En ung spetshjort som fällts på morgonen ska lastas på en släpkärra för vidare transport till slakteri i Kinda. En del av köttet återtas för att tillagas i storköket på Alléskolan.
Tidig söndagsmorgon, redan före klockan sju samlas kommunjägarna för ännu en avskjutning i tätorten. Under morgonen hörs flera skott i samhället.
Vi har velat följa jägarna i deras uppdrag, men säkerheten med jakt och vapenhantering inne i tätorten gör att vi kommer överens om att träffas efteråt - innan djurkroppar ska transporteras vidare till Basunda slakteri i Kinda.
Klockan nio kommer kommunjägarna till Fågelsången. Jonas Wärn har två handjur på en lastkorg bakom bilen. Martin Hansson svänger in på parkeringen till Shell med täckt släpkärra.
Hur har det gått?
– Vänta ska du få se, säger Sabine Olovsson Andersson, kommunjägare, men också stabschef på kommunens samhällsbyggnadsförvaltning med ansvar för viltfrågor.
Kapellet öppnas. Kroppar ligger tätt. Vi räknar till åtta djur. Med de två i lastkorgen blir det tio.
– Två timmars jobb för fyra jägare, det är inte svårt. Vi vet var hjortarna är, säger Martin Hansson.
För två veckor sedan sköts 16 hjortar under en morgon. Sammantaget har närmare 60 hjortar fällts under säsongen.
I Åtvidaberg lever stationära hjortar. De söker föda bland annat i trädgårdar och äter av fågelmat och trädgårdsväxter.
Morgonen är jämngrå. Kommunjägarna är också dämpade, men inte av vädret utan av evighetsjobbet att skjuta av beståndet av hjortar i tätorten. Jonas Wärn berättar om hur han kan komma hjortarna så nära som 30 meter.
– Ofta ligger de ner när vi kommer, det är inte ett naturligt beteende, säger han och påpekar att hjorten ska var skygg.
Martin Hansson tillägger:
– De ska inte var härinne i samhället.
Varför går de in bland bebyggelsen?
– Stammarna är stora häromkring, de kommer in här för att det finns att äta av, säger Sabine Olovsson Andersson och ger exempel på hjortar med bukar uppsvällda av fågelmat och villaägare som är uppgivna av hjortar som skadar fruktträd och äter upp trägårdsväxter.
Jonas Wärn lägger till hjortar som tar sig in på kyrkogårdarna och äter av blomsterarrangemang efter begravningar. Han skakar på huvudet och menar att hjortarna far illa av att vara i fel miljö.
– De fastnar i staket, fotbollsmål, bandymål. De kan hänga som kassler i näten.
Kommunjägarna Martin Hansson och Jonas Wärn är frustrerade över den stora mängden hjortar i tätorten. Martin Hansson gör ett antagande om att det finns över 100 hjortar i tätorten.
Kommunjägarna får också rapporter om skadade hjortar.
– De kan vara påkörda. Nu i veckan har jag tagit bort en som hade ena bakbenet avslaget, det var som krossat.
Att jaga i tätort ställer särskilda krav. Polisen är alltid informerad om när kommunjägarna är ute på uppdrag. Martin Hansson understryker säkerheten med hänsyn till människor och byggnader:
– Det är 200 procent säkra skott, säger han.
Finns det någon lösning på sikt för att få bort hjortar från tätorten?
– Om vi skjuter ett djur i en flock skräms resten och springer kanske ut ur samhället. På kvällen kommer de tillbaka, säger Jonas Wärn som under de senaste åren sett att stammen blivit stationär.
En till. Kommunjägarna Martin Hansson och Jonas Wärn (skymd) lastar på en av söndagsmorgonens fällda hjortar. Under två timmar fälldes tio hjortar.
Fler hindar föder upp kalvar i samhället. Åtvidabergs tätort med generösa grönområden - som hjortar uppehåller sig i - är omgivet av viltrika marker. Baroniet Adelswärd stödfodrar som vi nyligen berättat om, på foderplatser i en ring runt Åtvidaberg. Ett skäl är att fodringen ska hålla hjortarna utanför samhället.
– Det är bra, men stammarna är för stora nu, säger Sabine Olovsson Andersson som gärna skulle se ökat jakttryck utanför tätorten.
Avskjutningen på hjortar i tätorten fortsätter månaden ut. Därefter är ordinarie jaktsäsong över, men kommunen kan komma att ansöka om tillstånd för skyddsjakt.
Större delen av de hjortar som skjuts i tätorten är handjur. Hindarna är mera skygga.