och barnen till Åtvidaberg.
– Det fanns ingen möjlighet att åka tillbaka.
Trots avvisningsbeslut, som Migrationsverket överlämnat till polis i Östergötland, stannade familjen kvar i Åtvidaberg.
– De har levt öppet, men som papperslösa och haft stöd av vänner, säger Kenneth Axelsson som driver flera företag i Åtvidaberg och som engagerat sig helhjärtat i familjens ärende.
2015 preskriberades det tidigare avvisningsbeslutet. En ny asylansökan lämnade in. Samma år ansökte Sara om och fick undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Hon har sedan dess arbetat på, där Kenneth Axelsson är hennes arbetsgivare.
– Hon är otroligt duktig, skötsam och driftig. Fungerar som gruppledare och är omtyckt av all personal.
Sara berättar att hon gillar sitt jobb, att hon försörjer sig och flickorna, att hon betalar skatt och till och med fått tillbaka skattepengar. Barnen är idag nio och elva år.
– De är som andra svenska barn, säger Kenneth Axelsson och beskriver att flickorna under de sju år de varit i Sverige rotat sig väl.
Familjens senaste asylansökan avslogs, och överklagades - med nytt avslag. Då bytte Sara spår och ansökte om arbetstillstånd. I november kom beslutet - avslag och med det en verkställan om utvisning.
Migrationsverket hänvisar i beslutet till att Sara och barnen brutit mot ett återreseförbud när de inte återvände till Kosovo efter det första avslaget. Vid ett återvändandesamtal på Migrationsverket föll Sara i golvet. Kenneth Axelsson som var med berättar:
– Det var fullständig panik. Först under slutet av mötet nämndes barnen. De kunde få gå kvar i skolan terminen ut, sedan skulle de utvisas. Handläggarna sa att det fanns härbärgen de kunde bo på.
Advokat Morgan Gerdin har överklagat beslutet och skriver att barnen saknar anknytning till Kosovo och att det finns risk för irreparabel skada i deras psykosociala utveckling om de skickas tillbaka. Barnens lärare och rektorer har yttrat sig och åberopat barnkonventionen.
– Jag hade hoppats att barnens situation vägts in, säger Gerdin och menar att Migrationsverket i sin bedömning låst sig vid återreseförbudet.
– Det är en bestraffning för att Sara inte åkte tillbaka för sex år sedan. I övrigt uppfyller hon samtliga krav för att få ett arbetstillstånd.
På Migrationsverket svarar presskommunikatör Lisa Danling generellt på frågor. Hon betonar att återresandeförbud till följd av avslag på en asylansökan väger tungt.
– Det kan innebära att man inte får vistas i landet och att man inte får åka tillbaka inom två eller fyra år, säger hon och uppger vidare att Migrationsverket väger in barnkonventionen i bedömning av skyddsskäl.
Sara vet inte hur framtiden ser ut. Trots överklagan till Migrationsdomstolen kan hon och barnen tvingas tillbaka till Kosovo alldeles efter julavslutningen i skolan.
– Det går inte, säger hon förtvivlat.