Oklippta naglar. Matrester i skägget. Gamla som sitter illa i rullstolar och som kissat på sig i brist på personal. Det är några av de brister kommunen för fram i sin senaste genomgång av Förenade cares verksamhet på Kopparsvanen 1– 7.
Hur känns det att höra? Är det vanvård?
– Det är varningsklockor. Det identifierar brister som vi kan bli bättre på, säger Josefine Olaisen Lundh som sedan januari förra året är verksamhetschef i Åtvidaberg.
– När kommunen granskade oss förra året blev en effekt att vi fått fler avvikelser. Det är jag väldigt nöjd med. Det betyder att personalen rapporterar avvikelser och att vi utreder dem, säger hon.
Klagomålet från en anhörig som vänt sig till kommunen rör bland annat personal som har svårt att kommunicera på svenska och att det är hög personalomsättning.
– Den anhörige inte kommit till mig med kritiken först. Det är alltid bättre när vi kan ge återkoppling.
Hon hade kunnat ge svar, bland annat om språkbrister. Josefine Olaisen Lundh gör en snabb summering av personal som inte är födda eller uppväxta i Sverige:
– Ingen som jobbar här har kommit till Sverige under de fem senaste åren. Vi kräver att man kan läsa, skriva och dokumentera på svenska. Kan man inte kommunicera på svenska så kan man inte jobba här.
Kommunen ställer krav om åtgärder för kompetensutveckling. Löser ni det?
– Vi har uppmärksammat det sedan den förra granskningen och har ett program för nyanställda och vikarier men också för fortbildning under längre tid. Vi vill ha god kompetens.
På Kopparsvanen 1– 7 är två avdelningar demensboende. Har personalen utbildning i demensvård?
– Nej. Det är inget som krävs i avtalet med kommunen.
Är ni underbemannade?
– Mycket sällan, men det har hänt. Till exempel vid högtider när någon personal blir sjuk. Vi hade också det tufft vid årsskiftet med covidutbrott. Vi ligger snarare något högre i bemanning än vad som krävs i avtalet, det är utifrån behov från vårdtagare.
Känner du oro för att de som bor här inte får rätt vård och omsorg?
– Nej, faktiskt inte. Vi har identiferat problem tidigare och de beror framförallt på hög arbetsbelastning och insatser som rör medicinska behov utifrån komplicerade sjukdomsbilder.
Tycker du att ni klarar ert uppdrag?
– Ja. Om vi inte varit trygga med det så hade det inte varit någon prestige att lämna uppdraget.