Kristina Nyström tycker om att jobba med ungdomar och naturen både i sitt yrke som högstadielärare och på fritiden som scoutledare.
Kristina Nyström är på gott humör när hon samlar scouterna uppe vid Hallaholm. Idag är det dags för spårning som de äldre scouterna ordnat för de yngre. Kristina kollar snabbt att alla vet vad de ska göra innan barnen ger sig iväg i grupper med varsin ledare.
– Det är bra för alla när de får ta ansvar för aktiviteter och varandra.
De äldre scouterna som består av Vincent Wallin, Ville Laurell och Axel Nyström ger instruktioner till de yngre deltagarna. Scoutledare Sam Olsson har följt den mindre gruppen mellan stationerna.
Kristina berättar att hon växte upp inom scouterna. Det var inte förrän i gymnasieålder som hon tog en paus när studierna och andra intressen tog allt mer tid. Idag är hon tillbaka inom scouterna men den här gången som kårchef och numera har hon hela familjen med sig som delar hennes intresse.
– Det bästa med scouterna är att man får komma ut i skogen och naturen. Man får lära sig mer om samarbete och överlevnad men framförallt att ta hand om varandra. Dessutom umgås man ofta med andra kompisar än de man är med i skolan.
Kristina arbetar som högstadielärare på Alléskolan i Åtvidaberg och undervisar i NO-ämnen och matematik. Kunskaper som hon även har med sig i scoutarbetet där hon leder allt från kurstillfällen till hajker. Arbetet som lärare tröttnar hon aldrig på. Hon har varit på Alléskolan från det att hon examinerades och har inte funderat på att byta arbetsplats.
Natalie Bernheden har haft ansvaret för en av stationerna under tipsrundan och Kristina kollar hur det gått.
– Jag vet ju framförallt att gräset inte är grönare på andra sidan. Jag trivs otroligt bra med både elever och kollegor. Vi utvecklar oss hela tiden och eleverna är underbara.
Samtidigt är det ett problem att arbetsbelastningen har ökat. Kristina nämner att det är brist på vikarier, vilket gör att skolpersonalen får mer att göra än de egentligen hinner med. Det ledde till att hon gick in i väggen för några år sedan.
– Det jag lärde mig av det var att jag måste lyssna på mig själv. Jag vill ju alla andras bästa hela tiden och det blir ju på bekostnad av mig själv. Idag vet jag att jag bara kan göra det till en viss gräns.
Från början var det aldrig självklart för Kristina att bli lärare. Genom hela uppväxten var hennes stora mål att bli musikalartist. Hon hann till och med arbeta som det under en period innan en knäskada satte stopp för de drömmarna.
– Det var jättesurt. För mig fanns det ju ingenting annat.
Kristina går igenom planeringen tillsammans med Papito Bohlin och Signe Söderteg.
Men bakslaget ledde till att Kristina gick en dansledarutbildning och började ha kurser i dans och rytmik för lågstadieelever. När knäskadan satte stopp även för det var Kristina redan inne i skolan värld och steget att läsa till lärare kom naturligt. Men hon ville inte undervisa på lågstadiet.
– Jag trivs på högstadiet och diskussionerna som blir där. Även inom scouterna är det ofta de äldre barnen som jag har hand om.
Något som är viktigt inom scoutverksamheten är att ekonomin inte ska sätta stopp för deltagandet. Scoutkåren försöker i möjligaste mån ordna med det lilla egna material som behövs för dem som inte har råd och de lägger stort fokus på allas lika värde.
Hela Kristinas familj är engagerade i scouterna. Här tillsammans med yngsta dottern Vera, 10 år.
– Många som inte trivs med lagsporter hittar sin plats här och vi är framförallt ganska duktiga att hjälpa barn som har lite specialbehov. Här får man både vara individuell och träna på samarbete.
Scouterna i Åtvidabergs drivs av Equmenia och även om Kristina är uppväxt inom Missionskyrkan var det inte förrän förra året som hon gick med i församlingen. I kyrkan är mycket välbekant och hon beskriver det som ett andningshål.
– Jag tycker om samhörigheten och kan släppa lite oro. Det finns en tilltro att allt löser sig vilket känns tryggt.